Foto: Dale Woltman/Chicago Wolves
Erik Brännström, Chicago Wolves/Vegas Golden Knights
Ur ett själviskt perspektiv hoppas jag att Erik Brännström får stanna i AHL fram till och med jul – även fast han har gjort sig förtjänt av en chans i NHL. Att ha Brännström på blålinjen i JVM kanske inte blir guld värt, men det kommer definitivt göra Sverige till ett betydligt slagkraftigare lag.
Väl tillbaka från JVM bör Vegas ledning ge honom chansen. Det är inte samma lag som i fjol charmade en hel hockeyvärld. Visserligen har Vegas spelat upp sig den senaste tiden men det finns flera spelare – på samtliga positioner – som inte levererar i samma takt. Brännström levererar däremot. Han är poängbäst (4+12 på 20 matcher) av samtliga backar i Chicago Wolves, och är ett hot i varje match.
Han har under hösten pratat om att han spelar med en stor portion självförtroende – vilket är en anledning till att han ofta syns i poängprotokollet.
– Jag vågar mer och får mycket förtroende, spelar mycket i det offensiva och får mycket istid i powerplay. Jag får utrymme att göra de saker jag vill på isen och självklart gör jag misstag och får skäll ibland, men det känns väldigt bra här. Det är väldigt rolig hockey här i AHL, sa han i en intervju med HockeyNews.se i november.
I samma intervju medgav han att han faktiskt trodde att han skulle få inleda i NHL efter en stark camp på försäsongen. NHL kommer han i alla fall att spela i framöver. Jag är övertygad om att Brännström kommer att vara en ledande spelare i Vegas i många år. Jag är också övertygad om att han kommer att få chansen den här säsongen – frågan är bara när?
Calle Rosén, Toronto Marlies/Toronto Maple Leafs
Foto: Thomas Skrlj/Toronto Marlies
Det är en viktig säsong för Calle Rosén. Kontraktet med Toronto går ut efter säsongen och den tidigare Växjöbacken kämpar dels för nytt kontrakt, och dels för en plats i NHL.
Förra säsongen blev det fyra NHL-matcher för 24-åringen. Majoriteten av tiden tillbringades dock i AHL med farmarlaget Toronto Marlies som gick hela vägen och vann Calder Cup. Rosén imponerade rejält i slutspelet och hittade rätt offensivt där han gjorde 11 (5+6) poäng på 16 matcher, till skillnad från grundserien där det blev 22 (4+18) poäng på 62 matcher.
Det starka spelet i slutspelet verkar ha följt med över sommaren och in till den här säsongen. Rosén är fortsatt stark i offensiven och har 18 (2+16) poäng på 21 matcher samtidigt som han är +8, trots att Marlies är ett av de lag som släpper in flest mål i AHL.
Toronto Maple Leafs svämmar nästan över av talang på forwardsidan. Mitchell Marner har tagit ännu ett kliv, John Tavares är en superförstärkning och med William Nylander i laget har en stark uppsättning forwards blivit ännu starkare.
Däremot är backsidan inte lika bra. Morgan Reilly har varit en av de bättre backarna i hela ligan i höst, men bakom honom är det lite tunnare. Spelare som Jake Gardiner och Ron Hainsey är gjutna. Även Travis Dermott och Nikita Zaitsev är svåra att rucka på. Däremot är den sjätte och sista platsen öppen.
Just nu har Toronto Igor Ozhiganov, Justin Holl och Martin Marincin i truppen. Men skulle Mike Babcock bestämma sig för att ta in någon från AHL lär Rosén finnas i tankarna. Spelmässigt visar Rosén att han bidrar mer på flera fronter än tidigare och en till NHL-chans bör vara inom räckhåll.
Carl Grundström, Toronto Marlies/Toronto Maple Leafs
Foto: Christian Bonin/Toronto Marlies
Carl Grundström har ett otacksamt uppdrag. Att slå sig in som forward i Toronto Maple Leafs är i dagsläget en av de svåraste uppsättningarna att slå sig in i, och efter Nylanders intåg har det inte blivit lättare.
Men det går inte att säga annat än att Grundström gör vad han kan.
Den rivige forwarden från Umeå gjorde det bra när han anslöt till Marlies i våras och har fortsatt på den inslagna vägen. Han har gjort 17 poäng (7+10) på 19 matcher och går sällan poänglös två matcher i rad.
Något som talar för Grundström är att han har en spelstil som passar på flera olika sätt. Han kan ha en offensiv roll och bidra med poäng men fungerar minst lika bra som en hårt arbetande ”energispelare”.
Victor Olofsson, Rochester Americans/Buffalo Sabres
Foto: Micheline Veluvolu/Rochester Americans
Var fullkomligt lysande i oktober då han blev utsedd till månadens spelare i AHL. November har däremot inte gått lika bra. Olofsson har varit skadad och missat några mathcer, och poängen har inte kommit i samma takt som tidigare.
Men likväl är han fortsatt bra och viktig för Rochester. Problemet för Olofsson är att han är en spelare som kommer till sin rätt om han får utnyttja sitt skott – framför allt i powerplay. Att då komma från AHL och ta en plats i ett av NHL:s hittills bästa lag är allt annat än enkelt.
Men det är inte omöjligt. Olofsson är vänsterfattad och bortsett från Jeff Skinner är många av nyckelforwarderna högerfattade. Om nu spelet i powerplay börjar krackelera och Phil Housley bestämmer sig för att stuva om i formationerna så vet han nog att han har en svensk målfarlig forward i AHL att tillgå.
Just nu är dock känslan att det krävs skador för att det ska öppnas upp för Olofsson.
Sebastian Aho, Bridgeport Sound Tigers/New York Islanders
Sebastian Aho with the silky smooth finish last night for his 2nd goal in as many games! pic.twitter.com/EPpKsOlMsQ
— Bridgeport Sound Tigers (@TheSoundTigers) 29 november 2018
Här känns det som en tidsfråga. Dels har Aho spelat i NHL förra säsongen och dels har han gjort det bra i Bridgeport under hösten. New York Islanders har inte heller en av de starkaste backuppsättningarna i ligan.
Aho är dock inte den enda backen som producerar i Bridgeport. Svensken har gjort 14 poäng (2+12) från under hösten, och är därmed tvåa bland backarna. Devon Toews har gjort fler, och dessutom finns det andra som också gör det bra.
Däremot är Aho, tillsammans med Seth Helgeson, den enda av backarna i Bridgeport med meriter från NHL. Något som mycket väl kan vara till svenskens fördel den dagen huvudtränaren Barry Trotz väljer att kalla upp en till back.
Just Barry Trotz, som är ny i Islanders, var den som gav förtroende till Christian Djoos i Washington i fjol. Precis som Djoos tillhör inte Aho kategorin ”storväxta försvarare” och vem vet, kanske kan Trotz släppa fram Aho och låta han få chansen på riktigt i vinter.
Bubblare: Alexander Nylander, Rochester Americans/Buffalo Sabres, Andreas Borgman, Toronto Marlies/Toronto Maple Leafs, Anton Forsberg, Rockford IceHogs/Chicago Blackhawks
Foto: Micheline Veluvolu/Rochester Americans
Buffalo ser ut att kunna bli ett riktigt svensklag framöver. Man har just nu fem svenskar i truppen och ytterligare tre i AHL. Lawrence Pilut blev uppkallad nyligen och Victor Olofsson exploderade inledningsvis i Rochester. Men även Alexander Nylander har gjort det bra.
Buffalos åttondeval från draften 2016 gör sin tredje säsong i organisationen, men har bara fått göra sju framträdanden i NHL. Hittills den här säsongen har Nylander enbart spelat i AHL men skillnaden från tidigare är att det har lossnat för honom på ett annat sätt. Nylander som är en poängspelare, har haft det tungt med produktionen tidigare. Den här säsongen har han 17 poäng på 21 matcher och är ett av Rochesters främsta anfallsvapen.
Foto: Thomas Skrlj/Toronto Marlies
Andreas Borgman har gått väldigt bra i Toronto Marlies hittills. Förra säsongen blev det hela 48 matcher i NHL. Den här säsongen har han förpassats till AHL, och där har det blivit 13 poäng på 19 matcher.
Marlies har två väldigt spännande yngre svenska förmågor i Timothy Liljegren och Rasmus Sandin på backsidan. Just nu känns dock som att Borgman och framför allt Calle Rosén står före i NHL-kön.
Foto: Dennis Wierzbicki/Bildbyrån
Ett lag som har det rejält tufft i NHL är Chicago. Defensivt stämmer det inte alls och målvaktssidan har varit skakig. Corey Crawford hade en liten formtopp i november men har överlag inte varit uppe på sin högstanivå tillräckligt ofta. Samtidigt har reservmålvakten Cam Ward mer eller mindre mardrömslika siffror.
Något som kan öppna upp för Anton Forsberg.
26-åringen har kanske inte rosat marknaden i AHL under hösten, men han visade under sina 35 matcher i NHL i fjol att han är en funktionell målvakt på den högsta nivån. Nu är det fler faktorer än målvaktssidan som bidrar till Chicagos svaga resultat, men en rockad bland målvakterna kan mycket väl ge en någorlunda injektion, och varför inte låta Forsberg vara den injektionen?
* Notera att flera spelare har varit påtänkta för listan men har varit, eller är i nuläget uppkallade till NHL.
