Sjövägen 23 i Huddinge.
Det var dit många hockeyblickar riktades under fredagskvällen. För där ligger Björkängshallen – och under fredagen gjorde självaste Linus Klasen comeback i sin moderklubb efter närmare 20 år på annat håll.
Matchen i matchen
Klasens återkomst var såklart huvudnumret.
Men att den skedde mot nästa stora talang i svensk hockey, Wiggo Sörensson, var förstås en kittlande krydda.
Klasen var bra under matchen.
Att han inte hade spelat på länge var inget som märktes.
Efter några minuter serverade Daniel Liiv pucken till Linus Klasen i en två mot en-situation, men då missade Klasen pucken.
Det skulle dröja till den tredje perioden innan Klasen antecknades för sin första poäng i Hockeyettan den här säsongen.
Det var när han serverade backen Charlie Kronnäs fram till 2–3 för hemmalaget.
Wiggo Sörensson gjorde återigen mål för Boro, hans fjärde för säsongen. Han spelade dessutom fram till ytterligare ett mål för sitt Boro/Vetlanda, som vann matchen med 4–2.
Vem av Klasen och Sörensson som var bäst totalt sett?
Svårt.
Sörensson gjorde ju fler poäng.
Men man märkte snabbt att Linus Klasen kommer in med något extra till Huddinge.
Förmågan att kunna hålla i pucken, lugna ner spelet och så vidare.
Powerplay
Spelformen är ju minst sagt Linus Klasens spetskompetens.
Men han fick vänta hela vägen till 10.22 i den andra perioden innan bortalaget drog på sig sin första utvisning för kvällen.
Huddinge fick totalt tre powerplaylägen och jag tror minsann att Klasen spelade samtliga sex minuter i dessa.
Det blev inga mål i den spelformen den här kvällen.
Men de kommer att komma.
Här tyckte jag att det märktes att Linus Klasen rent hockeymässigt är på en helt annan planet än sina lagkamrater.
Han hittade fram med flera riktigt bra passningar till sina lagkamrater som de inte fick träff på.
Han avlossade också de patenterade Linus Klasen-släggorna, men då var det ingen framför mål som skymde.
Ge det några träningar och matcher till så kommer powerplay att bli ett framgångsvapen för Huddinge.
Frustrationen
Björkängshallen kokade nästan över under kvällen.
Det var fler än en gång man hörde utrop från läktarplats i stil med:
”Spela bandy i stället din…”
Men jag förstår frustrationen.
Det var flera gånger som en högst tveksam situation, med en Huddingespelare som offer, följdes upp av en regelvidrighet från hemmaspelarna som domaren valde att plocka.
Frustrationen manifesterades kanske främst genom Klasen.
Efter Boros 3–1 drog han på sig en rätt tydlig tripping på en bortaspelare och på vägen till utvisningsbåset visade nummer 86 rätt tydligt vad han tyckte om domarinsatsen.
Wasse och Klasse
Carl Wassenius saknades under premiärhelgen.
Han ska ha varit förkyld eller liknande.
Till dagens match och nästa är han dessutom avstängd på grund av en förseelse i den avslutande slutspelsmatchen i fjol.
Men jag är nyfiken på vad Klasen och Wassenius kan åstadkomma tillsammans.
Jag nämnde ovan att Klasen nog ser andra spelvägar än de flesta andra i ligan.
Wassenius är så nära man kan komma.
Får de spela ihop när CW väl är tillbaka så kan det uppstå magi.
Publiken?
Enligt matchstatistiken var det endast 385 åskådare på plats i Björkängshallen.
En fredag.
En av klubbens stora kommer hem och spelar gratis för sin moderklubb.
Dessutom i en match mot ”The Next One”.
Nä, Huddingebor.
Hoppas Let’s Dance på fyran var magiskt.
