Historien börjar med att Cooper Marody har fler intressen än hockeyn.
Under flera år ägnade han mycket tid åt musik och låtskrivande vid sidan av karriären.
– Det var mer förr. Nu är det något som jag gör då och då. Jag hade några vänner med mycket talang som är framgångsrika musiker som jag lärde mig av, säger han till Hockeynews.
Musiken finns fortfarande med i vardagen, även om gitarren inte följde med över Atlanten.
– Just nu där jag är finns det annat som har tagit prioritet i mitt liv. Jag tycker om att spela och lyssna på musik. Det sistnämnda gör jag varje dag.
Han har tidigare berättat att han började spela gitarr 2015 och så småningom började skriva egen musik tillsammans med vänner och producenter i Nashville.
Två låtar hann också släppas.
Den som kom att få störst betydelse hade däremot en betydligt mörkare bakgrund.
LÄS ÄVEN: Nådde NHL-drömmen – då började Marody söka svar
Lagkamratens plötsliga död
Marody spelade tillsammans med Colby Cave i Edmonton Oilers organisation och AHL-laget Bakersfield.
I april 2020 drabbades Cave av en hjärnblödning. Han opererades för en kolloidcysta som orsakade tryck på hjärnan men avled fyra dagar senare. Han blev 25 år gammal.
– Han gick bort snabbt och det var väldigt oväntat.
Efter dödsfallet tog Caves fru, Emily, kontakt med Marody.
Hon visste att han skrev musik och kom med en förfrågan.
– Hon gick igenom väldigt mycket tragedi när han gick bort och undrade ifall jag kunde skriva en sång som sammanfattade deras kärlek för varandra och kunde hjälpa till att ge henne frid.
Då tog Marody hjälp av sina vänner i Nashville.
– Många människor sörjde att han gick bort. Att kunna ge lite frid var fint och det är en låt som hjälpte människor på ett bra sätt. Det var en välsignelse att vara en del av det.
”Jag såg honom som en broder”
Låten fick namnet ”Agape”, ett grekiskt begrepp för kärlek som i kristen tradition förknippas med andlig och osjälvisk kärlek. Colby och Emily använde också ordet sinsemellan. Det förekom även i hans bröllopslöften.
Låten släpptes i juni 2020 och intäkterna gick till Colby Cave Memorial Fund.
För Marody blev skrivandet samtidigt ett sätt att själv bearbeta sorgen.
– Colby såg jag som en broder. Jag ville göra allt jag kunde för hans fru och finnas där på alla sätt jag kunde, säger Marody och fortsätter sedan:
– Att kunna göra en låt och stötta henne på det sättet, eller på alla sätt jag kunde, var självklart. Jag är tacksam att hon bad oss göra låten.
Förlusten satt kvar länge.
– Det är en hemsk sak att gå igenom och jag vet att hela hockeyvärlden, och Nordamerika i synnerhet, sörjde hans bortgång.
– Det var tufft för mig och mina lagkamrater under en lång tid.
Så minns han Colby Cave
När Marody får frågan om personen bakom hockeyspelaren kommer han tillbaka till samma egenskaper som han själv värdesätter högt.
– Han var en fantastisk lagkamrat, en kille som kom till rinken och var upplyftande och uppmuntrande.
– En person som var rolig att vara runt. Han hade ett leende och en energi som påverkade alla och lyfte människor.
