Erikssons tre åtgärder – det måste fixas i HV71

Problemen som följt HV71 säsong efter säsong – nu måste de lösas

Sätta försvarsspelet

Försvarsspelet är en punkt HV igen, igen och återigen har haft stora problem med. Problemen har från säsong till säsong sett olika ut. I stort har man haft problem med:

• Omställningar (odd man rushes)

• Närkamper (fysiskt svaga/storlek)

• Passningar genom centrallinjen

• Förlorade kamper framför eget mål

Nu måste en gång för alla ett försvarsspel sättas som framhäver samtliga backars styrkor. 

Det som straffat laget ännu mer genom det svaga försvarsspelet. Det är att andra lagdelar blivit drabbade och försvagade i och med det. En målvakt sägs bara vara så bra som backarna framför den. En forwardsgrupp får bara så mycket utrymme att vara kreativa och spendera mycket tid i anfallszon som försvaret tillåter dem. Någonstans i det hela så har man i omgångar tittat på problemet försvarsspel och försökt åtgärda detta. Då har man lagt ner oerhört mycket tid på den delen i spelet som tagit tid från andra delar i spelet som också är viktiga för att kunna utvecklas som lag. 

Här har Niklas Eriksson i stort sett en redan komplett backsida sedan kvalet mot leksand tog slut. Något frågetecken kring Axel Rindell. Men det finns stora namn i Andreas Borgman och Niklas Hansson som absolut har fler växlar i sig att nyttja. Det finns revansch spelare i Olle Alsing och Santeri Hatakka som behöver växla upp. Sedan finns det den yngre formbara talangen i Hugo Fransson, Malte Gustafsson och Karl Annborn som ska ta mer och mer steg.

Eriksson har sin syn på försvarsspel och den är solklar från start. Den kommer ej att tummas på. Frågan är inte hur Eriksson vill att backarna ska spel, det är hur väl backarna kan iscensatta Erikssons vision.

Spela cyniskt

Om du var en av dem som tittade på kvalet mellan Leksand och HV71 i våras så såg du en förändrad idé i hur HV71 skulle spela. Man försökte behålla idén om rörelsen på spelarna i anfallsspelet samtidigt som man ville minimera omställningsmöjligheterna. Sättet som Blomqvists gubbar stängde mittzon för Leksand påminde en hel om hur Växjö Lakers spelar. Med det sagt så fanns det perioder som man satte högre press på motståndarlaget, men det var en mycket smartare avvägning som minimerade misstagen att gå bort sig. På tal om smarta avvägningar så kunde man samarbeta på ett bättre sätt mellan forwards och backar emellan genom backarnas “pinchar” som täcktes upp av hemåtjobbande forwards. Detta “inköp” av grundspel kunde till och med få en som Jonathan Ang att ta flertalet hemjobb vilket var en annorlunda syn. Någonstans här får du varierande forecheck med en kontrollerande mittzon som är av den cyniska arten som bevisligen fungerade. Nu kommer HV med en liknande spelidé att stöta på mycket tuffare motstånd absolut och den kommer prövas i ett tuffare eldstest. Men jag tror att Niklas Eriksson hellre väljer att ställa sig på den grunden som faktiskt ingjutit en positiv lagkänsla av “Vi kan göra detta och det fungerar”, snarare än den utopiska idén om konstant puckinnehav, massvis med kontrollerade ingångar och puckskickligt spelare som bara räckte så långt i säsongen. Vad Niklas Eriksson kommer göra med spelet från kvalet är oklart, men jag tror att man skulle göra rätt i att behålla cynismen i det hela.

Special teams

Demokrat eller republikan? Månlandning eller fejk? Powerplay eller Boxplay? Såhär ser inte valet ut i så många andra svenska elitklubbar. Men det har den gjort senaste säsongerna i HV71. I brist på självförtroende och ett svajigt grundspel så har spelet i special teams blivit påverkat utefter det. Det stora problemet är inte att HV71 tappat Hugo Pettersson och att läget är oklart med Axel Rindell. Det stora frågetecknet är att man sällan varit konsekvent i båda spelformerna samtidigt. Ena veckan är boxplay riktig lockdown injektion som sprider goda signaler med hög offervilja. Samtidigt är powerplay en krampaktig historia där spelet före det mesta spenderas i uppspel och de få gånger som pucken är i zon så gäller långsamt pucktempo och brist på variation och kreativitet. Tid, tid och återigen tid läggs ner på att fixa PP och under denna tiden när väl resultaten kommer i den spelformen så har man tappat momentumet i det andra totalt.

Mycket grundar sig i en klarhet i hur man vill spela och en tro på den överenskommelsen mellan spelare och tränare. Det återstår att se hur Niklas Eriksson tar sig an detta, men att det behöver lösas är av stor väsentlighet då det är många poäng effektiva social teams kan ge och många poäng ett dåligt kan ta ifrån.