Men det var exakt vad som hände Johan Alcén. När han gick i valet och kvalet om han skulle fortsätta sin spelarkarriär fick han en intresseförfrågan från Brynäs ledning. Sen gick det relativt fort.
– När det väl blev konkret så fanns det inget att fundera på, det fanns aldrig några tveksamheter, säger Alcén strax efter att vi slagit oss ner i sofforna i loungen bakom logerna i Monitor ERP Arena.
– För mig var det ett drömjobb. Att få jobba nära ett lag, med management, med ekonomi, med människor och allt det där. Och att få göra det i Brynäs!
Vad tror du är fördelen med att vara en ung sportchef?
– Det finns säkert massor av fördelar och nackdelar, precis som med allt, men det är väl att man är relativt nära spelarkarriären och har en förståelse för hur det känns som spelare, olika signaler man kan snappa upp och förstå vad de handlar om. Jag kanske har mer förståelse och inkänning än äldre sportchefer, med åren försvinner den fördelen men då har man byggt på sig något annat, någon annan edge.
Vad tycker du gör dig till en bra sportchef?
– Oj, det är svårt att prata om sig själv. Det får nästan någon annan recensera men skulle jag försöka så får jag väl säga att jag är mig själv. Det är en svår fråga, vad är bra och vad är dåligt? Är det hur mycket man spenderar eller hur lite man spenderar? Det är så subjektivt så jag tycker att det blir svårt att prata om sig själv i de termerna.
Har du ett bra hockeyöga?
– Ja, det tycker jag.
Hur är du vid förhandlingsbordet?
– Jag försöker alltid vara tydlig och ärlig. Något som är viktigt för mig innan vi ens börjar prata om detaljer i ett avtal så vill jag att spelaren ska vilja komma hit, sen så förstår jag att det finns parametrar som kan avgöra det i slutändan, men innan vi pratar detaljer och ekonomi så vill jag att man ska tycka att Brynäs är ett bra alternativ, att de ska vilja spela här. Inte: “Jag vill spela här om jag tjänar de pengarna”. Först då kan jag se efter om vi kan lösa det. Det är viktigt för mig, innan vi pratar detaljer så ska vi vara överens om att vi vill ha spelaren och spelaren ska vilja spela för oss. Sen får man se om vi kan lösa det, det kanske inte funkar ändå på grund av de ekonomiska förutsättningarna.
Får du höra att du är för ung ibland?
– Nej.
Men du får många mail har jag hört?
– Ja, det är många som har synpunkter och det man slås av är hur vitt de skiljer sig åt. Problemet är att om man ska lyssna på för många är att alla utifrån tycker olika. Det finns en massa bra exempel. En kan skriva: “Vad fan du än gör nu så ska ingen brynäsare tillbaka, inga jävla kompisvärvningar” och nästa person skriver: “Nu jävlar måste du ha in brynäshjärta, nu måste vi ha folk som vill spela här”. Så det går liksom inte att ta hänsyn till vad alla tycker som inte har insyn så det gäller att vara stark och svara på ett artigt sätt.
Så du lägger runt en timme om dagen på att svara på mail då?
– Nej, jag är snabb i fingrarna.
Du är chef över en del människor som är betydligt äldre än dig, kan det vara ett problem?
– Nej. Som människa är man som man är, det handlar inte om ålder och det handlar inte om hierarki utan det handlar bara om hur man är. Vissa människor är bra ledare, vissa är bra på att fördela arbete och vissa är bra på att arbeta. Det har ingenting med ålder att göra.
Finns det någon sportchef du haft genom tiderna som fungerat som inspiration?
– Alla tycker jag. Alla människor har sina styrkor och svagheter. Jag imponeras alltid av någon som är ett proffs och duktig på någonting och jag försöker alltid ta med mig någonting av alla människor jag träffar för det finns goda sidor hos alla. Så jag måste säga att alla jag jobbat med tidigare har haft många bra egenskaper och varit fantastiskt duktiga så jag har fått lära mig många saker även om jag inte kommer på något konkret exempel just nu.
Vad tycker du gör en bra sportchef?
– Det är lite svårt att bedöma för mycket av det man egentligen kan bedöma syns inte på utsidan. Internt så vet man varför man gjorde vissa saker, vad det kostade och varför man inte gjorde vissa saker. Och vilka alternativ fanns egentligen? Jag tror att det är många saker man inte vet om när man bedömer en sportchef om man sitter på utsidan. Det kan vara många spelare som man sa nej till som sedan faktiskt inte lyckades i ligan och i landet och det bedöms man ju inte på utifrån för det vet ju folk ingenting om. Sen så är det naturligtvis att man behöver vara en bra ledare. Du ska leda folk som i sin tur ska leda spelare som ska göra resultat, det är en konst att klara av. Man ska kunna ha empati samtidigt som man ställer hårda krav, det behöver du kunna hantera. Sen behöver du naturligtvis göra bra business, bra affärer, det är också en del i det.
Hur ser en vanlig dag ut för dig?
– Det finns inga vanliga dagar, men om laget är spikat och klart, så åker jag till kontoret, jobbar lite med administration och snackar med folket på kansliet. Sen går jag ner och pratar med tränarna och blir uppdaterad på vad som händer. Efter det pratar jag med det medicinska teamet om eventuella skador och sjukdomar. Sen vill jag se träningen, jag vill veta vad mina spelare gör och jag vill se vad tränarna gör, vilka övningar vi gör och jag vill veta varför vi gör saker. Och jag vill utmana dem, gick den här träningen i linje med de visioner vi har, de visioner vi satt upp och det sättet vi vill vara på? Nu kanske vi inte leder svensk hockey i dag, men kommer det här leda oss till att vi tar oss närmare dit? Så jag vill utmana och finnas med där samtidigt som jag vill ge dem space, de ska få göra sitt jobb. I övrigt så jobbar man ju alltid med den framtida truppen och koordinerar arbetet med vårt advisory board och scouter.
Hur nöjd är du med laget du fått ihop till den här säsongen?
– Jag är jättenöjd. Det är en grupp kompetenta spelare och fantastiska människor som både har stannat kvar och tillkommit. Sen kommer några att överprestera och andra kommer att underprestera, det vet vi, så är det varje år, men jag är jättenöjd med laget och känslan de har skapat.
Det känns som att det är en grupp som bryr sig mycket om varandra?
– Ja, man pratar ju alltid om lagkänsla och jag känner verkligen den när jag är i närheten av dem. Det här är ett lag som har kul ihop och då blir det lättare. För om man har kul, visar kärlek och empati, så blir det lättare att ställa krav på varandra. I tuffare tider tror jag att det blir så mycket enklare att ställa krav om man har kul ihop. Och om någon mår dåligt så kan man faktiskt be om hjälp och säga att det här känns inget bra och då har man 25 stycken som vill hjälpa till och då händer det grejer.
I fjol hörde jag att det fanns några störningsmoment i laget som brydde sig mer om sig själva än Brynäs, hur tacklar man en sån situation som sportchef?
– Jaså, hörde du det? Vem säger så?
Det är hemligt.
– Jag tänker inte prata om det som varit på det sättet, men om det skulle vara så att det sker så behöver man prata om det. Jag tror att det är viktigt att man har tydliga regler och ramar när man kommer in i ett lag, vad fan är det som gäller? Går man utanför de ramarna så lär man ta sig tillbaka inom dem igen. Så det gäller att påminna om ramarna, påminna om reglerna, påminna om det vi bestämt, för har vi bestämt något så är det det som gäller och det gäller dig också, lite så.
Hur var det i fjol när det gick uselt?
– Man är ju inne i bubblan och försöker vrida och vända och hjälpa till. Man håller koll på marknaden och allt som händer. Jag har sagt det förut men alla känslor som man kan ha hade man under den säsongen. Vi runtom hade kanske gått igenom allt det mycket tidigare, för som spelare så funderar man inte så jävla mycket förrän det är klart. Men vårt jobb börjar mycket tidigare än så, det går inte att börja planera för nästa säsong när allt är klart så vi måste förbereda oss för två scenarion och i den processen kan jag säga att man går igenom alla känslor. Besviken, arg, ledsen, ja allt.
Både du och lagkaptenen Anton Rödin fick påhälsning hemma av förargade fans. Hur upplevde du det?
– Jag vill egentligen inte kommentera det mer än att det är saker som ingen ska behöva uppleva. Det har ingenting med sport att göra, det är bara tragiskt på något sätt. Det är klart att det som jag, Anton och våra familjer utsattes för är över gränsen, är man hemma så är man hemma. Men det jag verkligen vill nämna i sammanhanget är allt som hände sen, den kärlek och den uppskattning som visades. Insamlingar startades, folk visade kärlek och empati. Och det var samma när vi väl åkte ur, den här kraften och gemenskapen som kom ur det är så himla häftig och det är Brynäs för mig på något sätt. Ibland behöver man slå i botten för att man ska kunna resa sig tillsammans, säger Alcén och fortsätter:
– Det som hände efter dels den tragiska situationen, dels efter säsongen har varit jäkligt häftigt. Jag tror alla som varit inom eller runt Brynäs vet om den där kraften, den där uppslutningen och gemenskapen, jag blir helt varm när jag pratar om det.
Vad säger du om din egen karriär som spelare?
– Det gjordes mycket poäng i början och jag fick träffa många människor. När man blir äldre är det något man verkligen kan uppskatta, alla man fått lära känna, häftiga livshistorier och fina personer. Sen hade man så klart velat vinna ett guld för det var silver hela vägen. TV-pucken, J20, J20-VM och SM-silver, det var bara en massa jävla silver. Jag blev draftad av Colorado men jag är glad för att jag fick spela många matcher här i Brynäs, det var ju det man drömde om när man var liten. När man satt på ståplatsläktaren och kollade på värmningen och tyckte det var coolt att se när spelarna gick ut på isen. Man fick ändå leva den drömmen och det är jag tacksam för.
13 poäng som bäst i SHL och 38 under en säsong när du var kapten i Mora i Hockeyallsvenskan. Hade du klivit in i det här laget i dag och du var hel och vältränad?
– Jag är vältränad, så svaret på den frågan är ett nej.
