Hägg om sorgen: ”Den dagen kommer jag aldrig glömma”

Efter totalt elva år borta i Nordamerika är Robert Hägg tillbaka i svensk hockey.

Hockeynews träffar 30-åringen efter en träning i hans nya hemmaarena, Monitor ERP Arena. Vi slår oss ner på läktaren och på isen nedanför oss nöter några av juniorerna extra efter träningen.

– Det var längesedan jag var så här taggad på att en säsong ska dra igång. Det är mest roligt att bara få vara hemma igen, inleder han.

Hägg berättar att tankarna på att vända hemåt funnits där en längre tid:

– Redan innan förra säsongen funderade man på om man skulle göra ett år till där borta eller försöka hitta något annat. Men vi sa att vi ger det en chans till. Någonstans mitt i säsongen kände vi att nu är det dags för någonting nytt. Det var ganska skönt att komma fram till det beslutet själv också. Efter elva år borta ville jag försöka hitta glädjen igen och ha roligt med hockeyn – inte bara känna press. Även om hockeyyrket alltid är press måste man ha roligt också, annars blir det inte kul, säger han.

Vilka faktorer var det som gjorde att ”nu drar vi hem”?

– Dels att man har varit där borta så lång tid. Man har fått göra hela resan en gång. Från att bli draftad och åka över. Bygga upp ett varumärke där borta. Gå igenom NHL, ta sig upp till NHL och ha en plats i NHL. Och leva det livet och spela där.

– Sen så hände det någonting i Anaheim som kan stanna där. Jag kände att jag orkade inte gå igenom det en gång till. Det var mer det som gjorde att vi ville ha något nytt.

När Hägg väl öppnade dörren för en hemkomst hörde flera SHL-klubbar av sig – bland andra Rögle, Djurgården och Färjestad. Men valet föll till slut på Brynäs. Närheten till huset i Uppsala och möjligheten att vinna något vägde tyngst.

– Deras säsong förra året visade vilken riktning de är på väg åt. Sedan spelar laget också stor roll. Jag känner många, vilket underlättar otroligt mycket, och att det är ett äldre lag ger dessutom lite extra energi inför säsongen. Det är många spelare som har gjort samma resa – varit iväg, levt det livet och nu kommit hem. I slutändan finns egentligen bara ett mål: vi ska vinna. Det var det som lockade framför allt.

– Samtidigt ska man inte sticka under stol med närheten till hemma och möjligheten att få hjälp av både min familj och min frus familj. Nu har vi barn också, och det är viktigt för att få ihop livspusslet. Sammantaget är det nog dessa två faktorer som spelade störst roll, fortsätter han.

Första samtalet från sportchefen Johan Alcén kom strax efter årsskiftet.

– Jag sa att jag ville spela klart säsongen innan jag tog ett beslut. Även om vi i princip redan bestämt att lämna Nordamerika gick det ganska snabbt efter det, säger han.

Varför blev det bara ettårsavtal?

– Mest för att se hur familjesituationen fungerar. Vi bor i Uppsala, min fru jobbar i Stockholm och vi har barn på förskola i Uppsala. Jag ska pendla till Gävle. Jag tycker inte det är fair mot varken Brynäs, sponsorer eller fans att skriva tre–fyra år och sen märka att det inte fungerar. Ett år, sedan utvärderar vi.

Och pendlingen?

– Inga problem alls faktiskt. Jag har inget emot att sitta en timme i bilen, det kan nästan vara skönt att få lite egen tid.

Det är över ett decennium sedan han sist klev in i dåvarande Läkerol Arena, men första tiden i Brynäs har lämnat ett positivt intryck på Hägg.

– Lokalerna ser lite annorlunda ut idag, men organisationen känns hur bra som helst. De vill att vi ska vara så bra som möjligt, men det gäller också att vi presterar. Det är mycket ge och ta. Presterar du, så hjälper de dig, men det ligger på oss att lyckas prestera också.

Det är ett rutinerat lag med flera NHL-meriterade spelare Alcén fått ihop. Hur märks det?

– Det syns både på träning och i omklädningsrummet. Det är lite småtjafs när man förlorar på träning, men utanför är det väldigt avslappnat. Alla är här för att ha roligt men alla vill vinna. Det gör det extra roligt.

Och målsättningen är glasklar.

– Vi ska vara med där uppe och slåss. Det är därför jag valde Brynäs, för att jag tror vi har en god chans att gå långt. Sen måste allt klaffa – hålla sig skadefri, bli lite bättre hela tiden – men möjligheterna finns absolut.

Vilken roll ser du dig själv ta i Brynäs?

– Förhoppningsvis stå på blå i powerplay med Bäckström, säger han lite skämtsamt innan han fortsätter:

– Nej, men jag vill bidra med spelet jag spelat där borta – vara rejäl i egen zon men också pusha mig själv offensivt. Jag känner att jag har mer i mig att visa än vad jag fick göra där borta. Mot slutet av året vill jag vara en stabil tvåvägsback som kan spela i alla situationer. Men i slutändan spelar det ingen roll vilken roll jag får – så länge vi vinner.

Att Niklas Bäckström har kommit hem betyder mycket, tror Hägg.

– Jag vet inte ens om det finns ord för det. Det är sjukt häftigt att han väljer att ta det beslutet. Att han fortfarande har viljan visar hur mycket han älskar att spela och vinna. Han höjer nivån direkt – både på träningar och med sin proffsighet utanför. Men som person är han världens lugnaste, väldigt jordnära och ödmjuk.

Nära vännen gick bort samma dag som NHL-debuten

Samtidigt bär han med sig minnet av vännen Markus Olsson, 20. De gick på hockeygymnasiet i Örnsköldsvik tillsammans och spelade sida vid sida, innan Olsson tragiskt gick bort efter en drunkingsolycka – samma dag som Häggs NHL-debut.

Hägg tar ett djupt andetag och blir märkbart rörd när ämnet kommer på tal.

– Det var väldigt surrealistiskt. Den dagen kommer jag aldrig glömma. Jag fick spela min första match i NHL och samma morgon läste jag att de hittat honom i hamnen. När man tänker på debuten så är det omöjligt att inte tänka på den händelsen också, säger han

Hägg minns Markus som en genuint snäll person:

– Han skulle ju knappt slå ihjäl en fluga. Världens snällaste. Han sa inte alltid jättemycket, men du vet när du träffar en person och du känner att det här är en genuint snäll kille som vill alla väl. Det är bilden jag har av honom, säger han.

Bär du med dig det i vardagen fortfarande?

– Ja, men inte bara det. Det har hänt mycket genom åren som gett perspektiv. Man lär sig att pausa ibland och se vad man har framför sig. Livet som hockeyspelare kan bli en vardag, men man måste också stanna upp och njuta. Det är skört och kort, och få förunnat. Jag har också varit med om andra saker – Oskar (Lindblom) i Philadelphia fick cancer, min frus syster fick cancer. Sånt ger perspektiv.

”Det känns som att jag har ganska mycket att bevisa”

Hägg vet att det finns skeptiker till återkomsten – och han kan till viss del förstå det.

– Det känns som att jag har ganska mycket att bevisa. Att komma hem efter så många år borta. Jag har inte alltid varit den som det skrivits mest om i tidningarna eller haft den största rollen. Nu vill jag visa att jag är en duktig hockeyspelare, få chansen att visa upp mig – och samtidigt ha roligt, säger han.

Vad blir den största utmaningen för dig med att kliva in i SHL igen efter så många år i Nordamerika?

– Det är egentligen två olika sporter. Där borta är det liten rink, mer rakt på. Här är det mer puckkontroll, att hålla i pucken och vända hem istället för att bara lägga ner. Det kommer att ta tid att vänja sig, men det känns bättre för varje träning. Jag är ödmjuk inför att det blir en utmaning, men tror också det blir väldigt roligt.