Jag har tittat lite närmare på Djurgårdens offensiva spel, alltså spelet med puck.
Det kommer naturligtvis också att tangera försvarsspelet lite, men framför allt handlar det här om hur Djurgården bygger sina anfall.
Nyckeln till att kunna ha en bra offensiv är att komma iväg samlat nerifrån egen zon när man vinner pucken.
Du behöver ha ett bra första pass.
Du behöver ha spelbara och rörliga forwards.
Och när Djurgårdens spel fungerar – för det gör det naturligtvis ibland – då kommer ett snabbt och enkelt första pass ut i en ficka eller in på en center.
Sedan handlar det om två, tre snabba skär, släppa pucken vidare till nästa forward och komma iväg samlat med tre forwards och förhoppningsvis även någon back som fyller på.
Det gör att man kan ta sig genom mittzonen på ett kontrollerat sätt.
Kommer man med flera spelare trycker man automatiskt ner motståndarnas backar djupare och skapar större ytor.
Kommer däremot bara en ensam forward behöver motståndarna inte släppa mittzonen lika enkelt. Då kan de stå upp och försöka vinna pucken där.
När första passet kommer för sent
De gånger Djurgården inte får det att fungera händer ofta motsatsen.
Det kommer ett sent och svårt första pass till en forward som egentligen bara kan chippa pucken vidare ut i mittzonen. I bästa fall kan nästa forward, som startar centralt och korsar banan mot samma sida, vara först på pucken.
Om inte hämtar motståndarna bara upp den och kan vända tillbaka direkt. Och även om Djurgårdens forward får tag på pucken uppstår ett problem.
Då har du en forward som är i full fart framåt i mittzonen. Spelaren som chippade ut pucken står däremot nästan still kvar nere i egen zon.
Centern vet inte riktigt om han ska göra sig spelbar eller gå framåt. Det gör att puckföraren väldigt ofta blir ensam.
Du kan alltså ha en forward i mittzonen med pucken och två forwards kvar i egen zon.
Då blir man ett ganska lätt byte för motståndarna. De kan överbelasta, låta första spelaren gå på kroppen och nästa spelare ta pucken. Nyckeln är därför att Djurgården kan spela sig kontrollerat ur egen zon. Det kommer naturligtvis finnas situationer där man måste chippa ut pucken.
Men då ska det vara för att freda egen zon – inte som början på ett uppbyggande anfall.
Då kan man lika gärna vänta in nästa möjlighet.
Blir ensam i forechecken
När en ensam forward får pucken i mittzonen har han ofta bara ett alternativ kvar: chippa ner pucken i anfallszonen och försöka sätta en forecheck eller vinna pucken där. Men för att kunna sätta en bra forecheck behöver du ha alla tre forwards uppe i anfallszonen ungefär samtidigt.
Nu blir det i stället ofta en ensam forecheckare.
Det blir väldigt lätt att spela bort. Om forwarden lyckas få tag på pucken kan motståndarna fortfarande överbelasta.
Första backen går på kroppen, nästa spelare tar pucken och spelet vänder åt andra hållet. Det är därför Djurgården behöver komma till betydligt fler situationer där laget kommer samlat.
Enkla passningar.
Små, korta pass.
Man behöver inte hela tiden leta efter den långa passningen, för den riskerar att göra mottagaren ensam.
Måste komma samlat genom mittzonen
Mittzonen ska egentligen bara passeras.
Men den ska passeras så samlat som möjligt för att minska risken för pucktapp där. Många lag är väldigt bra på att ställa om direkt när motståndaren tappar pucken i mittzonen.
När Djurgården väl kommer samlat in i anfallszonen vill jag sedan se en tydligare struktur. Du har en puckförare och två andra forwards med in i zonen.
Då vill jag att en spelare driver mot mål och att en annan snabbt finns där som understöd för puckföraren.
Alla lag jobbar i dag med ett överbelastande försvarsspel.
Första spelaren går på kroppen.
Nästa spelare plockar pucken.
Ska Djurgården kunna behålla pucken behöver puckföraren därför få stöd väldigt snabbt för att laget ska kunna vinna den lösa puck som uppstår efter första kroppskontakten. När Djurgårdens spel synkar fungerar det här.
Då ligger spelarna nära varandra. De är inte utspridda.
Och när de ligger nära blir det mycket lättare att återvinna pucken och behålla den i anfallszonen.
För mycket spel på utsidan
Problemet är att Djurgården ofta hamnar i det motsatta scenariot. Puckföraren blir av med pucken och spelet vänder.
Då får man aldrig möjlighet att sätta upp särskilt mycket anfallsspel. När Djurgården väl lyckas etablera sig tycker jag dessutom att man väldigt ofta spelar på utsidan.
Man skickar pucken längs sargen och runt i zonen.
Det är inget fel med det för att komma bort från stress. Men väldigt sällan har man samtidigt någon spelare inne i det heta området framför mål.
Det är viktigt. Har man en spelare där inne måste motståndarna respektera det och ofta använda en back för att ta hand om den spelaren.
Det skapar i sin tur större ytor i hörnen och på utsidan.
Därifrån går det att skapa två-mot-en-situationer och såga sig in mot mål.
Men jag tycker att Djurgården befinner sig för mycket på utsidan för att skapa de där farliga och enkla målen.
”Det är oroväckande”
Det är bara två lag som har gjort färre mål än Djurgården.
Det är oroväckande.
Mycket av det beror på att man inte får kontroll på spelet i anfallszonen. Man tar inte kampen in mot mål och kommer inte till de enkla avsluten tillräckligt ofta. I stället försöker man ofta byta sida och sedan förlita sig på att någon individuell prestation ska skapa ett överläge.
Jag skulle vilja att Djurgården använder backarna mer i anfallszonen. Spela upp pucken på backen.
Tryck in den mot mål. Ha folk där inne som kan hugga på lösa puckar och returer.
Vinn tillbaka de lösa puckarna och fortsätt på så sätt att behålla spelet i anfallszonen. Nu blir laget lite för utspritt.
När backarna får pucken finns det inte tillräckligt ofta spelare runt målet för att backen bara ska kunna skicka in pucken och veta att någon finns där.
Det här vill jag se mer av
Summa summarum:
Djurgården behöver komma mer kontrollerat ur egen zon i uppbyggnaden. Man behöver komma samlat genom mittzonen och på så sätt trycka tillbaka motståndarnas försvar. När laget kommer in i anfallszonen behöver puckföraren snabbt understöd och en annan spelare måste driva mot mål.
På det sättet kan Djurgården behålla trycket och puckinnehavet. När man väl är inne i zon ska man använda backarna mer, kriga sig in framför mål, vinna lösa puckar och hugga på returer.
Har man folk framför mål behöver backen inte ens alltid skjuta särskilt hårt.
Det kan räcka att flippa in pucken mot mål när en spelare redan står där och ytterligare en eller två är på väg in.
Då uppstår kaos.
Och det blir betydligt svårare att försvara än när motståndarna vet att de bara behöver hålla Djurgården ute i hörnen.