Det har tagit tid för Luleå att komma igång den här säsongen. Efter den långa guldvåren, de efterföljande skadorna och de korta förberedelserna gjorde hösten till en kämpig årstid i motvind.
Kalla det för baksmälla.
Men för sånt finns det botemedel.
Och med en värvning som Ben Tardif, återvändare som Oskari Laaksonen och Linus Omark och ett allt bättre målvaktsspel från Matteus Ward går det att känna igen Thomas ”Bulan” Berglunds Luleå.
Omvägen till SM-kvartsfinalen mot Frölunda gick via tre matcher mot Örebro och det var kanske inte så dumt. Visst, det kostar kraft, men det ger också en skjuts in i hettan som SM-slutspelets känslostormar framkallar.
Kanske var det också därför som Luleå för en gångs skull tog ledningen. Första skottet gav första målet.
Linus Omark jobbade fram pucken till Eetu Koivistoinen som med en backhand hade turen att få se den studsa in via Frölunda-backen Linus Högbergs vänsterdoja.
Efter det hade Frölunda en bra sekvens i den första SM-kvartsfinalen. Och då hade matchen börjat med att Arttu Ruotsalainen nästan på egen hand såg till att värma upp Luleå-målvakten Matteus Ward.
Frölunda fick ett powerplay sedan Isac Hedqvist råkat träffa Max Friberg i ansiktet med sin klubba vid ett backcheck.
Frölunda vred upp tempot i powerplay och till slut pallade Luleå inte mer. Max Lindholm kunde ostörd ta skott och ännu mer tid framför Matteus Ward hade Filip Cederqvist som styrde in till 1–1.
Luleå tappade mittzonen ett par gånger i den första perioden och det var då Ruotsalainen högg, men utan det riktiga bettet.
I andra perioden klev spelare som Isac Hedqvist och Anton Levtchi fram. Hedqvist proppade Frölundas backstjärna Henrik Tömmernes som häpet hamnade på baken.
– Jag fick väl nån crosschecking innan så jag var väl lite förbannad. Det var en skön tackling att få in, sa Hedqvist smånöjt till TV4.
Levtchi slog i sin tur ett par öppnande passningar som gav fina lägen för bland annat backen Pontus Själin – mannen som blockade sju skott i Scandinavium!
Och det var med attackvilja som Luleå och Isac Hedqvist gjorde 2–1. Andra perioden var Luleås.
Den tredje var Frölundas.
Frölunda tryckte snabbt in 2–2 i början av den tredje när Ivar Stenberg gasade ifrån Erik Gustafsson i sarghörnet och framför eget mål stod Frederic Allard och ägnade sig åt fågelskådning så att Noah Dower Nilsson kunde mula in 2–2 bakom Matteus Ward.
Och efter mindre än fem minuter tog ”Bulan” timeout för då hade Jacob Peterson gett Filip Cederqvist världens chans att skjuta 3-2. Kort senare var det tvärtom och då sumpade Peterson sin chans.
Frölunda, som knappt stått att känna igen under 2026, jämfört med hur ofattbart bra laget var fram till nyår, hade bara fyra vinster på de 16 sista matcherna i grundserien.
Så det var med ett visst mått av oklarheter som Frölunda klev in i SM-kvartsfinalen dessutom efter att ha vilat från spel i nio dagar.
Men Frölunda var bra och kunde – och borde – ha vunnit matchen efter ordinarie tid. Inte minst med tanke på den sanslösa press man hade i powerplay i slutskedet. Luleå stod i vägen med Matteus Ward och många armar, ben och med risk för tandlossning i puckregnet.
##Den här inställningen – den är guld värd.
För offrar man sig för laget och håller emot när det behövs kommer ett så skickligt lag som Luleå att få chanser att göra mål och vinna.
Anton Levtchi blev hjälte. Istället för att bli utvisad för en tripping på Filip Cederqvist fick Luleå ett powerplay när Tom Nilsson fällde Brian O’Neill.
Man kan förstå Robert Ohlssons och Frölundas besvikelse över det. Men Frölunda hade tillräckligt med chanser – och brände dem. Annars hade Frölunda vunnit. Så här får Göteborgslaget allt skylla sig självt.
Luleå visade prov på en enorm vilja att vinna den här matchen. Det offrades bokstavligen armar och ben för att hjälpa Matteus Ward till de 28 räddningarna han själv stod för. Åtta Luleåspelare täckte skott. Mathias Bromé stod i vägen för två.
Det var näst flest efter giganten Pontus Själin.
