BERGMAN: Fem punkter som oroar i Leksand

1. Power play-övertänkandet

Den minst överraskande punkten på denna lista får också bli den första. Som om att inte det minst sagt knackiga PP-spelet de två senaste säsongerna vore tillräckligt landade jag igår i en intervju med Lucas Elvenes i Hockeymorgon. Där berättade puckvirtuosen om att laget tränar massor på power play. Hela träningar till och med! Och pratar om det, mycket!

Låter onekligt som gjort för att sätta sig i skallarna på spelarna om det inte blir utdelning omgående när SHL drar igång. Å andra sidan har ju alternativet ”Inte träna så mycket power play” bevisligen inte funkat så bra, så hey, kör i vind!

2. Jakob Hellstens sprattlande

Jaaaaa, jaaaa jag vet att Filip Larsson hade en tuff försäsong ifjol. Men jag tror att vi alla kan se att Larssons säsong från början till slut snarare var ett undantag än en regel om man ser till vad han hade presterat tidigare. Om man är lagd åt det hyperoptimistiska hållet är det klart att det går att finna argument för ”kan Fille så kan Jakob” men där är i alla fall inte jag.

Det ser rätt sprattligt ut, det släpps lite konstiga returer och som den förväntade back up han är vore det bra om det åtminstone utstrålades en aura av ”ta det man ska ta” om honom. Det gör det icke. Men med Alex Milner vid rodret kan man inte räkna bort någon målvakt efter såhär kort tid.

3. ”Super-Max” formkurva

Skadefri sommar, tid att bygga upp sig, krångelfri axel och med tanke på att han förra säsongen smackade in 17 baljor på halvfart borde det finnas enormt mycket mer att få ut av den kanadensiska speedkulan. I de första träningsmatcherna såg det väldigt lovande ut, även om han nog får börja skippa de där five hole-avsluten nu. Sen har han dock mattats men det kanske bara är ett ”vilande i form” som pågår.

Och det är väldigt viktigt att han är i form och att det man sett på slutet faktiskt bara är nonsens som är bortblåst när allt drar igång den 21:a. För är han i form kan han dra en kedja helt själv. Det räcker med att han har en klok center (Hej Zacke!) som ser när öppningen kommer och sen kan Leksand mönstra tre offensiva ”toppkedjor”. För mig är han utan tvivel Leksands största stjärna och bör göra flest poäng - och mål - i laget.

4. Tjommes framtid

Just detta frågetecknet ligger väl längst ifrån att rätas ut innan seriestart. Ämnet kommer jag således avhandla i längre format till helgen men självklart är det ingen optimal situation att inte veta vilken sportchef Leksand ska ha säsongen 25/26. Trupper byggs tidigare och tidigare och oavsett om det är Thomas Johansson som ska få nytt förtroende eller om annat blod ska in så bör beslutet inte dröja alltför länge.

5. Ingen roll till Hellberg

Efter den lyckade utlåningen till Västerås har Hellberg under försäsongen fått hoppa runt i olika formationer. Det är knappast någon hemlighet att han vill ha en offensiv roll för att få ut max av sitt spel men frågan är var tusan den luckan ska öppnas. Jag gillar det lilla jag sett av honom med en orädd, kreativ spelstil och en absolut spets i sina avslut. Däremot är det väl tveksamt att det räcker till för att peta undan någon av herrar Cehlarik, Elvenes, Lang, Kloos, Veronneau, Östman från flankerna i de tre första formationerna. Ska han då gnugga i fjärde med Knuts och Karlberg och således förpassa Martin Karlsson till bänken? Också ytterst tveksamt.

Som bekant så skadar sig ju spelare ibland och i dagsläget är det väl där Hellberg blir välkomnad in i spelet. Jag hoppas dock han får chansen ändå då jag tror att han med rätt start kan få en fin utveckling denna säsong.