Bröderna i varsitt bås: "Kommer inte fira påsk"

Det är en unik situation på många sätt, med ett derby när det är en SHL-plats som står på spel.

För Niklas Andersson är det något han sett framför sig länge.

– Jag har haft den här finalen i huvudet i ett år, säger Niklas, 39, som gör sin första säsong i AIK:s A-lag efter att tidigare ha gått hela vägen från U16 till J20 i AIK. 

– Jag sade för ett år sedan att nu ska ni fan lyfta upp mig, för jag tänker inte stå här på sidan. Jag vill vara med och tävla mot Djurgården nu. Det här var vad jag såg framför mig. Det kan jag erkänna.

Patrik, 35, gör sin andra säsong som assisterande i DIF. Lillebror får pressen på sig från storebror direkt i intervjun, egentligen utan att någon fråga ställs. 

Den till synes lite hetare Niklas mot den lite lugnare, lågmälde Patrik. 

– Ni ett favoritskap som vi inte har levt med under den här säsongen. Det var inte många som trodde att vi skulle ta oss hit bortsett från vi själva, säger Niklas. 

Hur ser du Patrik på deras resa som de har gjort den här säsongen? 

– Den har varit bra. Sedan hösten där när det vände för dem. Nu står vi här i finalen, det är de två bästa lagen som ska tampas om det.

Niklas hade väntat sig final för DIF. 

– Ja, allt annat är ett misslyckande för Djurgården. Jag kan nästan säga att det är ett misslyckande om de inte går upp. Sen kommer de inte svara på det, det vet jag. Men alla runt Djurgården ser det som ett misslyckande om de inte går upp när de varit final tre år i rad.

Ja, vad säger man om det Patrik?

– Nä, vi lever en dag i taget här nu. Nu är det final. Det gäller att jobba en dag i taget.

Men det är ju det målet ni har. Det är ju inget hemligt i sig?

– Nej, så är det. För att kunna det så är det fortfarande så att vi behöver vara i nuet här och jobba en dag i taget. 

Är det storebror som lägger pressen på lillebror här? Eller är det AIK-tränaren som lägger pressen på DIF-tränaren?

– Pressen och pressen vet jag inte, säger Patrik.

Det är ett stort misslyckande, säger han?

– Det får stå för honom.

– Jo, men så är det. Ni har tolv miljoner högre budget än vad vi har, säger Niklas.

Patrik:

– Som jag sa, vi jobbar en dag i taget. Så får vi se.

Niklas och Patrik har även en mellanbror, Joakim, 37, som också spelat hockey. Alla tre var samtidigt i Brynäs under några år, när Niklas hade tagit steget upp i A-laget samtidigt som bröderna var i juniorlagen. 

– Då var vi väldigt tajta. Då bodde vi i samma område. Sen är det ju att ”livet händer”, med barn och familj, så det har väl inte varit på samma sätt längre, säger Niklas. 

– Vi har ju bott på olika ställen egentligen sedan dess och varit utspridda, säger Patrik. 

– Fast vi spelade ju i Mora samtidigt också, säger Niklas.

– Kan det ha varit två veckor? säger Patrik.

– Jag kom in på lån från Timrå, tror jag, och det var innan du fick din sista hjärnskakning, och blev tvungen att sluta. Det är jävligt länge sen nu, säger Niklas och får medhåll från Patrik. 

De där psykningsförsöken från Niklas för några minuter sedan har redan runnit av Patrik, om de ens någonsin fick fäste. 

Pratar ni vanligtvis mycket om jobbet med varandra?

– Nej, det ska vi inte påstå. Man ses när man ses ibland. Morsans och farsans sommarställe på sommaren när det är semester, säger Patrik. 

– Ni bor ju i Norrtälje med barn och radhus, jag bor här inne i stan själv, mina barn är lite äldre. Vi lever lite olika liv, säger Niklas.

För släkten Andersson blir det speciella dagar nu när bröderna möts. Deras barn ska ses hos farmor och farfar och se matchen på långfredagen. 

– Då är det viktigt att packa med tröjorna, ler Patrik.

Barnen håller på varsitt lag?

– Ja. Det blir nog en vild kväll hemma för farmor och farfar, säger Niklas och båda skrattar.

Hur påverkar de här derbyfinalerna er vardag nu, skulle ni säga?

– Vi kommer inte att fira påsk tillsammans, säger Patrik med ett leende.

Hur speciellt tycker ni själva att det här är då?

– Det är klart det är speciellt, men framförallt häftigt och roligt. Det är en kul utmaning. Sen är det ju roligare att ha brorsan på andra sidan, säger Patrik.

– Sen tror jag att det är lite mer laddat för min del, säger Niklas. Dels för att jag jobbar för AIK. Vi är i lillebror även fast vi inte är det kronologiskt. Jag har spelat i Djurgården. Jag är polare med ”Honken” (assisterande Michael Holmqvist). Jag är bekant med (Robert) Kimby. Vi har lirat ihop. Jag har spelat ihop med ett gäng av dina spelare. För mig är det nog mer personligt än vad det kanske är för dig mot AIK. 

Den som vinner – kommer den att skryta om det sen under lång tid, eller hur kommer det fungera?

– Nej, jag tror man har ganska stor respekt för varandra där, säger Patrik.

– Sen är det så att man vet hur jävla ont det gör att stå på andra sidan, att vara det lag som har förlorat. Så det finns en jävla respekt, jag skulle säga, mellan de flesta lag och spelare, som jag tror folk utifrån kanske inte alltid förstår. När de ser oss försöka slå ihjäl varandra, säger Niklas.