Åmans nya liv – och planen för att nå NHL igen

Hovet är långt från Vancouver.

Det är här, mitt i huvudstaden, som Nils Åman numera har sin vardag. Fyra år i Nordamerika är över – åtminstone för den här gången – och Djurgårdens nye center har hunnit börja bekanta sig med både sin nya klubb och sin nya hemstad.

För 26-åringen från Avesta är kontrasterna stora.

– Det är klart det är en jävla stor omställning från vart man har varit de senaste fyra åren. Men jag tycker ändå det känns bra så här långt. Gubbarna i laget och tränarna och allt känns bra. Så de har tagit hand om mig jävligt bra.

Djurgården har hjälpt honom med bostad inledningsvis och Åman har snabbt fått känna på livet i Stockholm.

– Stockholm som stad blir jävligt nice. Det är alltid någonting man kan hitta på, så där behöver vi liksom inte ha tråkigt.

Men det är förstås inte för Stockholmsutbudet som Djurgården har hämtat hem honom.

Åman kommer tillbaka till svensk hockey med NHL-erfarenhet, efter år där han fått känna på den absoluta toppen – men också baksidan av att slåss om en plats i världens bästa liga.

Nu ska hans roll bli en helt annan.

Väntan på NHL-erbjudandet

När förra säsongen tog slut var planen från början inte självklar.

Åman hade tillhört Vancouver Canucks sedan flytten från Leksand 2022. Inför sommaren var han och agenten Marcus Isaksson däremot överens om att tiden i Vancouver var över.

– Agenten och jag diskuterade och sa att vi vill inte stanna kvar i Vancouver, utan vi ville att jag skulle testa på någonting nytt där borta.

Canucks släppte honom och Åman blev unrestricted free agent.

Sedan började väntan.

Agenten pratade med flera klubbar och Åman hoppades på en ny möjlighet i Nordamerika. Men den här gången räckte det inte att bara få ett NHL-kontrakt.

Han ville veta att det också fanns en verklig möjlighet att spela.

– Det kom väl aldrig upp något riktigt bra erbjudande, som vi kände att jag skulle få chansen där borta på riktigt.

Till slut ställdes frågan på sin spets.

Var det bättre för karriären att fortsätta jaga minuter i Nordamerika – eller att åka tillbaka till Europa, få en större roll och utveckla delar av spelet som hamnat i bakgrunden?

– Då blev det väl att vi tog ett beslut att det bästa för mig kanske var att komma hem till Europa och landa lite och försöka spela mer och bli bättre utvecklingsmässigt.

NHL-drömmen var alltså inte anledningen till att han åkte hem.

Snarare tvärtom.

– Jag tror det var det snacket vi hade faktiskt med agenten också bara: Vad tror vi är bäst för min utveckling nu? För det känns ändå som att jag är i en hyfsat bra ålder för att kunna utvecklas mer.

Ett nytt NHL-avtal var intressant – men bara på rätt premisser.

– Ska du signa med ett nytt lag där borta ska du veta att du får chansen. Du ska få chansen att spela. Annars är det liksom inte värt det för din utveckling.

”Aldrig vara en topp 1, topp 2-center”

Åman är ovanligt rak när han analyserar sina år i NHL.

När han kom över från Sverige insåg han snabbt vilken roll som skulle krävas för att etablera sig.

– Det är en jävla skillnad mot att spela i Sverige, liksom alla superstjärnor och sånt. Och då kände jag att ska jag spela i NHL när jag kommer dit nu, då kommer jag få spela i en fjärdeline. Då var det liksom bara att köpa den rollen och spela tio minuter per match och försöka göra det bästa av den situationen.

Han lärde sig att försvara, spela pålitligt och acceptera de minuter han fick.

Samtidigt kom också en insikt om vilken sorts NHL-spelare han kan bli.

– Sen har jag väl insett själv att jag kommer aldrig vara en topp 1, topp 2-center i NHL, liksom. Jag har liksom inte de skillsen, skulle jag ändå säga.

Det betyder inte att Åman tvivlar på att han kan spela där.

Men vägen dit kräver andra egenskaper.

– Då är det mer att jag måste bli lite mera, vad ska man säga, hårdare i mitt spel kanske för att spela en tredje-, fjärdeline i NHL. Det är mycket sånt att hålla på med. I tekningscirkeln måste man vinna mer tekningar och vara lite målfarlig, det är den stora aspekten tror jag.

Han beskriver själv sin identitet som tvåvägscenter. Pålitlig, laglojal och användbar i olika situationer.

Nu är målet att främst utveckla en annan del av spelet för att ta nästa steg.

– Det är klart jag vill utveckla mitt offensiva spel mer. Jag känner väl att just när jag var där borta i NHL så utvecklade jag mitt defensiva spel jävligt bra, tycker jag. Där tycker jag ändå att det är stabilt. Det är mer det offensiva som jag kan utveckla mer.

För i en fjärdekedja i NHL kan chanserna vara få.

När de väl kommer behöver de tas.

Första NHL-matchen – och första målet

Fyra år i Nordamerika lämnar förstås mer efter sig än funderingar kring roller och utveckling.

Åman fick spela mot världens bästa spelare och uppleva en vardag som få svenska hockeyspelare når.

Ett minne behöver han inte fundera länge på.

– Första matchen såklart, när man spelade mot Edmonton borta och fick mål. Det är klart man aldrig kommer att glömma det. Så det är ett starkt minne.

Men han tar också med sig allt runt omkring.

Att möta Toronto ena kvällen, sätta sig på ett flyg och kort därefter befinna sig i en ny stad för nästa match.

Och framför allt skillnaden mellan riktigt bra NHL-spelare – och de allra bästa.

– Det är väl det som är största skillnaden, skulle jag säga, att det är toppen. Som du säger, tre till fem spelare i varje lag som är Allstars. Det händer någonting varje gång de är på isen och vissa saker de gör kan man knappt tro sina ögon.

Det förändrar även hur man själv spelar.

– Det är jävla sjukt när man åker in på isen mot dem och vet att nu gäller det att vara med. Minsta lilla misstag, då smäller det bakåt också.

Djurgården började jakten tidigt

När beslutet väl fattades att återvända till Europa fanns det flera alternativ.

Men Djurgården hade ett försprång.

Stockholmsklubben hade nämligen inte väntat till sommaren med att visa sitt intresse.

– Det har funnits intresse från lite överallt. Men jag känner väl att Djurgården var jävligt tidiga på bollen där. De började redan förra säsongen att de hörde av sig. De var jävligt intresserade om jag skulle vända hem.

Kontakten fortsatte.

Och när Åman väl bestämde sig för Europa hade han redan hunnit skapa sig en bild av vad Djurgården ville göra med honom.

– Jag hade jävligt bra surr med både Wikegård och även tränarna, Kimby och hela tränarstaben. Sen när det blev bestämt att jag skulle vända hem till Europa så kändes Djurgården jävligt bra.

Det fanns dessutom en detalj i klubbens budskap som träffade rätt.

Djurgården såg inte en 26-åring som hade gjort sina år i Nordamerika och nu skulle flytta hem för gott.

De såg en spelare som fortfarande kunde ta nästa kliv.

DIF:s plan – tillbaka till NHL

Det är kanske den viktigaste förklaringen till varför Nils Åman träffar Hockeynews på ett fik på Götgatsbacken för den här intervjun.

Hans och Djurgårdens ambitioner går ihop.

– Det var det som snabbt gick också när jag snackade med dem och både tränarna också, att jag fick känslan att de verkligen ville att jag skulle utvecklas och kunna komma tillbaka också.

Tillbaka. Alltså till NHL.

– Det var väl det som lockade också med dem, att de tror verkligen på mig att jag liksom inte är klar, att jag ska tillbaka. Så får man se vad som händer, det är väl målet.

Det gör också hans situation i Djurgården speciell.

Han kommer från år där mycket handlat om att acceptera en begränsad roll, vinna tränarnas förtroende och göra jobbet på de minuter han fått.

Nu ska han få chansen att göra betydligt mer.

Hålet efter Viggo Björck

Samtidigt kommer Åman till Djurgården i ett läge där det finns ett uppenbart tomrum.

Viggo Björck har lämnat.

Supertalangen växte under förra säsongen ut till en av Djurgårdens viktigaste offensiva spelare och hans avsked förändrade förutsättningarna på centersidan.

Nu kommer Åman in.

Spelartyperna och deras karriärer är olika, men positionen och behovet gör att jämförelsen är svår att undvika.

Det vet Åman också.

– Det är klart det är kul att få den jämförelsen. Man vet hur skicklig Viggo var och vilken spelare han är. Så det ska bli kul att följa hans resa nu också när han åker över.

Han förstår samtidigt vad som väntar honom själv.

– Man förstår att det blir lätt att tänka så, att man kommer in och ska ta hans roll eller vad man ska säga. Jag ser det bara som en jävla utmaning, att kanske få den chansen och bara försöka göra det bästa av situationen.

Och om det finns en plats där den typen av roll märks är det Djurgården.

Förväntningarna är höga. Omgivningen stor. Åsikterna många.

Åman är medveten om det.

– Jag tycker väl det har jag lärt mig genom åren också där borta i Vancouver, att den största pressen brukar jag ändå lägga på mig själv.

Det vet han hur han ska hantera.

– Inte tänka för mycket på vad andra tycker och tänker och hela den biten, utan bara försöka fokusera på vad man kan göra själv och bara försöka göra det bästa av situationen.

”Poängen som en bonus”

Åman är samtidigt en värvning som kan bli intressant att bedöma.

För vad är en bra säsong?

Är det 25 poäng? 30? 50?

För den nye Djurgårdscentern är svaret inte självklart kopplat till en siffra.

– Jag kanske inte är den som kommer göra mest poäng, utan jag fokuserar mer på att låta poängen komma till mig, att göra jobbet över hela banan och försöka göra så att laget vinner. Det är min största uppgift.

Han fortsätter:

– Sen om man gör, som du säger, 30 poäng eller 25 poäng eller 50 poäng, det är liksom... jag ser bara poängen som en bonus.

Det är också där hans år i Nordamerika kan bli betydelsefulla.

Han har sett hur världens bästa arbetar. Han har fått anpassa sitt spel för att överleva i NHL och byggt en identitet kring att kunna användas över hela isen.

Nu vill han addera mer offensiv till den grunden.

Och runt omkring sig tycker han att Djurgården har byggt ett lag som kan hjälpa honom med just det.

– Det känns som vi har många skickliga och bra spelare, speciellt både på backsidan och forwardsidan. Många skickliga spelare som kan bära pucken och spela med pucken. Så det ser spännande ut.

Klubben som finns kvar i hjärtat

Vägen till Stockholm och Djurgården började förstås långt före Vancouver.

Åman är från Avesta, men en annan klubb har en särskild plats i hans hockeyliv.

Leksand.

Han kom dit redan som ung och det är en relation som inte försvinner bara för att han nu drar på sig Djurgårdens tröja.

– Det har ju blivit som ett litet andra hem, eftersom att man började där och bodde där när jag var ung. Såklart. Det kommer alltid finnas kvar i hjärtat.

Att återvända dit som motståndare hade varit en speciell upplevelse.

– Det är klart det hade varit jävla speciellt att åka dit på en bortamatch.

I Avesta finns dessutom hockeygränserna nära inpå varandra. Gävle ligger inte långt bort, Brynäs och Leksand delar på sympatierna i omgivningen.

Åman valde Leksand.

Sedan tog karriären honom vidare.

Från Dalarna till SHL. Från Sverige till Vancouver. Från en ung spelare som försökte slå sig in till en NHL-center som fick lära sig vad som krävs för att stanna kvar.

Och nu tillbaka till Sverige.

Fast den här gången landar han inte i Dalarna.

Han landar mitt i Stockholm.

Här väntar ett nytt liv, en ny klubb och en roll där betydligt fler blickar kommer att riktas mot honom. Djurgården behöver en center som kan bära ett stort ansvar efter Viggo Björck. Åman behöver en miljö där han får spela, utveckla offensiven och visa att NHL-karriären inte behöver vara färdig.

Det är där de två projekten möts.

För trots att fyra år i Nordamerika är avslutade och vardagen numera finns i Stockholm är Nils Åman tydlig med en sak.

Han har kommit hem.

Men han ser det inte som slutstationen.

– De tror verkligen på mig att jag liksom inte är klar, att jag ska tillbaka. Så får man se vad som händer, det är väl målet.