PERSSON: Ett namn jag bara inte såg komma

Så är den presenterad – truppen till JVM i Ottawa.

En till stora delar väntad, men också oväntad trupp.

Först och främst: Superbra att förbundskaptenen Magnus Hävelid får bygga vidare på kontinuiteten från i fjol och att hela nio av spelarna som var med och tog silver i Göteborg förra året tar plats. Det känns som en väldigt väl sammansvetsad grupp redan innan turneringen börjar, vilket alltid är en fördel när man går in i ett mästerskap.

Björklövens Melker Thelin och Leksands Marcus Gidlöf känns som två väntade namn på målvaktssidan. Jag trodde väl kanske på att antingen HV71:s Olof Glifford eller Erie Otters Noah Erliden skulle ta tredjespaden i stället för Melvin Strahl, men den tidigare Modomålvakten har haft en fin utveckling borta i USA under hösten och valet kändes hugget som stucket.

Skellefteås Axel Sandin Pellikka, tillika en av världens bästa backar i sin ålder, blir lagkapten och får tillsammans med Brynäs stabile Theo Lindstein och Boston Universitys kraftpaket Tom Willander utgöra stommen på backsidan. Där har Juniorkronorna rejäl spets, och då har jag inte ens pratat om HV71:s Willhelm Hallquisth som jag är väldigt svag för och som imponerade stort under JVM-genrepet i Imatra.

Jag trodde faktiskt att Växjös backlöften Leo Sahlin Wallenius och Alfons Freij hade visat tillräckligt för att komma med, men jag kan också förstå att man väljer lite andra egenskaper i form av Axel Hurtig, Viggo Gustafsson och Rasmus Bergqvist för de sista platserna på backsidan. Fysik och styrka behövs i ett mästerskap. Där är jag helt överens med Hävelid, det är rätt att nobba dem.

Dessutom har ju Sahlin Wallenius och Freij båda chansen att komma med nästa år i stället.

Felix Unger Sörum, Anton Wahlberg, Victor Eklund, Otto Stenberg, Linus Eriksson och Felix Nilsson var alla givna och ska dra det offensiva lasset för Sverige i den här turneringen. Men annars bjöd förbundskaptenen på ett par riktiga skrällar som både jag och många andra reagerade på på forwardssidan.

Den absolut största skrällen den här onsdagen i Solna var förstås Leksands, Dennis Altörn, som alltså inte gjort EN enda landskamp (!) innan han nu får göra debut i JVM-sammanhang. Det var i alla fall ett namn jag absolut inte såg komma.

Uppfriskande på något sätt av Magnus Hävelid att ta med honom, men också ett val som kan komma att ifrågasättas om det inte faller väl ut. Altörn har absolut imponerat i SHL de senaste veckorna, inget snack om saken, men nja jag vet inte.

Jag saknar framförallt ett namn – Frölundas Noah Dower Nilsson. Jag är medveten om att 19-åringen från Strömstad haft en tung höst kantad av skador och andra bekymmer, men jag tycker att han tillför väldigt många och viktiga egenskaper till ett lag och såg honom nästintill som given.

Men nåja, det är inte mitt lag och inte jag som ska coacha, nu är väntan i alla fall över och JVM-truppen äntligen presenterad. För spelarna som inte kom med är det förstås en enorm besvikelse och en tung miss att resa sig i från. För andra börjar snart ett äventyr som de sent kommer att glömma.

Om tio dagar sätter sig ett gäng unga, förväntansfulla och än så länge oförstörda hockeyspelare på flyget till Kanada. Med ett enda mål i sikte – att göra det som Mika Zibanejad gjorde natten den 5 januari 2012 i Calgary när han bröt in från kanten och säkrade Sveriges senaste JVM-guld.

Ni har hela befolkningen med er, låt nu festen börja.