"Blev ett tunnelseende" - Joel Lundqvists nya liv

Efter 20 säsonger i Frölunda HC, många av dem som lagkapten, växte Joel Lundqvist fram till en ren klubbikon. Med 1 210 matcher, flest i föreningens historia, och fyra SM-guld står han som en av Frölundas mest betydelsefulla profiler genom tiderna.

När skridskorna väl lades på hyllan tog han steget in i en ny roll: expert i TV4. Men vägen dit var långt ifrån självklar.

– Nej, det har det verkligen inte varit. När jag slutade gjorde jag en mental resa, får man säga. Det var ingen spikrak väg efteråt, utan något som växte fram successivt. Man fick jobba med sig själv och verkligen landa i allt. Det blev en helt ny del av livet.

Hur kom då expertrollen in i bilden?

– Det var väl under våren 2023. Jag hade en tidig dialog med dem redan då. De hörde av sig i ett tidigt skede och då var det mer en fråga än något konkret. Sedan växte det fram allt mer under våren och sommaren, säger han.

Att kliva in i studion och intervjua personer han tillbringat en hel karriär med – eller tävlat hårt mot – har också varit en omställning.

– Nu har det börjat lägga sig, det var absolut speciellt. Men nu är jag på tredje året och jag tycker att det blir lättare. Det är en speciell situation, men det finns även fördelar med det. Man kan skapa en annan dynamik också.

Och utmaningarna?

– Det är klart att det har varit något helt nytt och ett annorlunda sätt att jobba på. Det är en helt annan typ av karriär än att spela. Men det handlar om att hitta sina sätt att uttrycka sig och att lära sig rollen. Vara ödmjuk. Jag har dessutom väldigt bra kollegor. Det finns mycket att tänka på, och man lär sig hela tiden – det är en process.

Har han då några mål eller drömmar kopplade till tv-karriären?

– Nej, det skulle jag inte säga. Det är nog den stora skillnaden jämfört med min spelarkarriär. Då var man väldigt tydlig med vart man ville nå – det var solklart och lite av ett tunnelseende med målsättningen. Nu handlar det mer om livet i stort, och man tänker inte lika mycket på det. Jag har dessutom skrivit ner mål för varje år, så vi får helt enkelt se hur det utvecklar sig.

"Inget jag eftersträvar"

Lundqvists vardag består i dag av betydligt mer än rollen som expert i tv-rutan. Vid sidan av hockeyanalyserna håller han även föreläsningar, något som visat sig vara en perfekt kombination för honom.

– Det är skarpt läge där också, och det gäller att leverera. Jag gillar verkligen kombinationen.

Trots att han lämnat Frölunda för några år sedan är kopplingen till klubben fortfarande stark. Det är inget han försöker dölja – snarare tvärtom.

– Även om jag har distans till klubben i dag så är det många som alltid kommer att förknippa mig med mina 20 år i Frölunda. Det går inte att bortse från. Jag kommer alltid att vara kopplad till den klubben. Men jag var som spelare väldigt rak och ärlig med vad jag tyckte, och det är bara att fortsätta på samma sätt som expert. Tycker jag något så kommer jag att säga det – oavsett om Frölunda gör något bra eller dåligt.

Saknar du hockeyn som spelare?

– Nej. Det var verkligen en omställning, men eftersom jag hade bestämt mig i förväg var jag också förberedd på det. Jag tror det gör enorm skillnad när man själv kan välja när man vill sluta. Hade jag tvingats lägga av på grund av en skada hade det nog varit något helt annat. Det var en nyckel för mig – att känna att jag verkligen gett allt under sista säsongen och att kunna gå vidare mentalt. Att verkligen landa i att ett kapitel är över och ett nytt börjar.

Har du fått frågan om en comeback av någon klubb efter det att du la av?

– Nej, den frågan har jag inte fått. Och det är nog inget jag eftersträvat heller, faktiskt. Man vet vad som krävs som elitspelare. Sedan kommer aldrig något att slå adrenalinet av att kliva ut inför en fullsatt arena. Men jag känner mig klar med den delen av livet.

Det trivs han med

Något helt nytt intresse eller någon oväntad hobby har inte dykt upp efter karriären – men lite mer tid för sådant som tidigare fått stå åt sidan har det blivit.

– Nej, det är väl golfen lite kanske. Innan hade man inte haft så mycket tid för det. Men det har det nog blivit lite mer av nu. Sedan gillar jag överlag att träna fortfarande för att må bra. Det sker i olika former.

När samtalet glider in på dagens ungdomsidrott märks det att ämnet berör. Pressen på barn och unga är något helt annat än när Joel själv växte upp – och han skickar en tydlig passning till föräldrarna.

– Ja, i dag är det en helt annan press och stress än när man själv växte upp på 80- och 90-talet. Jag hade föräldrar som aldrig lade någon press på mig alls. Själv har jag tre barn, och självklart ska de få tävla – men på sina egna villkor. Föräldrar runt omkring behöver ibland ta ett steg tillbaka.

Saknar du att tävla?

– Faktum är att jag faktiskt inte saknar det särskilt mycket. Det har blivit lite lugnare, och jag trivs med det. Man gör en enorm resa som spelare och genom livet, men det kostar också en hel del. Det är inte bara njutning – det finns en ständig prestationsångest, och vissa perioder kan det vara riktigt tufft att leverera på elitnivå. För mig har det därför varit ganska skönt att kliva bort från det. Det kanske blir någon tennismatch ibland, men att slippa bli bedömd hela tiden… det är rätt befriande.