AJ avslöjar coachmissen: "Tabbe jag gjorde"

Det är ett SSK som alltjämt söker formen – och framförallt att det ska lossna målmässigt. Efter flera matcher i rad man inte fått utdelning står man nu inför en vecka med bortamatcher mot Östersund och Modo. 

”AJ” tycker ändå att det går åt rätt håll, samtidigt som han har förståelse för att supportrarna är fundersamma av att se laget på tionde plats och med bara sju inspelade poäng efter sex matcher. 

– Ja, men det förstår jag. Men det märker inte jag. Jag vill bara att killarna ska vara lugna, säger han. 

SSK-tränaren berättar att han fick ett besked av spelarna efter senaste matchen, förlusten med 2–4 mot Oskarshamn. Enligt AJ hade spelarna ett eget internt möte efter den matchen. 

– Då stängde de dörren och pratade själva. Sen kom de och redovisade vad de hade pratat om. De sa att "fan, vi är med, vi tror på det, vi tror på det vi gör”. Och när de gör det, då känner jag också att vi har någonting bra på gång. 

– Hade det varit tvärtom, att det kändes som att allt var skit liksom… Då får man ju försöka uppfinna hjulet igen. Då hade man fått larma. Men nu känner vi i ledarstaben att vi är på rätt väg. Men det är en ny utmaning på onsdag, säger AJ inför resan till Jämtland. 

Angående spelarnas ord, säger han också: 

– Som tränare blir man lätt som en papegoja. ”Nya tag på onsdag, grabbar”. Det vill man inte som spelare höra heller. Men nu handlar det här bara om att fortsätta på den inslagna vägen. Ha tålamod. Okej, låt folk snacka om de vill göra det. Vi fokuserar på vårt. 

Han fortsätter:

– Jag var precis som de andra väldigt besviken (efter Oskarshamnsmatchen). För man vill ju att vi ska vinna. Men sen när man kollar på det med nyktra ögon så ser man att det var en match vi skulle ha vunnit. Då kan ju folk säga: "Vad fan sitter han och pratar om? Vi förlorar ju ändå” – ja, det fattar jag också. Men där är lite av analysen i alla fall. 

Han har tidigare också pratat om att han ser laget ta kliv match för match, och använder formuleringar som att laget haft ”mer bestämdhet” internt, är ”bättre med pucken, framförallt bakifrån” och sett ett ”mer kreativt spel uppåt i banan”. 

Mot Oskarshamn lyckades han dock inte få laget att höja sig genom sin aktiva coachning, även om han gjorde förändringar tidigt i laget då också. Även mot Västerås hade SSK svårt att få in pucken mot ett defensivt motstånd. 

Men i matcherna mot Troja och Kalmar vände SSK underlägen till vinst, och det var flera gånger på försäsongen också som SSK startade dåligt men lyfte sig under matchens gång. 

Andreas Johansson ser sig själv som en aktiv matchcoach, och att det är något som kännetecknar honom.  

– Vi är ju ett team, men det är klart att det är jag som coachar på bänken och tar besluten. Jag tror att det man kan påverka mest som coach är just under match. Vi tränar, visar video, förbereder laget – det gör alla. Men på bänken under matchen, där försöker jag göra skillnad.

Har du inspirerats av andra tränare i hur du jobbar?

– Ja, jag har intervjuat många coacher genom åren, särskilt under de sju åren jag inte coachade. NHL-tränare som jag känner lite. Frågat hur de tänker, vad man kan förändra, när man ska hålla fast vid något. Jag tycker det är kul – det finns inget värre än att stå efteråt och tänka: "Varför gjorde jag inget där?" Så jag försöker våga pröva. Ibland går det hem, ibland inte. Men det håller spelarna på tårna också. De känner: "Okej, jag får spela med en ny vänsterforward – det kanske är för att jag var bra." Eller: "Jag är trött nu, då får jag vila några byten." Det ger en skarp bänk.

Men det ultimata vore att bara rulla fyra kedjor utan att behöva justera?

– Ja, absolut. Men över 52 matcher kommer det inte alltid att vara så. Ibland måste man vrida om saker. Men jag tyckte ändå att vi var på från början i den här matchen. Även om de fick momentum och powerplay, så behövde jag inte göra så mycket justeringar då.

Han poängterar att han överlåter ansvar också till sina assisterande tränare, Nicklas Grossmann och Fredric Andersson, som har ansvar för boxplay och powerplay exempelvis. 

Men under matcherna vill AJ vara aktiv. 

– Ja, det är det absolut roligaste. När det är skarpt läge. Jag spelade professionellt i 19 år, det var det bästa som finns. Näst bäst är att stå i båset och få vara en del av det. Det är schackspel hela tiden: vilka kedjor sätter de in, vilka ska vi möta med? Jag sitter och kollar på deras lag innan match: "Jag vill ha (Hampus) Harlestam mot dem, Zacke (Patrik Zackrisson) mot dem…”. Vi hade två kedjor mot (Marcus) Nilsson och (Fredrik) Forsberg i Umeå – de blev nollade. Det är coachning.

Men ibland går det också lite väl fort – eller inte alls. AJ avslöjar en händelse nyligen där det blev fel. 

– Man gör ju misstag, säger han och skrattar över det han ska berätta. 

Det var en situation mot Kalmar, där en kedja blev kvar på isen för länge.

– Det var en tabbe jag gjorde. Harlestam var inne med Måns (Lindbäck) och några andra, de blev fast i egen zon jättelänge. Så blev det avblåsning. Jag började tänka på nästa byte och glömde byta ut dem. Då sa Freddan (Andersson): "Harle är helt slut”. Men jag hann inte byta. Så efteråt sa jag till Freddan: "Nästa gång, ta det beslutet själv. Jag litar på dig”. När Harle kom till båset helt slut sen, så tittade han på mig som om jag vore en idiot, och jag bara: "Förlåt, mitt fel”. Men sånt händer.