När bygden sluter upp
Jag vill börja med att inleda att jag inte brukar vara i Leksand som stad särskilt ofta men påväg till arenan var det en vacker syn att se att alla butiker hade skyltat upp med att det är matchdag. Här och var hängde det vepor och flaggor som förkunnade att det inte är någon vanlig onsdag i september. Den blott 17-årige backen Vilgot Lidéns tröja brydde ett av skyltfönstren på en klädesbutik.
När undertecknad svängde in på en matvarubutik runt lunchtid hade några i personalen matchtröjor på sig. Visst det är fortsatt premiär entusiasm i luften och vi har inte än kommit in i serielunken i långdragna november, hade vi varit i slutspel hade man kanske kunnat kräva det på ett annat sätt. Men det är något speciellt när mindre städer men tydliga framgångar i en sport sluter upp bakom sitt lag. Folket i Leksand har gjort det med ett tydligt budskap, vi ska upp igen och jag är med på resan.
Jag saknar dig Knuts
Nästan så länge jag har levt eller åtminstone varit intresserad av ishockey har Jon från Malung skrinnat runt i en vit tröja. Visst finns det spelare som är mer framgångsrika, skickligare eller bjuder på mer underhållning men få om ens någon i dagens hockey personifierar en klubb lika tydlig och starkt som Jon Knuts. Han har på sätt och vis åsidosatt sin egna karriär för att ge hela sitt liv åt LIF.
Därför gör det lite ont i mig när Jon Knuts inte finns med i årets upplaga.... än. Jag kom till och med på mig själv att sitta och leta efter honom där ute när det vankades boxplay eller en viktig tekning. Personligen tror jag att vi kommer att få se honom i den vita tröjan igen. Förra säsongens avslut var inte värdigt för varken honom själv eller föreningen. Knuts förtjänar den hyllningen av hockey Sverige han är värd - och tröjan ska hissas upp i taket. Men allt hänger på att rehabiliteringen går som tänkt och att han verkligen kan komma tillbaka.
Agera inte reagera
Leksand är en av de stora utmanarna till att kliva upp till SHL igen. Att kliva in som nykomlingar från en serie högre upp medför ett antal extra utmaningar i form av att man blir laget att slå. Alla kommer vilja åka till Siljans södra strand och vara en nagel i ögat på LIF i år. Att då åka på ett baklänges mål efter en minut och 16 sekunder är tufft, särskilt på hemmaplan.
Det som utmärker fungerande lag är hur man väljer att tackla den utmaningen. Blir man rädd och orolig eller tar man tag i problemet direkt? Här ska Johan Hedberg och övriga staben ha en portion beröm. Direkt efter målet tog hemmalaget över, blev mer framåtlutade och kom med fart genom mittzon. Man tvingade fram några längre byten, fick smålänningarna att börja skvätta med pucken och åt sig sagt men säkert in i matchen. Kvitteringen och sedermera vändningen kändes inte som en fråga om den skulle ske, utan snarare när.
Special teams - två skilda världar
Under den andra perioden fick Oskarshamn möjligheten att spela fem mot tre i hela en minut och 55 sekunder. Då ska det vara mål oavsett vad eventuella förutsättningar säger. Oskarshamn hade stora bekymmer att få fart på pucken och skapa något momentum. Man gick istället ned i tempot och kladdade alldeles för mycket, inte heller hade man någon vidare skymning framför mål. Skotten kom från backplats och därifrån gör man inte mål på jätten Marcus Gidlöf om man inte har ordentligt med trafik framför. Mot ett bättre lag än Oskarshamn kommer det att straffa sig. Att spela dubbla tre mot fem lägen i nästan två minuter håller inte i längden. Man måste vara mycket mer disciplinerade.
Ska vi vända på steken ska Leksand ha beröm. I samtliga numerära underlägen var man påkopplade och gjorde jobbet. Oskarshamn fick igen ro med pucken och hade stora utmaningar med att ta sig in i offensiv zon. LIF tvingade smålänningarna att spela smått, riskfyllt och dumpa för att jaga. Något som masarna hade full koll på. Stämmer inte spelet kan man ändå hänga med i matchen via bra spel i special teams, det lyckades inte gästerna med under kvällen.
Nyförvärvet imponerar
Likt en tidigare punkt kan man inte göra så mycket annat än att ge Leksand ett högt betyg på denna säsongsstart. Tre segrar av tre möjliga och god leverans av de tilltänkta spetsspelarna. En som vi på Hockeynews har beröm tidigare är amerikanen Josh Passolt. Han är stor, stark och verkar älska när det blir lite hett.
Ett exempel på det är när han kastade sig raklång, på Anja Pärson manér, för att försöka peta in 4-1. Nu blev det mål ändå eftersom Tyler Kelleher utnyttjade Passolts uppoffring. Han gör först och främst ett vackert 1-1 mål men är minst lika viktiga i spelet framför mål och längs sargen. En mycket fin förstärkning som Jesper Ollas har hittat.
