Välkomna till Löntas Lördagslista. Här rankar jag de tio mest oviktiga sakerna jag vill berätta om för er – från faktiskt relevans till total oväsentlighet.
Häng med och se om du orkar ta dig hela vägen ner.
10 – Kika på Slavin
När jag en dag pensionerar mig som NHL-reporter kommer jag se tillbaka på en trött grundseriematch i Honda Center som en av de mest ögonöppnande kvällarna under mina år här. Det här är en tre-fyra säsonger sedan och Carolina var i stan. Inför matchen sa en svensk NHL-forward till mig att ”kolla på Slavin hela den här matchen” och det gjorde jag. Och såg inte karln göra ett misstag.
När det gäller anonymitet är Jaccob Slavin den perfekta stormen, en spelare vars förtjänst till stor del sker i det tysta och som dessutom spelar i ett lag som inte har någon medial bevakning att tala om.
Det där förändrades ifjol då han var en gigant när de marscherade fram till conference-final och dagarna som bortglömd och underskattad var över – han är numer en spelare i utkanten av Norris-diskussionen.
Hans kombination av storlek, rörlighet, spelförståelse och beslutsfattande gör honom till den kanske bästa defensiva backen i världen.
Och nu har offensiven också kommit. Inför nattens omgång var han sexa i 5v5 poäng för backar med 27 pinnar, bara två pinnar bakom tredjeplacerade Aaron Ekblad.
Visst, att producera i powerplay räknas lika mycket som något annat men i ett lag som Carolina med deras breda backbesättning så finns det andra som kan göra ett fullgott jobb där medan Slavin får ta hand om mer oglamourösa minuter.
Så säger samma sak till er som den där NHL-svensken sa till mig: kolla på Slavin hela matchen.
NHL-studion bjuder Hurricanes mot Penguins, med start 18.00.
9 – De bästa svenskarna
Vår lista med de 30 bästa NHL-svenskarna någonsin rullar vidare på söndag. Plats 30–27 redovisade förra helgen och löd som följer.
30 – Patric Hörnqvist
29 – Fredrik Olausson
28 – Tommy Albelin
27 – Niklas Hjalmarsson
Min egen lista var kanske väl tung på mer nutida spelare och jag hade varken Olausson eller Albelin på mina listor, men däremot Hörnqvist och Hjalmarsson högre än såhär.
Jag tycker det finns ett värde av att vara bäst på något. Niklas Hjalmarsson var under ett par år en av NHL:s absolut bästa defensiva backar, inte minst gällande skottäckning, och Patric Hörnqvist kan mycket väl vara sin generations bästa spelare framför mål – och att de sinsemellan har en handfull Stanley Cup-ringar skadar ju inte.
Jämför med herrarna Albelin och Olausson som också har mästerskapsringar och långa, fina karriärer – men aldrig var bland de bästa i världen på något på samma sätt – även om Olausson hade en riktigt fin säsong 98-99 då han blev nia i Norris-omröstningen och fyra i backarnas poängliga.
Jag ska dock villigt erkänna att det så klart är svårt för mig att göra en jämförelse mellan spelare jag är samtida med och de som hade sina bästa år före jag följde NHL på allvar, och därför är det tur att herrarna Södergren, Wallin och Granqvist också är med i juryn.
Hjalmarsson har blockerat över 1000 skott under sin NHL-karriär. Foto: Bildbyrån.
8 – Calgarys lätta schema
Efter NHL-studion på söndag så har vi Vegas mot Calgary, och av denna anledningen kommer eder reporter med en rapport om Elias Lindholm i pausen – en spelare jag följt på nära håll och imponerats av väldigt mycket den här säsongen.
Flames är som bekant indragna i slutspelsracet i väst och trots en i mitt tycke tämligen medioker säsong så har de alla möjligheter att klara slutspel i en svag Pacific – sju av deras elva återstående matcher spelas på hemmaplan och bland motståndarna märks helt avhängda New Jersey, San Jose och Anaheim. De har också mycket i egna händer då de möter Vancouver, Edmonton, Winnipeg och Vegas, lag som då mer eller mindre slåss med om slutspelsplatsen.
Det här med schemat är intressant. Jämför med till exempel Columbus som bara har två av åtta återstående matcher på hemmaplan och bara möter ett avhängt lag i Devils.
Vi pratar mycket om skadeläget och formen när man kikar slutspelsracet, men schemats svårighetsgrad är också en reell faktor.
Något att kika närmare på om du funderar på hur just ditt favoritlag står sig jämfört med sina konkurrenter.
7 – Crosby självkritisk
Sidney Crosby var självkritisk efter Penguins förlust mot San Jose förra helgen och han sa att han måste skapa mer, kliva fram mer. Inga dramatiska uttalanden i sig men enligt dem som känner honom fanns det något mer där. Jag saxar följande rader från Josh Yohe, mångårige Penguins-reporter som nu skriver för The Athletic.
”Jag har något aldrig sett Crosby vara så kritisk mot sig själv. Jag har sett honom vara irriterad på sig själv efter matchen och jag har sett honom vara arg efter slutspelsförluster. Men vid det här tillfället såg han bara ut att vara äcklad av sig själv på ett sätt som aldrig sett förut”
Corsby svarade med 1+2 efter den matchen och sedan ytterligare ett mål igår natt. Han blir spännande att följa i helgen.
45 poäng på 38 matcher är Crosbys facit denna säsong. Foto: Bildbyrån.
6 – Instickskungarna
Bara för att jag var nyfiken så kikade jag upp Edmonton med och utan Leon Draisialt och Connor McDavid. Det här var innan matcherna mot Winnipeg och Islanders i veckan så det är inte helt aktuellt, men i stora drag detsamma. Siffrorna gäller lika styrka.
Med McDavid eller Draisaitl på isen.
1617 minuter: 106 gjorda mål, 91 insläppta=+15
Utan någon av dem på isen.
1718 minuter: 46 gjorda mål, 75 insläppta=–29
Totalt har någon av de här varit på isen för 161 av 212 mål Oilers gjort den här säsongen.
Det är häftigt att se. Det jag gillar allra bäst med den här duon är sättet det använder sig av små, oväntade instick. Kika till exempel McDavids passning till Draisaitls backhand mot Nashville, en alternativ man sällan ser användas.
Okay here's Leon's 4th of the evening. 🥵 #LetsGoOilerspic.twitter.com/lhsQOHOiTP
— Edmonton Oilers (@EdmontonOilers) March 3, 2020
Kanske kan man argumentera mot att man ska hinna få till ett blad mot blad här, men samtidigt är det ett överraskningsmoment här som ställer Preds. Jag gillade också verkligen den här lilla tvåmeterspassningen från Draisaitl till Ryan Nugent-Hopkins mot Winnipeg i matchen dessförrinnan.
The Nuge. The game-winner. #LetsGoOilerspic.twitter.com/ml22ifgEBd
— Edmonton Oilers (@EdmontonOilers) March 1, 2020
Den här typen av passningar är det lite friåkningsstuk på, det krävs kreativitet och självförtroende för att utföra dem.
5 – Den globala ligan
Draisaitl kan mycket väl vinna Hart Trophy den här säsongen, vilket vore en viktig milstople för sportens framväxt. Hittills har bara spelare från traditionella hockeymarknader vunnit priset (Kanada, USA, Ryssland, Sverige och Tjecken), men NHL är en tämligen global ligan. Enligt en siffra jag läste på NHL.com så är ungefär 30 procent av ligans spelare inte nordamerikaner och All Star-matchen symboliserade det här på ett fint vis.
Jag räknade till nio länder representerade i St Louis, och då var Finland inte ett av dem.
Kanada
Sverige
Ryssland
USA
Schweiz
Tjeckien
Danmark
Tyskland
Slovenien
Ett faktum värt att uppmärksamma, kan jag tycka.
Poängkungen Leon Draisaitl var Tysklands representant under All Star-helgen. Foto: Bildbyrån.
4 – Norrland All Stars
Till min stora glädje (och till viss del överraskning) så fortsätter konceptet livepodd att fungera strålande. Jag och mina högt ärade kollegor Uffe Bodin och Linus Hugosson körde NHL-timmen på O’Learys i Umeå i torsdags och som vanligt var det grymt kul – det är en bra tid att vara NHL-nörd i Sverige och det glädjer mig att det finns så många därute.
Stort tack till alla som kom!
Vi testade ett nytt specialsegment i form av en fantastydraft av Norrlandsspelare (baserat på spelare vi anser fostrade i landsdelen Norrland).
Vi lottade en ordning och sedan vändes den. Alltså var den som var först i den första rundan sist i den andra och sedan tillbaka igen.
Så här blev våra lag, sorterade efter draftordning.
JAG
Jacob Markström
Börje Salming-Mattias Öhlund
Nicklas Bäckström-Peter Forsberg-Mikael Renberg
LINUS
Linus Ullmark
Stefan Persson-Alexander Edler
Daniel Sedin-Henrik Sedin-Markus Näslund
UFFE
Anders Nilsson
Victor Hedman-Adam Larsson
Elias Pettersson-Henrik Zetterberg-Patrik Sundström
Vi körde omröstning med folket på plats och jag kan meddela att det blev en jordskredsseger för Die Mannschaft (pga den starka centralllinjen), alltså mitt gäng. Går inte att ha några invändningar mot det va?
3 – Magiska Mika
Under sagda livepodd stod jag och argumenterade för att Jacob Markström haft en bättre säsong än Mika Zibanejad. Strålande tajming, då han några timmar senare dundrade in fem kassar och stod för den mest sprakande föreställning en svensk bjudit på den här säsongen.
Det är helt ärligt bara att luta sig tillbaka och njuta nu, för vi börjar se en säsong av historiska mått. Vi pratar om ett tvåvägsesse som drar ett jättelass i boxplay och med starter i egen zon, och samtidigt producerat löjligt bra.
Trots att Mika missat 13 matcher på grund av skada har han nu redan 38 mål på bara 54 matcher.
Det har bara hänt 19 gånger i historien att en svensk gjort 40 mål, och det är bara totalt tio spelare som gjort det. Rangers har 15 matcher kvar och Mika kommer bli den elfte.
Han kommer också högst sannolikt att vinna den svenska poängligan, då han redan står på 71 poäng.
Lyckas han hålla en poäng per match hela vägen in i mål kommer han in på 86 poäng. Det skulle tangera Nicklas Bäckström (som då spelade samtliga 82 matcher) för högsta poängnotering av en svensk sedan 2010-11. Bäckis, Henrik Sedin och Erik Karlsson är de enda som tagit sig över 80 pinnar sedan dess och samtliga tre spelade alla 82 matcher sina respektive säsonger.
Mika kommer i bästa fall att spela 69.
Mäktigaste av allt är Zibanejad och Artemi Panarin håller på att vålda ett tämligen uträknat Rangers-lag till slutspel. Igor Shesterkin verkar dessutom vara på väg tillbaka och det kan ge dem en push i målvaktsspelet.
Det här ska bli riktigt kittlande att följa.
Och om någon undrar över argumentation för Markström: skadan kom olägligt, annars kunde vi mycket väl ha fått se Jacob Markström ta emot Vezina Trophy i Vegas i juni.
Mike firar sitt femte och avgörande mål mot "Caps". Foto: Bildbyrån.
2 – Den sällsynta kvintetten
Fem mål är ju i sig också en sjuk bedrift. Det har hänt totalt 58 gånger i ligans historia, men det har blev väldigt mycket mer sällsynt på senare dagar.
Under 2000-talet har det bara hänt fyra gånger att en spelare gjort det. Utöver Mika så är det Patrik Laine (2018), Johan Franzén (2011) och Marian Gaborik (2007). Faktum är att du får gå hela vägen till 1996 (Sergei Fedorov och Mario Lemieux) för att hitta spelare som gjort det innan dess.
Mika har nu också chansen att sälla sig till en exklusiv skara. 20-talslirarna Joe Malone, Newsy Lalonde och Babe Dye samt Hall of Fame-trion Wayne Gretzky, Mario Lemieux och Bryan Trottier är de enda som gjort fem mål i en och samma match.
Jakten kan börja.
1 – Umeås stolthet
Livepodden genomfördes alltså i Umeå, denna Norrlands kulturella huvudstad. Björklöven har som bekant gått som tåget i allsvenskan denna säsong och kan vara påväg tillbaka, efter 1987:s svenska mästare under många år varit sparsmakade på hockeyframgångar.
Gällande NHL så är stadens tveklöst största export Patrik Sundström, innehavare av NHL:s slutspelsrekord med åtta poäng i en och samma match (delat med Mario Lemieux).
Dessa två och Wayne Gretzky (x3) är faktiskt de enda i NHL-historien som gjort fler än sex poäng i en och samma NHL-match.
Skapligt.
På tal om ovan nämnda topp 30-lista så ska jag villigt erkänna att Patrik Sundström förmodligen var en spelare jag underskattad lite. Pratar man med samtida spelare så är respekten för honom enorm.
Han var andra svensk någonsin (efter Kenta Nilsson) att knäcka 90-poängsgränsen i NHL och fortfarande bara en av tolv som gjort det.
Coolare än det är dock ett citat från Brendan Shanahan, som spelade med Sundström i New Jersey i början av sin karriär.
– Sundström var Peter Forsberg innan Forsberg kom till NHL.
Shanahan ska i en New York Times-intervju 2006 ha sagt att Sundström och John MacLean, tredjelänken i deras Devils-lina, är de bästa kedjekompisar han spelat med.
Det säger en hel del då vi betänker att det här är efter åren Shanahan tillbringade i det legendariska Detroit-laget med tvåsiffrigt antal Hall of Famers i laguppställningen.
