BIK–AIK – fem saker vi lärde oss i kväll

Volden ovanligt otrygg

Har inte riktigt stått att känna igen tidigare under säsongen. Säsongsstarten var okej, sedan blev han utbytt hemma mot Almtuna den 8 oktober (förlust 1–3), därefter skadad – och i norrmannens comeback den 17 november förlorade BIK hemma mot Östersund. Det har varit BIK:s enda förlust i november, i övrigt har laget endast vunnit med Olof Lindbom i mål. 

Lindbom är nu skadad och Volden behövde kliva fram och visa sin klass mot ett bra motstånd, efter två stabila prestationer i veckan mot Östersund och Almtuna, där han inte riktigt satts på prov ordentligt. 

Den här kvällen: första han släppte in var en aning billigt, även om Oscar Nord skymde bra – Blomstrand skott gick mitt i målet och där ska det vara stängt. 

Andra målet var inget misstag från hans sida, men det tredje slank in lite väl billigt under armen också. 

Volden spelade upp sig i den tredje perioden, men han är vanligtvis en av ligans bästa målvakter och den nivån spelar han inte på just nu.

Brattströms trendbrott dröjer

AIK:s målvakt Victor Brattström å sin sida har fått ny konkurrens av Jonas Gunnarsson, och hade inte spelat på de fyra senaste innan den här kvällen. 

Senaste matchen han spelade var 3–8-förlusten mot Oskarshamn. Nu fick han chansen och under 59 minuter och 54 sekunder hade jag känslan att han tog den. Första insläppta var ett slags hopslag och det såg lite billigt ut, men det är också en situation som många målvakter har svårt för. 

I övrigt tycker jag att han spelade förtroendeingivande och tog det han skulle bakom ett väl spelande försvar. Men med sex sekunder kvar kom kvitteringen och där höll han inte ihop kroppsdelarna på det sätt han kan göra när han spelar på topp. Han tappade lite balans och pucken slank in mellan benen. 

Märkliga spelschemat

Det är knappast någon lätt uppgift att lägga spelschema i Hockeyallsvenskan. 

Men det är lite lustigt att AIK exempelvis lyckats avverka samtliga fyra möten mot Troja och att BIK redan mött Almtuna och Oskarshamn tre gånger – men nu mötte BIK och AIK varandra för första gången. 

Som att de har tre andrakedjor

AIK har en av ligans bästa kedjor med Scott Pooley, Daniel Ljungman och Ludwig Blomstrand, och den är tung att möta och driver lagets spel kväll efter kväll. En pålitlig formation som hållit samman sedan försäsongen och som är lika delaktiga i powerplay där de utgör en enhet. 

I övrigt är det ett AIK som fått laborera en del på grund av skador, och inte riktigt har kunnat spela samman någon annan enhet. 

Det är anledningen till att BIK inte kommit dit riktigt heller. För min del är det ingen kedja hos Bofors som blivit samspelt och fastspikad i laguppställningen.

Man är kanske på väg dit – nu har man spelat flera matcher i rad med samma formationer, och exempelvis kedjan med Hampus Plato, Oliver Eklind och Jonatan Harju är intressant, men i slutet mot AIK var Åke Stakkestad inne istället för Harju. 

Henrik Björklund, Gustaf Thorell och Simen Andre Edvardsen har också hög potential och kan kanske komma dit, men är inte där riktigt ännu för mig. 

Det är just nu som att BIK har tre andrakedjor och det behöver inte vara dåligt, men man skulle vilja se någon av dem kliva fram och bli lagets tydliga förstakedja.

Från skadad till matchhjälte

Scott Pooley klev av skadad i slutskedet av den tredje perioden och syntes inte till mer efter det.

Han grinade illa efter att ha blivit skjuten av en lagkamrat som siktade på det tomma BIK-målet, men träffade Pooley på ett märkligt sätt. 

Där hade AIK kanske fått 2–4-målet dessutom. 

Men Pooley kom tillbaka – han dök upp i straffläggningen och avgjorde matchen.