Det är svensk hockey, det händer alltid grejer och det är aldrig lugn och ro.
För någon vecka sedan handlade det då om Björn Hellkvist, som hade fått sparken från Växjö, och Mattias Zackrisson, som hade fått lämna Linköping.
Nu har vi nästa sparkning och det handlar om Andreas Johansson, eller ”AJ” som han också kallas.
Droppen som fick bägaren att rinna över var förmodligen den förnedrande 1–9-förlusten mot Kalmar.
Jag var faktiskt den som drog in Andreas i tränaryrket den säsongen jag tog över Modo som huvudtränare. Då tog jag med mig honom som assisterande. Vi hade tidigare spelat ihop en hel del i Tre Kronor, bland annat under hemma-VM 1995, där jag, Andreas och Daniel Alfredsson bildade en härlig kedja.
Så jag känner Andreas bra, vill jag påstå.
Han är väldigt dedikerad i sitt jobb och lägger ner ett hårt arbete. Ingen kan ta ifrån honom att han verkligen har försökt göra sitt bästa. Däremot är han en väldigt känslosam människa, vilket jag kan se som en av hans negativa sidor. Ibland tar känslorna över lite för mycket och han kan bli väl explosiv, men han är samtidigt inte sen att hitta tillbaka till rätt spår igen.
Supportrarnas påverkan på beslutet
Andreas hade ett utgående kontrakt och det här var de sista månaderna på det tvåårsavtal som han skrev inför förra säsongen.
Även fjolåret var rörigt, framför allt vid den här tiden. Resultaten gick emot laget och det dök upp banderoller på läktarna i Scaniarinken där hemmasupportrarna krävde hans avgång.
Men Andreas lyckades vända på utvecklingen och få ordning på laget. Visserligen slutade Södertälje bara sjua i grundserien, men efter 2–0 i matcher mot Mora i åttondelsfinalen slog man ut Kalmar med 4–3 i kvartsfinalen. Sedan tog det stopp i semifinalen mot Björklöven, som sedermera vann slutspelet och kvalificerade sig för SHL.
Det var ändå en bra upphämtning av Södertälje under Andreas ledning.
Men den senaste tidens resultat, med fyra raka förluster och dessförinnan bara en 1–0-seger mot Visby/Roma, blev till slut för mycket för klubbledningen.
Jag tänker bland annat på matchen mot Almtuna, som kom till spel med ett väldigt skadedrabbat lag. Med tanke på hur Almtunas laguppställning såg ut var det en match som Södertälje borde ha vunnit.
SSK hade två frilägen redan i den första perioden, men missade båda. Var fanns skärpan? Tyckte spelarna att de var lite för bra? Att det skulle lösa sig ändå?
Jag vet inte. Jag har inte svaren, men det var funderingar jag hade när jag satt och tittade på matchen.
Och 1–9 mot Kalmar är naturligtvis inte okej någonstans. Andreas har själv sagt att han är den första som tittar sig i spegeln, men det är nog fler som behöver göra det.
Före landslagsuppehållet hade Södertälje stora skadeproblem. När de flesta spelarna sedan kom tillbaka hade föreningen förmodligen förväntat sig att laget skulle börja vinna igen. I stället gick utvecklingen åt motsatt håll.
En fråga jag ställer mig är hur stor betydelse supportrarnas påtryckningar har haft. Som sagt var missnöjet med Andreas stort redan förra hösten, men det svalnade när laget gick långt i slutspelet och avslutade säsongen på ett bra sätt.
Jag är ganska övertygad om att supportrarnas påtryckningar har haft en viss betydelse för det här beslutet. Utan tvekan.
”Det förvånar mig väldigt mycket”
En annan fråga jag ställer mig är vad sportchefen Emil Georgsson säger om det här. Det är trots allt han som är Andreas chef.
Jag läste en artikel i Sportbladet där Södertäljes ordförande Anders Arverud förklarade att det i SSK är styrelsen som fattar beslut om att anställa och entlediga bland annat huvudtränare.
Det förvånar mig väldigt mycket att ett sådant beslut ska fattas på styrelsenivå.
Jag har själv varit sportchef och fattat den här typen av beslut. Självklart kan man ha en idé som man lyfter med styrelsen, men själva beslutet måste ändå ligga hos sportchefen, tycker jag.
Sedan kanske Emil Georgsson känner till förutsättningarna och har accepterat dem. Men jag hade aldrig satt mig i ett sådant läge.
När jag entledigade Tony Zabel under mitt sista år som sportchef i Djurgården, samma säsong som vi tog steget upp i SHL, lyfte jag frågan i styrelserummet. Då fick jag frågan varför jag ville göra det.
Jag svarade att de satt på höga poster i olika företag och att när resultatutvecklingen inte är tillräckligt bra gör man en förändring. Därför ville jag göra samma sak i Djurgården.
Då sa de bara: ”Bra, då gör du det.”
Jag vet inte hur mycket Emil Georgsson har att säga till om i Södertälje, men det verkar inte vara särskilt mycket.
Samtidigt lämnar Anders Arverud inga tydliga besked om huruvida klubben ska ta in en ny tränare. Han säger att man inte söker aktivt och att det kan bli den befintliga ledarstaben som fortsätter.
Men Nicklas Grossmann ska ju iväg på junior-VM och kommer att vara borta under ett antal matcher. Ska Fredric ”Freddan” Andersson sköta allting själv då?
Det blir knepigt. På något sätt bör man nog tillsätta ytterligare en person.
Sedan finns förstås frågan om spelarmaterialet har varit tillräckligt bra. Jag kan inte säga att truppen är särskilt mycket sämre än förra säsongen, men det är klart att man har tappat viktiga spelare.
Patrik Zackrisson, som är en ledare både på isen och i omklädningsrummet, återvände till Leksand. Henrik Eriksson, som Djurgården plockade hem igen, är också en utmärkt ledare, både på och utanför isen.
Sådana förluster ska man inte underskatta.
Frågetecknet kring storsponsorn
Sist men inte minst funderar jag lite på det som också har diskuterats kring storsponsorn Johan Magnusson och hans företag Panghus. Jag har läst att han har uttryckt stor besvikelse över det som har hänt.
Johan och Andreas är vänner sedan tidigare. De drev ett agentföretaget tillsammans, där Andreas skötte verksamheten och Johan var delägare.
Frågan är vad som händer med sponsringen nu. Kommer Johan att kliva av sitt sponsorskap eller fortsätta stötta Södertälje?
När Johan Magnusson en gång gick in i SSK pratade jag med några gamla kompisar från Djurgården om det. Hans pappa, Christer Magnusson, satt under många år i Djurgården Hockeys styrelse och även i Djurgården Fotbolls styrelse.
Han var en väldigt, väldigt uppskattad människa bland oss spelare i Djurgården. Jag minns att vi skämtade om att Christer vände sig i graven när Johan valde att engagera sig i Södertälje.
Men Johan är naturligtvis vuxen och fattar sina egna beslut. Nu återstår det att se vilket beslut han tar kring sitt sponsorskap i Södertälje framöver.
Det vi vet är att Andreas Johansson har fått sparken från Södertälje Sportklubb.