Tre åtgärder - för DIF
Det är tre saker som jag tycker att Kimby behöver få ordning på för att kunna vända den här skutan och börja vinna hockeymatcher.
1. Försvarsspelet
Det första är försvarsspelet.
Och det handlar inte bara om spelet i egen zon, utan över hela banan.
Jag tycker inte riktigt att man kuggar i i försvarsspelet. Det känns som att man väldigt ofta är ett steg efter motståndarna.
För att kunna ändra på det behöver man bli ett steg före.
Hockey är fullt av situationer och du behöver vara snabbare in i en situation, snabbare ut ur den och sedan vidare in i nästa.
Nu blir det lite tveksamt. Det blir lite funderingar.
Det är precis så det blir när saker och ting inte fungerar.
Man väntar en liten sekund extra, vilket gör att man kanske tappar en halv meter på motståndaren i en backcheck eller vad det nu kan vara.
Det behövs ett mer synkat försvarsspel och en större stolthet i att försvara väl.
Just i omställningarna tappar Djurgården ofta spelare.
Mot Frölunda var det ett tydligt exempel i en spelvändning från Djurgårdens egen anfallszon.
Man hamnar lite på efterkälken och det är för att man tvekar i stället för att ha den där självklarheten att gå direkt och se till att vara på väg in i nästa situation.
Det är jättelätt att säga.
Men det är lite det som behövs och det är också så det ser ut när ett försvarsspel fungerar. Det blir mer synkat.
Måste bli bättre framför eget mål
När vi sedan kommer ner till det uppställda försvarsspelet i egen zon behöver Djurgården bli mycket bättre framför eget mål, framför Daniel Marmenlind och Magnus Hellberg. Djurgårdens aktuella trupp listar de båda som lagets målvakter.
Det tittas alldeles för mycket på puck.
Det var ett jättetydligt exempel mot Frölunda.
En Djurgårdsspelare är på väg in mot mål och Tom Nilsson struntar fullständigt i pucken. Han ser bara till att motståndaren inte kommer åt den.
Djurgårdarna står däremot ofta vända mot pucken.
Då blir man pucktittande och tappar spelare bakom ryggen eller vid sidan.
Man behöver snabbare identifiera var hotet finns framför mål och kunna städa undan både spelare och lösa puckar.
Jag vet inte exakt hur många mål Djurgården har släppt in precis framför målvakten, men många är det.
Det beror på att man inte får undan motståndarna utan tittar för mycket på pucken.
Så försvarsspelet är punkt ett.
2. Vad är Djurgården för lag?
Punkt två skulle jag säga är att Kimby behöver identifiera:
Vad är vi för lag?
Vad behöver vi göra för att kunna vinna hockeymatcher?
Är vi ett lag som kan spela klapp-klapp-hockey och spela ut motståndarna?
Eller måste vi vara det här hårt arbetande laget där alla, i varenda byte, jobbar för att dels freda det egna målet, men också för att kunna skapa målchanser och bli ett hot framåt?
Jag tror kanske att man har trott att saker och ting skulle gå lite lättare.
Att man inte riktigt har varit beredd att skita ner sig.
För det är det som krävs.
Och det kommer att krävas av det här laget att man nästan gör en maxprestation varje match för att ha chansen att vinna.
Då går det inte att slappna av eller ta lätt på det ena eller det andra.
Man måste identifiera vad man står för och på vilket sätt man ska vinna sina matcher.
För mig finns det, i det läge Djurgården befinner sig i nu, inget annat än att tajta till försvarsspelet så mycket som möjligt och sedan vara ruggigt effektiva på de chanser man får.
Men prio är försvarsspelet.
3. Den tuffaste punkten för Kimby
Den tredje punkten skulle jag säga är den tuffaste för Kimby.
Han behöver få med sig gruppen.
Han behöver få upp energin i gruppen.
Jag har sett alla matcher och en av dem på plats.
Mot Färjestad i torsdags var det väldigt tydligt.
Det känns energilöst.
Det är klart att spelarna inte går ut och medvetet spelar utan energi, men laget behöver fler lok.
Man behöver hjälpas åt att få drag i gruppen.
Det får inte vara okej att komma undan med att inte backchecka.
Det får inte vara okej att komma undan med att inte täcka skott.
Och det här måste egentligen komma inifrån gruppen, tycker jag.
Om vi tar Färjestadsmatchen som exempel så finns det inte jättemycket en tränare kan göra åt just det.
Det måste vara gruppen som sätter krav på varandra.
Så här energilöst, så här tempofattigt och så här dåligt passningsspel får det inte vara.
Det går inte.
Det är ohållbart.
”Det måste komma från gruppen”
Det jag menar med att det måste komma från gruppen är att det måste finnas ett brinn och ett engagemang för det man ska utföra ute på isen.
Och det är just därför den här punkten är svår för Kimby att lösa.
För att kunna göra det behöver han ha gruppen med sig.
Spelarna måste sätta en hög kravnivå på sig själva.
Kimby och de övriga tränarna ska egentligen kunna stå vid sidan av och finjustera saker.
Men energin måste upp.
Tron inom gruppen måste upp.
Och framför allt behöver Djurgården få en tydlig riktning för vad man ska vara och vart man ska
