Presenteras av Coolbet - odds från SHL till Hockeytvåan
HC Dalen flyttade som traditionen bjuder in i HV71s SHL-etablissemanget Kinnarps Arena för en kväll.
Men det var gästerna från Tranås som bjöd på SHL-klassen. Eller ja, i alla fall deras fans.
För matchen som sådan var väl till en början inte särskilt mycket att skriva hem om. Vi fick se en första period som var tillknäppt och tråkig med spelare i båda lagen som hellre gnuggade på utsidan och tog skott ur besynnerliga vinklar än som gjorde det smutsiga jobbet och tog sig in i hetluften.
Ett riktigt sömnpiller. Men Tranås supportrar. Wow.
Vi har hört dem dominera i Skövde, i Vimmerby och en hel del andra hallar runt om i Hockeyettan-Sverige. De där röststarka, trumbestyckade fansen som går under namnet Flying Crane Supporters tillhör dem som är bäst på att mobilisera manstarkt till sina bortaresor i Hockeyettan och tog Kinnarps Arena med storm. Taktfast hejande och sjungande i 60 minuter.
Djn försökte kräma på med den gamla Opus-klassikern ”Live is Life”, men ingenting kunde överrösta de tillresta fansen.
Det är inte många bortaklackar i SHL som kommer komma till Kinnarps Arena och hålla låda på det sättet den här säsongen. Tranorna imponerade återigen. De var bättre än matchen.
För att underskattade kämpen Ivar Arnesson kontrade in 0-1 i boxplay var symptomatiskt för hela matchen och dess krampaktiga offensiv så långt. Men det var ett mål som gjorde att det öppnade upp sig och det var HC Dalen som tog tag i taktpinnen. 1-1 kom bara 19 sekunder efter Arnessons fullträff och sedan dundrade hemmalaget på.
Jag kan förstå om Tranås-tränaren Karl Helmersson ville se sitt lag spela lite mer tillknäppt och snålt i den här tillställningen. Det har läckt onödigt mycket den senaste tiden, i mötena med Kalmar och Borås. Men när HC Dalen skruvade upp tempot och bestämde sig för att lite enklare lägga det mesta på mål, då tappade Tranås lite för ofta positionerna och öppnade upp sig på ett sätt som hemmalaget borde ha utnyttjat bättre.
2-2 efter två perioder var med mersmak hemmalaget och när Markus Näslund i en synnerligen hafsig tredje period snyggt kunde ordna 3-2 med sitt andra mål för aftonen går det inte att säga något annat än att det var ganska logiskt.
Tranås har fortfarande inte hittat det där flytet i spelet som gjorde dem till ett kvalserielag i våras. Man är tillbaka i det ojämnt valpiga som var lite sinnebilden av laget för några säsonger sedan.
Samtidigt har HC Dalen lärt sig att bemästra Kinnarps Arena. De första gångerna de tog SHL-borgen i besittning blev de överkörda och förnedrade av gäng som Troja/Ljungby och Kristianstad. Nu är de ett mycket bättre lag med mycket större självkänsla och mod. Efter en trög start på serien tycks de ha hittat ett spel att luta sig mot. Ett spel som lett till flera poäng. Ett spel som betvingade Tranås den här aftonen.
Synd bara att Jönköpingspubliken i större utsträckning inte orkade masa sig till arenan. HC Dalen förtjänar en större publik. Speciellt när de anstränger sig och försöker göra det lilla extra som med en match i den fina SHL-arenan.
Men vad är det man brukar säga....den här aftonen var det ”en klack i hallen” och den var Tranås.
* * *
Sen kan jag inte komma ifrån att tycka att det är något visst med det varje gång Dalen-coachen Pelle Gustafsson ställer sig i båset i Kinnarps Arena och coachar under sin egen tröja som ju hänger i taket.
Fler artiklar om Hockeyettan hittar ni här
