Fortier om Hedberg - och spelet bakom LIF-flytten

Gabriel Fortier har bara varit på svensk mark ett par dygn när Hockeynews träffar honom efter lagets andra ispass. Det är en glad och trevlig 25-åring som slår sig ner på andra sidan bordet i ”Star lounge” i Tegera arena. Fortier är uppväxt i Montreal och den franska accenten hörs mer eller mindre tydligt beroende på ord.
– Franska är mitt modersmål, säger han och ler när jag påpekar den eleganta touchen på hans engelska.

När forwarden skrev på för Leksand, något Hockeynews var först med att avslöja, gick han i storebror Maximes fotspår. Maxime Fortier tillbringade tre säsonger i Björklöven innan han i år lämnade för finska Saipa.

När Gabriel blev klar för Leksand så gjorde Hockeysverige.se en intervju med storebrorsan. Gabriel skrattar till när han informeras om att svaren i den intervjun kommer utgöra någon form av grundbult i denna.

Det verkar som din bror har en rätt viktig del i att ha byggt upp din vinnarskalle? För att citera honom: "Vi spelade alltid tillsammans, tävlade mot varandra, det slutade inte alltid bra men det byggde vår karaktär, särskilt hos min bror, han hatade att förlora. Jag tror det är därför han fortfarande jobbar hårt idag och aldrig accepterar en förlust.”
– Ja, det var kul att ha en bror att växa upp med på det sättet. Riktigt kul... ibland, haha! Vi spelade alltid tillsammans. Hockey, tv-spel, det spelade ingen roll vad det var. Och han var större, starkare än mig. Han är två och ett halvt år äldre, så han vann alltid, och jag blev alltid arg.
– Det var tufft, men det byggde en karaktär hos mig, att jag alltid känner att jag måste ge lite extra för att slå någon. Så jag tror det hjälpte mig att bli den spelare och person jag är idag. Jag är tacksam till honom för att han slog mig alla de där åren. Men det var en rolig tid. Man hade liksom en bästa vän som alltid var där, alltid redo att spela med en, så det var fantastiskt för mig att ha honom.

Det första din bror sa i intervjun var: ”Jag tror att många lag kommer att tänka: ‘vi borde ha kollat på honom lite närmare’. Leksand har haft riktigt, riktigt tur.”

Vad säger du om det?
–  Ja, alltså, det är ju målet för alla som spelar. Det spelar ingen roll var du spelar. Man vill visa de andra lagen att de kanske borde ha övervägt att välja mig. Och jag tror det han säger betyder att jag kommer hit till Leksand, jag vill vara här och jag vill vara den bästa versionen av mig själv för laget som valde mig.

Han sa också: "Om det inte skulle funka i Nordamerika var han väldigt intresserad av att komma till Europa, så jag visste att det var en möjlighet, men att det gick så här snabbt var kanske en överraskning”.

Gick det överraskande snabbt för dig också?
– Ja, kanske. Jag menar, jag är 25 år, och man tänker kanske att jag kunde ha försökt en gång till i AHL och hoppats ta en plats i NHL. Jag var ändå fem år i samma organisation. Men för mig och min familj var det ett bra upplägg att komma till Leksand, speciellt med en nyfödd dotter. Det var en perfekt möjlighet, och jag var ganska exalterad, för jag hade hört mycket bra om Sverige, om ligan, städerna, livsstilen. Jag vet inte vad som händer om ett år eller två, men just nu är det här jag vill vara och därför valde jag att komma hit.

Har du pratat mycket med din bror om Sverige?
– Absolut. Han var tre år i Umeå, och han älskade det där. Han sa att det är fantastiskt. God mat, trevliga människor, bara positiva saker. Så det hjälpte mig att ta det snabba beslutet.

Har han lärt dig lite svenska?
– Några ord, men jag och min fru ser fram emot att kanske kunna beställa en kaffe eller något sådant på ett café. Men det är definitivt något vi vill försöka lära oss lite grann.

Din bror sa att flera lag var intresserade av dig, men att Leksand visade det största intresset i slutändan.
– Ja, det var några lag. Men jag pratade med tränaren och sportchefen och allt de sa om lagets identitet och hur saker fungerar här stämde väldigt bra med hur jag tänker och spelar. Så det var en stor anledning till att jag valde Leksand. Jag är bara glad att vara här och jag vill spela bra för laget, för fansen, för staden. Jag är riktigt taggad på att vara här.

Pratade du med andra SHL-lag?
–Ja, det var några stycken. Men det spelar ingen roll vilka. Jag är i Leksand nu och det är det som räknas. Jag är bara glad att vara här i två år och mitt mål är att vinna med det här laget och nå stora framgångar för staden.

När tog Leksand kontakt med dig första gången?
– Jag tror det var i slutet av juni, mitten av juni började vi prata. Sedan är det förhandlingar med agenter och sånt som jag inte är så mycket inblandad i. Men det klickade och vi kom fram till något som båda sidor var nöjda med.

Varför valde du Leksand? Vad sa de som fick dig att komma hit?
– Johan Hedberg, sättet han pratade på, han sa: ”Spelar du bra, får du spela. Spelar du inte bra, spelar du inte”. Det är så det borde vara överallt. Det spelar ingen roll hur mycket pengar du tjänar, hur gammal du är eller hur många år som proffs du har spelat. Så det var en stor anledning. Och hockeymässigt pratade de om att de vill vara ett snabbt lag, jobba hårt, ha pucken och sätta upp spel. Det är då jag är som bäst, när jag gör de sakerna. Så hockeymässigt var det perfekt. Sen pratade de om staden, att det är en liten, lugn och mysig stad. Det är perfekt för min fru och bebisen. Man kan gå överallt, allt är nära. Så vi var taggade på det också.

Men uppväxt i Montreal så är du van vid större städer?
– Ja, det är ju en storstad. Men när jag spelade i juniorligan var det i en liten stad långt uppe i norr i Kanada, och jag älskade det. Jag menar, vi är ganska enkla människor. Jag behöver inte mycket. Jag gillar att gå till hallen, komma hem, laga en god middag med min fru och bebisen, och det är allt vi behöver. Jag tycker det är det fina med Sverige, jag känner att lagen håller ihop mycket. Jag ser fram emot att bygga starka band med mina lagkamrater.

Vad är dina intryck av Johan Hedberg under de här två träningsdagarna?
– Han är väldigt rak och tydligt. Tränarna jag hade i AHL var också raka. Det är bra eller dåligt, det finns inget mitt emellan. Det är inte "vi får se hur det går". Nu har det gått två dagar med Johan, men redan på träningarna, när något inte är bra, så säger han till. Det är det enda sättet vi kan bli bättre som lag och individer. Jag gillar det. Om jag spelar dåligt måste du säga till mig. Oftast vet jag det själv, men det är bra att bli påmind ibland.

Vad är intrycket av gruppen här?
– Det är jättebra, killarna jobbar hårt, vi är snabba på isen. Det har bara gått två dagar, men träningarna är bra, alla är seriösa. Det märks både i gymmet och på isen att vi är här för att vinna och vi kommer jobba hårt varje dag.

Fortier har på de två inledande träningarna parats ihop med Max Veronneau och ett annat nyförvärv, Nolan Stevens.
– Det är toppen. Visst, det är bara två träningar, men jag tror det kan bli riktigt bra. Jag tror jag spelade mot Nolan i AHL för några år sedan, men jag minns inte riktigt. Jag har pratat lite med dem i omklädningsrummet och på isen, och det känns bra, det går åt rätt håll.

Är det en fördel att spela i samma kedja som två som har engelska som modersmål?
– Det underlättar anpassningen lite. De har båda behövt vänja sig vid samma saker, till exempel den större isen. Ibland känns det konstigt, det är större is och jag tror jag har mycket utrymme men ändå inte. Max kom hit för några år sedan, men Nolan gjorde samma resa förra året, så han vet lite vad jag går igenom nu. Så det hjälper absolut. Men alla killar är väldigt snälla, alla pratar engelska, och om jag har någon fråga på isen så är alla öppna och pratar.

Här kommer ett till citat från din bror: "De får ligans snabbaste spelare."
– Haha, ja, jag vet inte om jag är den snabbaste, men det är definitivt något som har hjälpt mig mycket, att använda min fart, både med och utan puck. Jag försöker förbättra det varje år, varje sommar. När jag använder min fart är jag som bäst, och det är vad jag vill göra här, särskilt med den stora isen. Jag ska försöka använda det till min fördel.

Din bror sa också: "I AHL kanske poängen inte fanns där, men han fick aldrig riktigt chansen att spela en konsekvent offensiv roll. Jag har sagt det förut, men om Leksand ger honom möjligheten att vara en toppspelare, så kommer han att vara det. Han har skicklighet, han har ett fantastiskt skott, och han kan göra allt på isen. Powerplay, boxplay, 5-mot-5. Jag tror han kan bli en ledare direkt, och att vissa lag kommer att ångra att de inte skrev kontrakt med honom.”

Det är syskonkärlek det.
– Haha, ja, det är syskonkärlek. Han borde vara GM eller coach, då skulle jag få spela mycket, haha. Men jag tycker samma sak om honom. Han är en fantastisk spelare. Vi båda vill göra allt i laget. Jag vill inte vara på isen och tränaren ska tänka: ”Han är inte säker defensivt.” eller ”Han kan inte spela offensivt.” Vi vill vara pålitliga för både lagkamrater och tränare. Jag vill att tränaren ska kunna slänga in mig och veta att det spelar ingen roll vem som har pucken eller vad som händer, jag kommer anpassa mig och göra mitt bästa för att vinna, skapa spel och spela bra defensivt.

Men har han rätt när han säger att du aldrig riktigt fick chansen att spela i en konsekvent offensiv roll?
– Jag skulle inte säga att jag aldrig fick chansen. När man går in i en säsong så säger ingen tränare: "Du är defensiv spelare, du är offensiv, du ska bara slåss eller blocka skott.” Det är inte så det funkar. Men jag spelade nog aldrig konsekvent i powerplay på fem år. Så det är kanske en sak. Men jag spelade med många bra spelare, och ibland tog jag kanske inte de chanser jag hade.

– Det är svårt att veta. Jag var fem år i samma organisation. Jag hade en fantastisk tid där. Jag spelade några NHL-matcher med dem och jag tycker att jag är en bättre spelare nu än jag var för fem år sedan. Å andra sidan, offensivt hade jag färre poäng än mitt första år, för varje år blev det färre. Är det för att jag blivit sämre? Det tror jag inte. Jag tror inte på att bara titta på statistiken. Siffror är siffror. Men hur jag kände mig, jag gjorde fler spel, kanske gick pucken inte in, men jag var mer självsäker med pucken.

– Alla vill göra mål. Ingen kommer att säga att de inte vill det. Så för mig, att spela med Max och Nolan, det känns som att jag är i rätt position för att producera offensivt. Kommer jag att göra mål varje match? Nej, det kommer inte hända. Jag är inte så bra, och jag vet det. Men det finns andra delar i spelet där jag kan hjälpa laget att vinna. Jag tycker att jag har en bättre offensiv sida än statistiken visar, och jag ska försöka jobba på det här och bygga vidare på det.