Årets sportchef avslöjar: "Min akilleshäl"

Torsten Yngveson har återigen byggt ett topplag med små resurser.

För detta fick han pris som årets sportchef i Hockeyallsvenskan.

Hockeynews träffade honom på hans kontor i Nobelhallen i slutskedet under säsongen, då han berättade om hur BIK tagit steget från att enbart ha som mål att gå till slutspel, till att sätta som mål att gå upp i SHL.

Han berättade då att detta är den bästa BIK-upplagan han byggt.

I den här texten berättar han om hemligheterna bakom sina värvningar – nyckeln till att hitta guldkornen.

Men när ämnet kommer på tal är han snabb med att hävda att det finns massor av spelare som skulle kunna lyckas i Hockeyallsvenskan.

– Hur gärna jag skulle vilja säga att jag har en otrolig känsla där ute för vilka som kommer blomma ut, så tror jag det är mer jobbet man gör när spelarna kommer hit som avgör, säger han.

– Det är en större anledning tror jag, än att hitta exceptionella spelare. Det finns skitmånga duktiga spelare i Sverige och Norden. Det gäller att de dem rätt förutsättningar. Då går det att få många att blomma ut.

Om det är så, vad gör ni så bra?

– Den absolut största delen är att ha en bra miljö på plats i Nobelhallen här. För det är klart att spelare som kommit hit och lyckats här hade kanske inte nått samma framgångar på andra ställen, säger Yngveson.

– Ha rätt miljö, ha en bra daglig verksamhet. Ge dem viljan att vinna på både träning och match. Så att det ska vara nästan jobbigare och svårare att göra mål på träning än på match, fortsätter han.

Men vissa inarbetade metoder har han. 

– Jag har kontakt med agenter och folk som jag litar på, som ser hockey på samma sätt och som vet vad som funkar här. Den erfarenheten har man skaffat sig efter 13 år snart.

Du får en känsla i alla fall när du ser en spelare?

– Klart att vissa spelartyper känner jag väl passar inte alls här. Men så enkelt är det inte. Eskild Bakke Olsen, han är väl egentligen ingen spelartyp som folk skulle säga är en BIK-spelare. Det tror jag många säger är någon med fart, ”grit” och kaxighet, och de boxarna klickar ju inte Bakke i, haha. 

Centerstjärnan upptäcktes när Yngveson scoutade det norska slutspelet 2022. 

– Jag hade kollat några gånger på norsk hockey och sett honom i Storhamar. Han var ju lite bakom (Patrick) Thoresen så jag var inte riktigt såld, men sen så föll sig vägarna så att vi blev kontaktade av hans agent som tyckte att vi skulle titta på honom. Då när det sammanfaller med någonting som jag har sett förut och hade fattat tycke för så… Jag kände att det kan nog finnas någonting. Sen tyckte jag kanske att han var lite väl ung för att ta steget redan då. Men så åkte vi och kikade lite till. Man var fortfarande lite osäker. Men sen gjorde han ett jäkligt bra slut på den finalserien.

Han låter lite förvånad på rösten över hur bra det gått. Bakke Olsen som gjorde 37 poäng förra säsongen och den här säsongen slog till med hela 53 poäng på 48 matcher.

– Ja, det är man ju nästan. Det var en hel del kritik inför den säsongen, bland annat att vi inte hade värvat spets. Experterna såg inte Bakke Olsen som någon spets. Det är ofta det man får höra. Men folk glömmer ofta att vi aldrig har värvat spets. Men när spelarna går härifrån så ser folk Fredrik Forsberg eller Linus Karlsson som spets. 

Vilken är favoritvärvningen genom alla år?

– Jag brukar ju ofta ta upp Theodor Lennström. Jag tycker även att Jesper Olofsson var jäkligt kul, för där hade jag bara sån där magkänsla att det skulle bli skitbra här. 

Olofsson kom till BIK efter att ha varit junior i Modo, testats i Björklöven och Oskarshamn samt spelat i danska ligan. Säsongen innan BIK blev det åtta mål på 33 matcher för Almtuna.

Men i BIK gjorde han 23 mål första säsongen. Då tog karriären fart för den blivande landslagsspelaren.

– Han hade inte gjort så jättemycket. Lenny Eriksson som var tränare här då sa ingenting, men jag kände i hela kroppen att det inte var hans favoritvärvning, minns Torsten.

– Jesper började långt ner i laget. Han började i fjärdekedjan, sen tredje. Men Jesper fortsatte göra mål i varenda match. Så till slut så fick ju även Lenny erkänna att den här mannen gör ju mål. Så till slut var han ju uppe i första- och andrakedjan. Så han var väl rolig ur den aspekten. Men sen Lennström var ju bra. Han och ”Kingen” (Henrik Larsson) måste ju ha varit ett av de absolut bästa backbarnen som har spelat i Hockeyallsvenskan.

Yngveson fortsätter minnas:

– Men det finns så många aspekter Victor Ejdsell var ju också skitkul. Han var ju nästan så att, det var ingen som fattat tycke för honom riktigt. Spelade som överårig i Färjestads J20 och varit utlånad till Timrå lite.

I dag behöver han inte vara ute lika mycket på matcherna – mest jobb görs vid datorn. 

– Dessutom har vi en bättre ekonomi och bättre förutsättningar att lägga mer pengar. Det blir inte lika mycket värvningar från Hockeyettan. Vilket jag ibland kan tycka är trökigt. Det är nog visst med att sitta på läktarna och hitta något guldkorn. Det är kul.

Med så många år av framgång och stort antal lyckade värvningar kan man tro att Torsten Yngveson har en enorm självsäkerhet när hans magkänsla säger honom att slå till på en spelare. 

Men nej, inte riktigt.

– Nej, jag tror jag är lika jävla nervös varje säsong, och mår lika dåligt. Men kanske inte till den här säsongen. Det var nog första säsongen som jag kände att ”Bakke är kvar ändå”, och vi fick in (målvakten Lars) Volden tidigt. Av de vi tappade var det egentligen bara Viktor Lang som vi hade tänkt skulle vara kvar. (Hampus) Plato med flera var kvar, så då kunde jag sova lite bättre.

Men han förutspår en värre sommar i år:

– Nu mår jag fruktansvärt dåligt för nästa säsong, jag vet ju att vi går så bra nu så att de är högvilt för andra klubbar. Så det kommer ju bli att försöka jaga in ett rejält antal duktiga spelare till. Men vi får ta det, säger han.

Yngveson har värvat många bra spelare. Men en sak har han ofta gått bet på – eller snarare undvikit – är nordamerikanska spelare. 

– Där har du min akilleshäl, tror jag. 

Och ja, även om många kommer ihåg lyckade målvakter som Justin Pogge och Andrew Engelage, så är det inte många som minns spelare som Logan Cockerill, Marc-Olivier Roy, Jeff Hayes och Adam Estoclet. 

Bland utespelarna finns det några undantag, exempelvis Alexandre Lavoie. 

– Han var lyckad, men han började inte så bra, minns Yngveson.

– Men nej, jag tror inte jag skickat någon (nordamerikan) uppåt i seriesystemet. Det ska vara han då (Lavoie), han gick till Finland. Men nej, man skulle ju önska att man hade ett träff på det som Emil Georgsson hade i Västervik. För då skulle det ju verkligen ge en edge till. Men nej, de vi skickat vidare har varit svenskar eller norrmän.

Vad beror det på?

– Det kan man fråga sig. 

Du har funderat?

– Ja, det är klart. Så är det. 

Samtidigt har det ju gått rätt bra ändå… 

– Nej, men återigen, det har kanske med miljön du kommer till. Det kanske är nordpor och finnar som gynnas mer av det här lagtänket och att du sitter hårt ihop med din polare här och du fajtas tillsammans i en trivsam miljö. Det är kanske inte lika utslagsgivande för en nordamerikan. 

– Det är bara kvalificerade gissningar för mig, men det är klart som fasen att jag funderat på det. Vissa säsonger när vi har varit där uppe och gjort det bra, hade vi fått en riktig träff på en sån jänkare som öste in mål, så kanske det hade varit tungan på vågen, säger Torsten Yngveson.