Frondell om NHL-äventyret och stora SHL-målet

En handfull svenska talanger var på NHL combine förra veckan och visade upp sig för NHL-klubbarna inför draften i Los Angeles den 27-28 juni.

Djurgårdens Anton Frondell var en av spelarna och Hockeynews fick en pratstund med honom efter hemkomsten till Sverige.

Efter ett ispass i de nybyggda minirinkarna i Haninge berättar Frondell: 

– Veckan var rätt stressig. Det var mycket intervjuer med NHL-lag och det var olika mediepersoner och sidor som var där och ville göra intervjuer. Det var lite video och man skulle göra inspelningar och det var de här testerna. Dagarna var fulla med grejer hela tiden.

Hur gick det på fystesterna?

– Jag låg väl runt medel på de flesta sedan stack jag ut i cykeln. Men den har jag varit bra på innan också. Då fick jag skina lite i alla fall.

– VO2-testet kom jag etta i, hehe.

Anton Frondell fick frågan om vilket NHL-rekord han helst skulle vilja sno åt sig.

– Jag tänkte mest på att svara rätt där kanske. Inombords och i huvudet var det väl Ovetjkins målrekord. Sedan sa jag väl att jag ville ha flest Stanley Cups. Stanley Cup är väl det största man kan vinna. Jag vet inte vad rekordet ligger på där. Kan man ta det är det det bästa och roligaste gissar jag.

Anton Frondell verkar energifylld trots jetlagen från den amerikanska ostkusten.

– Det här var sista veckan som man kunde påverka. Nu blir det mer att vänta och se. Nu är det ”back to” sommarfys. Man får se vad de känner och vill när man åker över där.

Hur är det att träna här på minirinken i Haninge?

– Det är sjukt skönt att vi har tillgång till det här. Hovet smälter de ju. Vi delar upp oss på två mindre rinkar så man har sin space eller yta och vi får ha kvar grejerna i omklädningsrummet och så finns det ett bra gym här uppe också. Och nu är det ett kafé där nere också. Isen är det viktigaste.

SHL-avancemang sedan VM-silver med U18

Anton Frondell har haft en lång säsong, men fick lite vila efter U18-VM i USA där Småkronorna knep ett VM-silver.

– Det var väl efter Dallas-turneringen som när man kom hem där fick slappna av lite i alla fall. Sedan har jag ändå hållit igång och tränat på. Det är ju sommar, det är inte bara vila heller. Lugnare har det så klart varit.

Djurgården vann den femte och sista matchen mot AIK på Hovet den 25 april och tog sig tillbaka till SHL. Dagen efter var Anton Frondell på plats hos det svenska U18-landslaget – utanför Dallas.

Och spelade match. Förra våren missade han U18-VM på grund av skada och det här var hans sista chans.

– Jag var ju fullt medveten om att jag skulle åka med ett flygplan på morgonen efter sista matchen med Djurgården i slutspelet. Det hade inte spelat någon roll om det hade varit match fyra eller match sju. Nu var det match fem och jag hade åkt morgonen efter i alla fall. Jag ville så gärna ha ett VM-guld. Nu blev det ett hockeyallsvenskt guld. Hade det varit ett VM-guld på det hade säsongen varit fulländad. Nu blev det inte så men jag var ju nära. Cool turnering att spela.

Djurgårdens stora mål med säsongen var annars att ta sig upp till SHL och där var Anton Frondell med och bidrog.

– Det var det vi pratade om sedan vi var på den tid av året som vi är nu. På försäsongen. Vi visste hela tiden att vi har möjligheten, att vi har chansen. Det var tajt i slutspelet. Vi behövde vinna två (i rad) mot Södertälje och vände det. Starkt av oss. Och sedan var SHL hemma. Kul att få vara en del av det laget som gör den resan också när man är djurgårdare in i hjärtat.

Hur var det då att få göra det mot Södertälje i semin och AIK i final?

– Kunde inte bli så mycket bättre. När vi fick reda på att det blir motståndet så var det coolt. Otroligt häftig match att spela. Även om vi inte hade varit grymma i derbyna under säsongen, de hade 3–1 i matcher mot oss, så var det väl inget snack i finalserien.

Stora personliga målet i SHL

Har du hunnit tänka på SHL och det nya och större som väntar?

– Det är klart att det är en bättre liga. Spelarna man möter är bättre. Nu får vi in säkert ett starkare lag också. Det gäller för mig att träna och bli ännu starkare och vinna dueller även på den nivån. Jag kommer att vara ett år bättre än vad jag var förra året och nu har jag kommit in i seniornivån. Jag ska kriga till mig en bra plats, en bra roll i laget. Det är planen.

Kommer du att göra dig av med gallret?

– Ja, nu har jag fyllt 18. Det har varit fullt upp för de som håller på med allt material och utrustning så visiret har inte kommit än. Men jag har ingen stress att sätta på det. Det känns tryggt med gallret. Inga klubbor i ansiktet. Än så länge är jag fri från skador i ansiktet i alla fall. De flesta har ärr överallt.

Frondell funderar nån sekund innan han tillägger:

– Det är väl det jag ser som, inte det läskiga, men det dåliga med det. Mamma vill att jag ska köra på med galler. Hon blir arg annars, hehe. Jag får se. Nej, det blir nog visir. Jag måste väl lära mig det också.

Fördelen kanske är att man ser bättre än med galler?

– Ja, men om man har spelat med galler i åtta eller tio år och sedan en dag ska man klaga på att man inte ser tillräckligt bra. Det vet jag inte heller. Jag har inga problem att se ut genom mitt galler. Där kommer Costmar… och visiret ser lite friare och öppnare ut, tycker Anton Frondell.