Så kom den. Smällen. Thomas ”Tjomme” Johansson lämnar Leksands IF, precis innan stundande kval. Jag har tyckt att LIF gjort så mycket rätt. Medan Linköping sparkat folk åt höger och vänster och Örebro har värvat hit och dit, och HV71… ja, jag vet inte vad HV71 gjort, men de jagar väl fortfarande Dick Axelsson antar jag, då har Leksand inte gjort någonting annat än att säkra upp en riktigt bra målvakt till.
Tron på gruppen, på Hedberg, på det man har, har varit intakt. En stor skillnad mot hur det varit alla gånger Leksand rasat ur SHL tidigare. Och jag trodde faktiskt att det var något annat med det här Leksand jämfört med hur det varit förr, men tji fick jag.
– Vårt fokus nu är att skapa stabilitet och arbetsro kring den sportsliga verksamheten under den avslutande delen av SHL-säsongen, säger Andreas Gärdsback, styrelseordförande i Leksands IF Ishockey AB.
Stabilitet och arbetsro. Tjenamors!
Jag säger inte att ”Tjomme” till varje pris skulle ha varit kvar nästa säsong, men hur detta på något sätt kan öka Leksands chanser att överleva ett kval är för mig helt omöjligt att förstå. Att nuvarande ledning så sent som 10 december 2024 förlängde kontraktet med ”Tjomme” fram till 2028 visar också hur oerhört svag den ledningen är när den inte vågar stå fast vid det beslut man själva tagit. Pengar rakt ner i Siljan, förstås.
Varför sker detta då?
Flera anledningar.
Resultaten har för det första, helt uppenbart, inte varit bra. Men jag tror det finns andra, större, anledningar.
”Tjomme” kör hårt på sin egen linje och då gör man sig också ovän med folk. Om vissa av dessa har väldigt mycket pengar och Leksand är i behov av väldigt mycket pengar (särskilt om man åker ur) blir det förstås känsligt. Problemet som kan komma med att man gör som folk med väldigt mycket pengar vill, är att folk med väldigt mycket pengar ganska ofta själva vill leka sportchef, trots att man knappt vet huruvida Peter Cehlarik är leftare eller rajtare (vilket i ärlighetens namn faktiskt har varit lite svårt att slå fast just denna säsong).
Jag och Tjomme har verkligen inte dragit jämnt alla gånger. Jag tycker han varit orimlig i sin inställning och i sina uttalanden kring utlåningar av Gidlöf och Altörn. Hans syn på vissa ”sorters supportrar” likaså.
Men för mig har det också varit ett tydligt tecken på den delen av Tjomme som gör att han lyckas stå emot alla påtryckningar från folk som vill ha, och är vana att få, makt. Det är för mig den absolut viktigaste egenskapen en sportchef för Leksands IF kan besitta.
Sen finns det andra saker som skaver som de som ville ha bort Tjomme ganska enkelt kan peka på. Tjomme har en väldigt hög sportchefslön (inte hans fel, tyder snarare på att han är en bra förhandlare). Han har skrivit långa kontrakt med spelare som inte alls presterat efter de kontrakten (samtidigt hade nog alla tackat ja till långa kontrakt med Hrivik, Veronneau och Cehlarik i de lägena kontrakten skrevs).
Han har också, senaste året, varit väldigt stingslig mot lokalmedier vilket har förvånat mycket. Tidigare har han varit oerhört skicklig, kanske bäst i klassen, på att navigera i medielandskapet.
Ekonomibiten då? Tjomme säger att han fått ramar att förhålla sig till och sedan gjort det. Men tidigare vd:n Andreas Hedbom var inte direkt känd för att ”säga ifrån”, och där kanske Tjomme tog tillvara på situationen lite och värvade för pengar som man kan ifrågasätta huruvida de verkligen fanns eller inte? I don’t know.
Jag tror iallafall att detta är början på ytterligare en storm i Leksand. Och att det kommer dröja väldigt, väldigt länge innan LIF har en och samma sportchef i åtta år igen.
