Genomgång: Vinnare och förlorare i SHL-starten

1 Frölunda, 9 matcher, 21 poäng (31–15) +16

Vid samma tid ifjol: 15 poäng (26–22) + 4

Skillnad: +6 poäng och en klart bättre målskillnad

Kommentar: Robert Ohlsson har tagit över efter Roger Rönnberg och stafettpinnen mellan coacherna har varit snudd på en perfekt växling. Frölunda har nu tagit sju trepoängare på nio matcher och toppar SHL-tabellen. Frölunda har bytt ut väldigt få spelare och har knivskarp konkurrens på varje position. För Wiktor Nilsson var det helt enkelt ett bättre alternativ att flytta vidare till Leksand.

2 Rögle, 9 matcher, 19 poäng (27–20) +7

Vid samma tid ifjol: 9 matcher, 7 poäng (18–30) -12

Skillnad: +12 poäng och en väldigt mycket bättre målskillnad

Kommentar: Här kan vi snacka om höstens stora lyft. Tangnes-effekten! Förra hösten kravlade Rögle i botten av SHL-tabellen och låg näst sist efter nio matcher. Nu har Rögle ett kraftigt förbättrat försvarsspel. Backvärvningarna Mark Friedman och Calvin de Haan har satt färg på Rögle. De äldre rävarna Everberg och Zaar ser ut att ha väldigt roligt och här finns även sparkapital i skadade Filip Johansson.

3 Växjö, 8 matcher, 18 poäng (30–17) + 13

Vid samma tid ifjol: 8 matcher, 14 poäng (18–19) -1

Skillnad: +4 poäng och en klart bättre målskillnad

Kommentar: Den markant förbättrade avdelningen hos Växjö är målskyttet. Tolv mål fler på åtta matcher är en ökning med 67 procent. Växjö är nu ligans effektivaste lag. Och i powerplay har Lakers gjort mål på nästan 41 procent av sina numerära överlägen. Nya spelare som Lucas Elvenes, Reid Gardiner och backen Brogan Rafferty har varit energikickar. Dennis Rasmussen har gjort fem mål på åtta matcher. Förra säsongen gjorde han nio mål på 46 matcher.

4 Timrå, 9 matcher, 16 poäng (21–21) ± 0

Vid samma tid ifjol: 9 matcher, 17 poäng (27–17) +10

Skillnad: -1 poäng och en betydligt sämre målskillnad

Kommentar: Årets säsongsstart kanske är lite över förväntan, men den är likväl sämre under Tommy Samuelssons ledning än vad starten med Olli Jokinen som huvudcoach var. Det blir färre mål framåt, men också lite färre insläppta mål bakåt. Jacob Johansson har varit suverän i målet och Timrå har åter ett tryggt målvaktsspel.

5 Skellefteå, 9 matcher, 15 poäng (34–28) +8

Vid samma tid ifjol: 9 matcher, 18 poäng (29–21) +8

Skillnad: -3 poäng, men målskillnaden är densamma

Kommentar: Det är en trepoängare färre den här hösten och något fler gjorda och insläppta mål. Det finns ett målvaktsbekymmer i bakgrunden så tillvida att både Linus Söderström och Gustaf Lindvall är skadade. Men Strauss Mann och Jani Lampinen som har kommit in gör det bästa utifrån förutsättningarna. Oscar Lindberg har varit dominant i SHL och har öst in 16 poäng (8 + 8) på nio matcher.

6 Djurgården, 9 matcher, 15 poäng (31–38) -7

Vid samma tid ifjol: Sjua i Hockeyallsvenskan

Skillnad: En helt ny värld

Kommentar: Det är inte illa av Djurgården som är nykomling att ha samlat ihop 15 poäng på nio matcher. Det var exakt vad Brynäs gjorde förra hösten. Att målskillnaden är på minus hänger förstås ihop med raset mot Frölunda i Globen (2–11). Med den matchen undantagen har Djurgården vunnit fem av åtta matcher inklusive två av fyra bortamatcher (LHC och Luleå). Med ett bättre fungerande boxplay (53,9 procent) kan Djurgården säkert knipa ännu fler poäng.

7 Malmö, 8 matcher, 14 poäng (26–28) -2

Vid samma tid ifjol: 8 matcher, 14 poäng (20–20) ± 0

Skillnad: ±0 poäng och ganska lik målskillnad

Kommentar: Poängledande duon Janne Kuokkanen och Lauri Pajuniemi är tillbaka i Malmö efter ett år i Schweiz medan poängkungen Lassi Thomson har flyttat till Nordamerika. Inledningsvis har Malmö framför allt haft en bra defensiv (okej, boxplay kan bli bättre), men de nya finländska backarna Topi Niemelä och Eemil Viro har också visat att de kan göra poäng. 

8 Färjestad, 9 matcher, 13 poäng (22–19) +3

Vid samma tid ifjol: 9 matcher, 17 poäng (36–27) +9

Skillnad: -4 poäng och något sämre målskillnad

Kommentar: Frågan inför den här säsongen var hur mycket David Tomasek skulle saknas i FBK. Att han (och hans 57 poäng) skulle saknas var liksom givet. Tomasek gjorde 15 poäng (8 + 7) på nio matcher förra hösten. I år är Viktor Lodin bäst efter nio matcher med sina åtta poäng. Så visst saknas Tomasek i FBK. Laget har gjort 14 mål färre jämfört med förra höstens SHL-start.

9 Leksand, 8 matcher, 13 poäng (23–28) -5

Vid samma tid ifjol: 9 matcher, 11 poäng (22–30) -8

Skillnad: +2 poäng och ganska lik målskillnad

Kommentar: Bottentipsen stod som spön i backen inför nedsläpp i SHL, men inledningsvis har Leksand skrapat ihop två poäng mer än förra hösten. Det är bra gjort och flera av klubbens juniorer har hoppat in och bidragit på ett fint sätt. Nye lagkaptenen Peter Cehlarik har gjort nio poäng (1 + 8) på nio matcher, men kraven är nog ännu högre än så. Backen Alexander Lundqvist har varit det kanske största utropstecknet i starten med rejält backspel och dessutom fem poäng (1 + 4). Precis vad Leksand är i behov av – personliga rekordprestationer.

10 Brynäs, 9 matcher, 11 poäng (30–32) -2

Vid samma tid ifjol: 9 matcher, 15 poäng (22–18) +4

Skillnad: -4 poäng och en sämre målskillnad

Kommentar: Nicklas Bäckström är tillbaka i SHL och Brynäs och förväntningarna på fjolårets succénykomling sköt i höjden som en raket. Men istället för en raketstart fick Brynäs hämta ut puckar ur eget nät. Det blev pangkaka och krissamtal bakom stängda dörrar. Kanske var 2–1-vinsten borta mot Färjestad efter en stabil insats av Collin Delia i kassen ett tecken på att Brynäs börjar fatta vad som krävs av kollektivet.

11 Luleå, 9 matcher, 9 poäng (24–24) ±0

Vid samma tid ifjol: 9 matcher, 19 poäng (30–19) +11

Skillnad: -10 poäng och en väsentligt sämre målskillnad

Kommentar: Baksmälla efter SM-guldet? Omark-effekten? Nånting måste kunna förklara de dåliga förstaperioderna i höstens matcher, vilket i sin tur ofta leder till förluster. Det är lätt att börja leta efter syndabockar och peka på att Anton Levtchi har en assist på nio matcher, att nye backen Kasper Kotkansalo inte har varit bra. Ändå är det laget Luleå som behöver kicka igång motorn. Är det så enkelt att saknaden efter Linus Omark är större än vad någon hade kalkylerat med…? Omark var ju dessutom själv på det klara att Luleå var ett avslutat kapitel efter det där efterlängtade SM-guldet. Eller…?

12 Linköping, 9 matcher, 9 poäng (16–24) -8

Vid samma tid ifjol: 9 matcher, 14 poäng (23–24) -1

Skillnad: -5 poäng och en klart sämre målskillnad

Kommentar: Snacka om att LHC har haft en knölig start. Trots en rad stjärnvärvningar. Eller kanske just därför. Det gäller att bygga ihop ett lag och den startsträckan har blivit betydligt längre än vad Linköping hade föreställt sig. LHC har även störts av en del tunga skador vilket rört till det ytterligare. Lördagens vinst mot bottenkonkurrenten HV71 gav visst andrum och ett litet lyft, över kvalstrecket, i tabellen.

13 Örebro, 9 matcher, 7 poäng (20–31) -11

Vid samma tid ifjol: 9 matcher, 15 poäng (25–21) +4

Skillnad: -8 poäng och en mycket sämre målskillnad

Kommentar: Starten är väldigt oroande för Örebro. Laget har släppt in tio mål mer än vid den här tidpunkten då Jonas Arntzen storspelade. Spetsen med Patrik Karlkvist, Kalle Kossila och Patrik Puistola håller hög klass. Men bredden är svag och trubbig. Centersidan har inte varit lika bra utan Hannes Björninen, Ludvig Larsson och för all del Robert Leino. Nye Sean Malone har en poäng (ett mål) efter nio matcher.

14 HV71, 9 matcher, 6 poäng (17–27) -10

Vid samma tid ifjol: 9 matcher, 7 poäng (22–28) -6

Skillnad: -1 poäng och en något sämre målskillnad

Kommentar: HV lyfter inte i SHL, trots 13 nya spelare. Eller snarare på grund av att det är så många nya. Spetsvärvningarna Lukas Rousek (0 + 3) och Aleksi Heponiemi (2 + 2) har inte varit ledande spelare. Förra säsongen kunde HV luta sig emot Henrik Borgström och powerplay, men nu har man inte det heller. Fyra PP-mål på nio matcher och 33 försök är så klart sämst i SHL och en förklaring till att man ligger där man ligger. HV behöver nu inhandla både ljus och lykta för att hitta ut ur PP-mörkret.