Femton säsonger på högsta nivå är en ansenlig respektabel period. Brynäs högprofilerade trio Jakob Silfverberg, Johan Larsson och Calle Järnkrok spelade huvudrollerna i laget redan säsongen 2011/12 när klubben skrällvann SM-guldet efter 4-2 i matcher mot ett Skellefteå där Oscar Lindberg redan då var en blivande stjärna. Silfverberg blev slutspelets MVP, en titel som Oscar Lindberg tagit hem efter Skellefteå-guld ett par gånger sedan dess. Och visst är det speciellt att lystret kring namnen skiner lika starkt så här 15 säsonger senare. Stjärnglansen kring Oscar Lindberg har dessutom kanske aldrig varit starkare.
Dussinet av spelarna i de båda finallagen 2012 hamnade i NHL. Fortfarande kvar på andra sidan Atlanten är Mattias Ekholm (Brynäs) och Viktor Arvidsson (Skellefteå).
Skellefteå hämtade sig snabbt efter två raka SM-förluster, mot Färjestad 2011 och Brynäs 2012, och sopade sedan rent i två raka finaler, mot Luleå 2013 och Färjestad 2014. Inför den här säsongen är klubben klar favorit att än en gång spela hem guldet två säsonger i följd.
Annat ljud var det i SHL-tipparnas skälla inför förra säsongen. Då tippades Skellefteå längst ned i skaran i kvintetten Färjestad, Frölunda, Brynäs och Luleå. Skellefteå är fortfarande imponerande ramstarkt i alla lagdelar, men den där mässen om att man har kvar samma lag stämmer inte. Succébacken Max Krogdahl och de i slutspelet så vassa forwardarna Oliver Okulliar och Lars Bryggman är inte längre med i bygget. Okulliar var tvåa i slutspelets poängliga efter Oscar Lindberg och store Bryggman bidrog starkt till kedjekamraterna Victor Stjernborg och Andreas Johnsons lyft i slutspelet. Den linan producerade faktiskt en poäng mer än den med Lindberg, Mikkel Aagard och Rickard Hugg i slutspelet. Uppgiften att ersätta Okulliar intill nyckelcentern Pär Lindholm verkar Skellefteå redan ha fixat i och med förvärvet Kevin Faschings entré. Under långa grundserie-loppet och i slutspelet kan hålet efter Bryggman, som öppnat säsongen starkt i TPS Åbo, växa sig betydligt större.
De tre senaste säsongerna har Le Mat-bucklan stannat i norr. Skellefteå 2024, Luleå 2025 och Skellefteå igen 2026. Om den inte stannar i Skellefteå igen...var är den då på väg? Och var är Luleå Hockey på väg? Tidningen NSD:s krönikör Pelle Johansson skrev en Spot On-krönika runt Luleå Hockey i ett "På Spåret-tema". Vars är vi på väg.
Jag citerar:
"Tio poäng: Vi reser mot en av de svåraste inledningarna i mannaminne med en tränare som ingen känner, splitter ny klubbdirektör och en sportchef i rörelse söderut. Svaret: Luleå Hockey - och det oroar. Vars är vi på väg""
Under de två inledande perioderna och 0-2-underläge i genrepet mot Brynäs ställdes frågan på sin spets hos många av fansen. Tre snabba mål och en seger senare stärkte hoppet inför premiären mot Rögle markant. Guldsäsongen 24/25 öppnade Luleå med en komfortabel 4-1-seger mot Timrå hemma i Coop Arena och ifjol med en femetta mot Malmö följt av en vändning från 0-4 till seger 7-5 mot Brynäs i omgång två. Den här höstens öppning ser Rögle och Frölunda hemma följt av Brynäs och Skellefteå borta. En tuff "Real deal" för nye tränaren Dennis Hall. Det kan absolut stavas succé-öppning om tio dagar, men med försäsongsmatcherna som mätinstrument är Luleå Hockey det mest svårplacerade gänget inför SHL-starten.
Att tippa vilken lagkapten som lyfter Le Mat-bucklan om en sisådär sju/åtta månader är inte lätt även om majoriteten drar en lans för Skellefteå. Och okey, med pistol mot tinningen tippar jag samma. Timrå, HV 71 och nykomlingen Björklöven är tipset hos de flesta i nedflyttningsracet, men de sistnämnda kan överraska.
Apropå överraska tippade jag Brynäs högt som nykomling 2024/2025 och ifjol Rögle. Den här gången springer många på Örebro-bollen, men varför inte Linköping. Med Marcus Högberg tillbaka mellan stolparna finns alla möjligheter för ett lyft i tabellen.
