Sigrell, född 2006, kom till AIK som 13-åring från Värmdö HC. Efter flera år i klubbens juniorlag har han nu slagit sig in i A-laget – och tagit chansen när Hugo Pettersson återvände till HV71.
Tränarstaben valde att ge ”Sigge” möjligheten. Senast i storsegern mot Vimmerby (8–1) gjorde han mål inför hemmapubliken på Hovet.
– Superskönt, det målet kommer jag minnas länge. Det var kul att få göra det hemma, säger Sigrell.
– Det var kul att de vågade slänga in mig. Man vet ju inte om man håller förrän man får chansen. Jag är glad att jag tog den, säger han.
Assisterande tränaren Niklas Andersson har följt Sigrell i sex säsonger från juniorleden upp till A-laget.
– Jag har jobbat med Sigge under sex säsonger nu. Han växer in i att bli mer seniorig och jämnare i sina prestationer. Han har tagit stora steg defensivt när vi inte har pucken, och offensivt har han ett vapen i sitt skott som är riktigt bra – på samma nivå som Hugo (Pettersson), säger Andersson.
Trots att Sigrell inte är särskilt lång menar Andersson att det snarare är en tillgång.
– Det behöver inte vara en nackdel. Sigge har vänt det till en styrka; han är extremt svår att få fast i sargerna, har snabba vändningar och låg tyngdpunkt. Han är dessutom vältränad och stark, vilket gör honom väldigt tuff att möta, säger han.
Själv ser Sigrell inte längden som något hinder – snarare något han alltid haft med sig.
– Jag har aldrig gått ut på planen och varit störst, så det är inga konstigheter för mig. Det gäller att vara extra snabb och inte sätta sig själv i dåliga positioner. Jag har jobbat mycket på skridskoåkningen och fysen. Det har alltid varit en del av spelet för mig, säger han.
Han skrattar till när frågan om styrketräningen kommer upp.
– Jag har haft Niklas (Andersson) som fystränare i fem år nu. Det har blivit mycket fys, speciellt nere på Ritorp. Jag känner verkligen att det har gett utdelning – både på och utanför isen.
Både tränare och spelare nämner flera exempel på mindre spelare som lyckats i Hockeyallsvenskan. Inte minst tidigare AIK-spelare som Broc Little och Zion Nybeck.
– Det är klart att det är roligt att kolla på andra mindre spelare, fyller Sigrell i. (Gerry) Fitzgerald var ju inte jättestor heller. Nybeck, första året jag var uppe, var inte så stor. Det är inget jag ser som ett problem – hoppas inte någon annan gör det heller.
Vägen hit har varit lång. Under junioråren pendlade Sigrell dagligen från Värmdö till Ritorp för att träna.
– Det var inte det roligaste, säger han med ett skratt. Jag hade väl en timmes resa enkel väg, ibland mer. Skola klockan åtta på morgonen, träning på eftermiddagen – det var långa dagar. Men nu är det skönt att stå här. Det här är ju belöningen för allt hårt jobb.
Och nästa steg?
– Det gäller att inte vara nöjd. Jag vill fortsätta ta för mig, använda mitt skott och visa att jag hör hemma här.
För AIK startar serien om med tre bortamatcher på fyra dagar – Troja i kväll, Oskarshamn på fredag och Södertälje på lördag.
