Peter Forsberg. Markus Näslund. Daniel och Henrik Sedin. Victor Hedman.
Det är svårt att prata om Örnsköldsvik utan att börja rabbla hockeyspelare. På en ganska liten plats har några av världens bästa fostrats. Här finns historien, förebilderna och en hockeykultur som märks långt utanför ishallen.
Och med unga namn som Elton Hermansson och Milan Sundström fortsätter nästa generation att ge liv åt traditionen. Men bakom världsstjärnorna finns också alla andra.
De som kom in på hockeygymnasiet, tränade i samma miljö och försökte hitta sin väg framåt.
Hur gick det för dem?
Efter att ha granskat gymnasiekullar från Skellefteå, Frölunda, Djurgården och Brynäs har jag nu kommit till MoDo. Den här gången går vi tillbaka till hösten 2011, då 16 spelare födda 1995 antogs till hockeygymnasiet i Örnsköldsvik.
I dag är de omkring 31 år. Det har gått 15 år sedan antagningen och deras hockeyliv har hunnit ta helt olika riktningar.
Två tog sig till NHL.
Andra byggde långa karriärer i svensk seniorhockey.
Några avslutade redan kring junioråren. Det är just den spridningen som har fått mig att fundera allt mer under de här granskningarna.
När ett nytt intag presenteras pratar vi gärna om talangerna, möjligheterna och vilka som kan bli nästa stora namn. Betydligt mer sällan följer vi upp hela gruppen.
Här är vad som hände med MoDos 95:or.
William Silwerfeldt Öhman
Målvakten fortsatte från MoDo till Rögles juniorverksamhet och spelade därefter seniorhockey i Mörrum och Asplöven.
Resan gick sedan vidare till norska Tønsberg Vikings, där han spelade senast 2018/19.
Han har avslutat spelarkarriären.
Tobias Edlund
Fortsatte i Örnsköldsvik HF:s juniorverksamhet och spelade senare för Svedjeholmens IF i division 2.
Hans sista registrerade säsong är 2020/21.
Han har avslutat den aktiva karriären.
Josef Ingman
Tog en längre väg till eliten via amerikansk juniorhockey, Hockeyettan och Hockeyallsvenskan.
Därefter blev det SHL med både Brynäs och Djurgården.
Efter bland annat en sväng i Ungern spelar han nu i Örnsköldsvik HF i Hockeyettan.
Robert Hägg
Tog sig hela vägen till NHL och tillbringade många år i Nordamerika, med spel i bland annat Philadelphia, Buffalo, Florida, Detroit och Anaheim.
Inför 2025/26 återvände han till Sverige.
I dag spelar han i Brynäs i SHL.
Gustav Backström
Lämnade MoDo för Örebros juniorverksamhet 2013 och fick tidigt känna på SHL.
Efter bland annat en utlåning till Vita Hästen etablerade han sig i Örebro.
Där har han blivit kvar och byggt en lång karriär i högstaligan.
Fabian Norberg
Fick spela i Hockeyallsvenskan med BIK Karlskoga och gjorde flera säsonger i Hockeyettan med Örnsköldsvik HF.
Därefter fortsatte han i KB65 och Svedjeholmen på lägre nivå.
Han har avslutat karriären och spelade senast 2020/21.
Martin Jonsson
Fortsatte från MoDo till Västerås och fick även chansen i Hockeyallsvenskan.
Därefter blev det många år i Hockeyettan, bland annat i Arboga, Kiruna, Tranås, Dalen och Enköping.
Han har avslutat karriären, med 2022/23 i Enköping som sista registrerade säsong.
Anton Jansson
Spelade under gymnasieåren i Örnsköldsvik HF:s juniorverksamhet och även i division 2 med klubbens J20-lag.
Den sista registrerade säsongen är 2013/14.
Han har avslutat spelarkarriären.
Robin Byström
Fick göra tre SHL-matcher med MoDo som junior.
Därefter blev det flera säsonger i Hockeyettan med bland annat Västervik, Dalen, Kalix, Tranås och Borlänge.
Han har avslutat karriären, med Sundsvall 2021/22 som sista registrerade klubbadress.
Oskar Söderberg
Fortsatte efter junioråren i Örnsköldsvik HF och flyttade senare till Vallentuna.
Där blev han kvar i flera år och bidrog återkommande med poäng i Hockeyettan.
Han har avslutat karriären och finns senast registrerad för spel 2024/25.
Victor Olofsson
Gick från MoDo till Frölunda och därefter vidare till Nordamerika.
Han slog igenom i Buffalo och har sedan fortsatt sin NHL-karriär, även med spel i Colorado och Calgary.
Den här säsongen tillhör han Vegas Golden Knights.
Simon Engström
Fortsatte juniorresan i Västerås innan han återvände till Örnsköldsvik HF.
Där blev det många år i Hockeyettan och även en roll som lagkapten.
Efter spel i KB65 och några matcher för moderklubben Ramsele 2025/26 har han avslutat karriären.
Victor Öhman
Fick chansen i MoDos A-lag och har sedan byggt en lång seniorkarriär med många säsonger i Hockeyallsvenskan.
Han har också tillbringat flera år i Norge med Sparta Sarpsborg.
Nu spelar han för Stjernen i den norska högstaligan.
Emil Eriksson
Lämnade MoDo för Moras juniorverksamhet och spelade därefter bland annat i Hedemora och Surahammar.
I dag är han tillbaka i Skedvi/Säter, där han spelar i Hockeytvåan och är lagkapten.
Daniel Hörnqvist
Fortsatte efter MoDo i Västerås och HV71:s juniorverksamhet och fick även spela i Hockeyallsvenskan med Västerås.
Sedan blev det seniorhockey i bland annat Arboga.
Han har avslutat karriären, med 2017/18 som sista registrerade säsong.
Alexander Olsson
Spelade under gymnasieåren i Örnsköldsvik HF:s juniorlag och även i division 2 med klubbens J20-lag.
Hans sista registrerade säsong är 2013/14.
Han har avslutat den aktiva spelarkarriären.
Sex av 16 spelar fortfarande
Av de 16 spelarna finns alltså sex med en registrerad klubb säsongen 2026/27.
En spelar i NHL, två i SHL, en i Norges högstaliga, en i Hockeyettan och en i Hockeytvåan. Tio har avslutat sina spelarkarriärer.
Det behöver också sättas i ett sammanhang.
Spelarna är omkring 31 år. Flera av dem som har slutat hann spela seniorhockey under många säsonger, medan andra lämnade sporten redan kring junioråren. Och att spela i Hockeyettan eller Hockeytvåan är förstås inget misslyckande.
Det är skillnaderna mellan resorna jag vill åt. För när ett antagningsbesked kommer är det lätt att läsa in hela framtiden i det.
Den som kommer in får känna sig utvald.
Den som inte gör det kan känna sig bortvald från betydligt mer än en utbildning. Som om någon redan har bestämt vem som kan bli hockeyspelare. Men tittar vi på hur det faktiskt gick blir bilden betydligt mer komplicerad.
Inte ens i Örnsköldsvik, med alla förebilder och hela hockeytraditionen i ryggen, blev vägen självklar för dem som kom in.
Det säger något om hur svårt det är att förutse en hockeykarriär vid 15–16 års ålder. Jag tog själv hockeygymnasiet väldigt seriöst. Jag förstår stoltheten över att komma in och oron över att missa sin chans.
Men ju fler kullar jag följer, desto mindre rimligt känns det att låta ett besked i den åldern väga så tungt. Vi har fantastiska utbildningar som kan ge utveckling, vänner och minnen för livet.
Självklart ska man få vara glad över sin plats. Men man behöver också förstå att det finns mycket kvar att göra – och mycket som ännu ingen kan veta.
Samma lugn måste få finnas hos den som inte kommer in. Besvikelsen får vara stor utan att slutsatsen behöver bli att hockeydrömmen är över.
Ett ja är en möjlighet att ta vara på. Ett nej lämnar andra vägar öppna. Det tycker jag att vi vuxna behöver bli bättre på att förmedla.
Så att den som kommer in får perspektiv – och den som inte gör det får behålla tron på sin framtid.