Cooper Marody är inne på sitt första längre kapitel i Europa.
Efter åtta år som proffs i Nordamerika har 29-åringen landat i Linköping tillsammans med sin fru.
– Det har varit väldigt bra. Jag tycker om staden, landet och människorna har varit fantastiska. Killarna i och runt omklädningsrummet har varit välkomnande. Jag tycker om den svenska kulturen och maten.
Flytten innebär ett nytt kapitel och det är första gången i Marodys liv som han spenderar en längre tid i Europa
– Det är definitivt en omställning. Det är en annorlunda livsstil och man vet aldrig riktigt vad man kan förvänta sig. Det har varit roligt så här långt, människor har varit väldigt generösa.
– Jag tycker om att gå runt i staden, det är inte för stort och inte för litet. Bra restauranger, tycker om att gå runt i staden. Så nej, allt har varit bra så här långt.
Europa hade funnits i tankarna sedan tidigare hos både honom och hans fru. När Linköping kom upp som alternativ pratade han med två svenskar han spelat med i Philadelphia Flyers organisation.
– Jag har spelat med Adam Ginning och Olle Lycksell. Jag var väldigt nära båda två. Jag frågade om staden och hur det var att leva där. Adam Ginning kommer tillbaka varje sommar och bor här, så han sade bara bra saker.
Marody berättar också att han har en stark kristen tro som spelar en stor roll i vardagen och i de beslut han tar.
– Jag och min fru tyckte att det kändes fridfullt att komma hit. Jag har en stor tro som kristen och kände genom böner att detta är en plats som tilltalade mig.
Nådde drömmen – men något saknades
För Marody är Sverige samtidigt början på nästa del av en karriär som fram till nu helt utspelat sig i Nordamerika.
Han inledde proffskarriären i Edmonton Oilers organisation och var under flera perioder en offensivt framstående spelare i AHL.
Det blev däremot endast sju NHL-matcher med Edmonton.
– Det blev en handfull matcher men det var en hel del tid med Edmonton där jag var uppe och tränade, fick ta in atmosfären, vara med på uppvärmningar och så vidare. Jag lärde mig mycket av den erfarenheten.
Hur ser du på att det inte blev fler NHL-matcher, trots så många poäng i AHL?
– Det är vad det är. Du tycker att du gjorde tillräckligt och förtjänade en ärligare chans. Du kan inte ändra det förflutna eller grubbla över det. Jag är tacksam för min tid där uppe och att jag fick leva den drömmen för en stund.
– Det är inget att tänka för mycket på, jag är tacksam för den tiden och ser fram emot den här nya delen av min karriär.
Vägen dit förändrade också hur Marody såg på hockeyn – och på sig själv.
Under sina första år som professionell spelare beskriver han att tron inte hade samma plats i livet som den har i dag.
– Det har inte varit det hela livet. Under mina första år som proffs hade jag ingen stark tro. Då sökte jag efter mening och glädje.
– Jag uppfyllde mitt största mål, vilket var att spela i NHL. Ändå kände jag ingen frid, glädje eller belåtenhet.
Här började sökandet efter en mening i livet som inte enbart handlade om hockey.
– Jag gjorde själsökande och upptäckte att alla äventyr, alla glädje och frihet kommer från Gud. När jag kom till den insikten var det lättare att hitta glädje och ta sig igenom med- och motgångar i hockeyn.
– För det var inte längre hela min identitet. Jag är tacksam för det, det har gett mig en glädje som inget annat kan ge.
”Hockey är inte min identitet”
Den synen fick betydelse under en av de tuffare perioderna i hans karriär.
Säsongen 2024/25 förlorade Marody nästan ett helt år till en skada.
– Det var inte den bästa tiden, när man jobbade hårt och var skadad. Men min kristna tro är en väldigt viktig del i det för mig och var något som hjälpte mig igenom det.
– Det hjälpte mig att se att hockey inte är min identitet, hur mycket man än älskar sporten och lägger ner tid på hantverket. Jag har lärt mig att det är det bästa sättet att hantera motgångar.
Ser ett problem bland hockeyspelare
Marody tror att det är lätt för hockeyspelare att låta prestationen bli en alltför stor del av vem man är.
– När du lägger hela din identitet och ditt värde enbart i hur framgångsrik du är på isen, sätter du väldigt mycket press på dig själv.
– Du förlorar siktet av glädje och fokuserar på dig själv mer än laget och det är ingen bra plats att vara på mentalt.
Samtidigt poängterar han att han inte vill prata för mycket om hockeyspelare i stort.
– Jag kan bara prata för mig själv och mina egna erfarenheter. Men när du lyckas fokusera mindre på dig själv och mer på laget, så kommer du till rinken och tänker att du faktiskt får spela matcher som ditt jobb och kan glädjas mer åt stunderna du har som mest framgång.
– Som hockeyspelare kan vi ibland ta det för seriöst när det går dåligt och det kan påverka oss på ett dåligt sätt och det gör det svårare att lära sig av det och fortsätta framåt.
”Gör dig sämre på ditt jobb”
Det finns en paradox i resonemanget enligt honom.
Elitidrotten bygger på att lägga enorma mängder tid och kraft på sin prestation. Samtidigt tycker han att det kan slå åt andra hållet om prestationen blir hela ens identitet.
– Det låter lite motsägelsefullt för man tänker ofta om man lägger sitt fulla intresse och all mening i vad du gör så kommer det bli bra men enligt min erfarenhet gör det dig sämre på ditt jobb och inte en lika bra lagkamrat och medmänniska.
– När du endast fokuserar på dig själv är du inte den bästa människan du kan vara. Människor som fokuserar på att vara en bra lagkamrat, på att vara upplyftande till sina lagkamrater och inte självcentrerade är de människor som har mest framgång.
Han tror inte heller att hockeyn är inok.
– Inte på något jobb kommer man att vara perfekt varje dag. Du kommer att göra misstag och även de bästa människorna och ledarna misslyckas ibland. Och när du gör det är det bästa du kan göra att ta ansvar, bli bättre och gå vidare.
Linköping hade dagen före intervjun åkt på en 9–2-förlust mot Brynäs.
Marody använder själv matchen som exempel på hur hans perspektiv hjälper honom i dag.
– Jag är långt ifrån en perfekt kille, jag gör misstag och räcker inte alltid till. Men min tro guidar mig genom tuffa stunder.
– Som 9–2-förlusten. Det är tufft och surt. Men det är inte som att hela världen faller samman. Det håller en jordnära och vid gott mod så att man kan fortsätta i en positiv anda.
”Hela livet blir bara hockey, hockey, hockey”
Han tycker också att själva vägen genom elitidrotten gör det lätt att hamna där.
– Vi hockeyspelare spenderar våra liv genom att jobba hårt och offra saker på vägen mot vårt mål. Då är det lätt att låta hela ens värde som person baseras på hur det går som spelare och då åsidosätts att försöka vara den bästa personen man kan vara utanför hockeyn.
– När hela ditt syfte och mening handlar om hockeyn blir det lätt din identitet. Då blir hela livet bara hockey, hockey, hockey.
För honom har det inte inneburit att ambitionen minskat.
– Jag har insett att om du lyckas hitta annat syfte och mening så hjälper det dig också att bli en bättre hockeyspelare och, kanske viktigare, en bättre människa, far och make. Det är min erfarenhet.
– Och det har inte fått mig att jobba mindre hårt utan snarare ännu hårdare och jag har kunnat njuta mer av framgångar än tidigare. Det finns en annan typ av glädje inombords jämfört med när hela livet enbart handlade om hockey.
– Jag hoppas att alla ska kunna känna den friheten.
