ANALYS: Hur bra är egentligen Luleå – och vad behövs för guld?

Målskillnaden och då framför allt antalet insläppta mål imponerar. Med en marginal på 16 mål till närmsta lag i den kategorin (Frölunda). Hur går det till egentligen att ett lag kan släppa in så många färre mål än övriga mål i SHL?

En första tanke är att det är målvakttspelet som försätter de i toppositionen i kategorin. Joel Lassinantti har i dagsläget seriens 5:e högsta räddningsprocent. Backupen Daniel Rautio placerar sig kring 12:e plats. Tittar vi på det lite mer beskrivande måttet “Räddade mål mot förväntat” så har Lassinantti räddat 8 fler än förväntat. Rautio 3,5. Så skulle vi byta ut målvaktsduon mot en snittmålvakt i SHL så skulle fortfarande Luleå ha släppt in minst till antalet mål (11,5 mål fler insläppta alltså, vilket skulle ge en marginal på 4,5 till Frölunda). 

Målvaktsspelet har alltså varit bra men inte “utomjordiskt” på något sätt. Så det finns uppenbart mer att hämta här. Vi kommer tillbaka till spelsystemet, vad är det som sticker ut? 

Siffrorna visar upp en tydlighet anser jag. Om vi omsätter siffrorna till spel så ser det ut så här; 

1. De har pucken mycket (3:a) och spenderar mycket av den tiden i anfallszonen, då endast ett lag har pucken mer i anfallszonen än Luleå. De har helt enkelt pucken långt från eget mål.
2. Väldigt aggressiva vid pucktapp med hela kedjan. Två stycken går som bålgetingar mot backarna. Den tredje forwarden, oftast centern, söker upp ytan dit pucken kommer till. Och det är HÖGT upp i banan ofta. Där har de spelare med bra spelförståelse som gör att Luleå kan återta pucken i OZ.
3. Misslyckas denna press är det högsta fart hemåt som gäller för att undvika spelvändning. Alla lag pratar förstås om en sådan här detalj men Luleå är i förarsätet här. Den hårda backchecken leder även till att backarna vågar/kan stå upp på egen blå (50,3% av alla ingångssförsök bryts) vilket i sin tur tvingar lagen att dumpa in pucken (48,8%av alla ingångar mot sker på detta sätt).
4. När motståndarna väl kommit in i zonen försvarar de sin box väl (minst antal skott emot från slottet). Detta är förstås en del i att de har fördelen av att möta ett lag som inte kommer in kontrollerat och på det viset kan det fortsätta sätta hård press även i egen zon. 

Men även solen har sina fläckar. PP.

Luleå är det enda laget i serien som har en lägre skottprocent i numerärt överläge (8,29%, 14:e) än i spel lika styra (10,96%, 3:a). Detta är förstås anmärkningsvärt. 

Vad är det då som felar förutom att det skjuts dåligt? Eller frågan som bör ställas är nog den omvända, varför skjuts det så dåligt? Många avslut tas med direkt låg sannolikhet att faktiskt bli mål. Genomsnittsavslutet jag funnit har 0,05 i xG vilket skulle innebära att det krävs 20 sådana skott för att få ett mål. Vad som föranleder en sådan siffra är framförallt två saker. 

1. Avslut från mindre farliga områden i anfallszonen
2. Lågt pucktempo 

Just pucktempot räknade jag på [antalet passingar i anfallzonen] / [tid i anfallzonen]. Utfallet av den matematiska formeln placerar Luleå längst ner tillsammans med Leksand. Vilka två lag som har lägst PP%? Leksand och Luleå.
En titt på avsluten i PP kan vi illustrerar med värmekartor. Som referens har jag tagit fram Färjestad, Linköping och Växjö som var de tre bästa lagen i Power Play inför omgång 39. 

Med blotta ögat ser vi en skillnad. Den kan anses mindre men det är stor skillnad i utfall på just dessa zoner. 

Så doktorns medicinering lyder, upp med pucktempot och in med pucken i farligare zoner. 

Så håller de serieledningen hela vägen in i mål? Det är troligare att de gör det än inte gör det. Detta är den bästa upplagan av Luleå vi sett på många år. Nyckeln de har kvar att finna innan de kan ta sig in i guldkammaren är spelet i fem mot fyra.