Genomgång: Hur bra är egentligen SHL-målvakterna?

Ett hockeylags enskilt viktigaste spelare är den som står längst bak, målvakten. Förutom att han av uppenbarliga skäl är på isen mest av alla spelare så kan en bedrövlig laginsats räddas upp av att målvakten står på huvudet. Även vice versa, en kanoninsats kan “förstöras” pga. ett enskilt ingripande som borde gjorts på bättre sätt. 

Trots detta är det ganska svårt att mäta hur bra en målvakt faktiskt är. Räddningsprocent (SVS%) och antal mål emot per match (GAA) är för mig en lika stor “laginsats” som det är målvaktsinsats och därmed väldigt svårt att isolera den faktiska målvaktens påverkan (ex. ett lag som bara får skott från utsida på sig eller ett lag som öppnar upp egna slottet för mycket avslut emot.) 

Vi tittar på topplistan över räddningsprocent i SHL:

Det är uppenbart jämnt i toppen. Gustaf Lindvall är etta men vi ser samtidigt att trean och framförallt fyran på listan, Lassinantti släppt in färre mål per match (GAA). På förhand vet vi att Luleå och Frölunda har pucken mer än motståndarna. Vi vet även att HV71 och Rögle har varit relativt försvarsinriktade i år. 

Så hur friskriver vi då målvakterna från laginsatserna? Ett stort steg, om än långt från perfekt är att titta på “Antal förväntade mål emot” (xGA) och jämföra det med faktiska utfallet och på det sättet faktiskt se hur målvakten har presterat jämfört med vad “medelmålvakten” skulle gjort. Med “Antal förväntade mål emot” är det kvaliteten vi mäter på skotten målvakten fått mot sig. Så exempelvis ett friläge kan ha 0,5 i xGA och två avslut från slottet 0,25 vardera. Tillsammans är det 1 i xGA, alltså ett mål som målvakten förväntats släppa in. Räddar målvakten alla tre så har den räddat ett mål mer än förväntat. 

Så igen, vi tittar på samma målvakter men sorterar efter räddningar mot förväntat. 

Jonas Gunnarsson levererar som förväntat. Lassinantti, Will och Alsenfelt ser nästan kusligt jämna ut. Över alla spelformer, per 60 min räddar de nästan ett halvt mål mer än förväntat.

Lägger vi på ytterligare en dimension som vi kan kalla för arbetsbörda, det vill säga “xGA/60”, så får vi en graf som ser ut på följande sätt. Här ser vi en mängd spännande saker. 

● Tex Williamsson har haft svettigast minuter av alla SHL-målvakter men har faktiskt gjort precis vad som kunnat förväntas av honom (0,0 i “Räddade mot förväntat per 60 min”).
● De flesta målvaktsduos som delar på spelet följs åt i grafen. Störst diff finner vi i Växjö Lakers där Fasth inte haft resultat som speglar förväntningarna. 
● Färjestad lever inte på sitt målvaktsspel hittills. 

Så innan vi tar detta som den heliga graalen, vad är då baksidan med denna måttstock? Säkert flertalet men en uppenbar jag kommer att tänka på är returkontroll. En målvakt som släpper mycket returer genererar mycket “extra jobb” som därmed även, om målvakten i fråga räddar returen, jobbar upp sin siffra på ett positivt sätt. 

Spannet för “ingen returer %” i SHL sträcker sig från 46,9% (Viktor Fasth) till 34,8% (Axel Brage). Fasth är ju därmed bäst på att inte släppa retur i hela SHL. Så vem är då SHLs bästa målvakt? Av dessa siffror svårt att utläsa men vi finner större förståelse för målvakternas arbetsbördor. Tex Williamsson har som exempel 90% i SVS%. Två komma tre enheter sämre än Gunnarsson men har samma utfall mot förväntat.