Så här i början av serien är det svårt att bedöma hur bra lagen verkligen är. De har haft hackiga spelprogram. Några lag dras med skador. Och nykomlingen Nybro har gasat på och hade fyra raka treopoängare inför mötet med AIK till exempel. Är Tommy Samuelssons Nybro rentav bättre än vad alla hade föreställt sig?
Eller var det verkligheten som kom ikapp Nybro när AIK kom på besök och bröt sviten? Kanske att det lutar åt det sistnämnda trots allt.
På Hovet stånkade Djurgården på för att försöka hitta den där slutspelsformen från i våras då Johan Garpenlövs lag skickade ut BIK Karlskoga, eliminerade Björklöven så att Hovet sjöng om det och föll i den sjunde och avgörande finalen mot Modo – men med flaggan i topp.
Djurgården blixtrade till i premiären mot Löven och var brutalt bra i den första perioden och starka i den tredje då 2–3 blev 5–3 och seger på ett bubblande Hovet.
Insatserna i Småland, borta mot Västervik och Tingsryd gav två 3–2-segrar på övertid. Så tre vinster på tre matcher utan att det har sett så bra ut för Djurgården, mer än bitvis då, får väl anses som en godkänd början.
##Men mötet med Mora blev ett rejält bottennapp för Djurgården. Ett par steg bakåt. Första perioden var rent ut sagt bedrövlig.
Mora störde effektivt Djurgården högt upp i banan, bet sig fast, fick powerplay och skyttekungen Johan Persson utnyttjade ett läge genom att pricka in 1–0 i krysset förbi en chanslös Viktor Andrén i Djurgårdsmålet.
Djurgården hade bara haft tre powerplay på de första tre matcherna, vilket är enormt lite och det har Johan Garpenlöv all rätt i världen att påpeka.
Men powerplay brukar följa med hårt jobb och att man är klart bättre än sina motståndare.
##Det kan inte ens de mest inbitna och trogna Djurgårdssupportrarna på allvar tycka att deras lag har varit i början av årets säsong.
Mot Mora hade Djurgården mer tid i powerplay än vad man haft i sina första tre matcher och i andra perioden var det till och med spel i fem mot tre, okej, bara i 25 sekunder, men ändå.
Djurgården skrapade ihop tillräckligt för att kunna spräcka den storspelande målvakten Waltteri Ignatjews nolla där och då, men det blir för omständligt. Typiskt nog gjorde Mora 2–0 i Djurgårdens powerplay och då blev det punktering helt och hållet.
Linus Klasen, som har pigga ben, letar lite för mycket efter den ultimata passningen och den dök aldrig upp.
Djurgården fick inte heller tag i returerna och där gjorde Mora och Ignatjew ett tillräckligt bra jobb för att åka hem från Hovet med tre tunga poäng.
Garpenlövs järnkaminer har inte kunnat följa upp premiärsegern mot Björklöven.
Det finns så klart förklaringar. Djurgården hade bara fyra ordinarie backar mot Mora eftersom Axel Andersson var skadad (och avstängd), Alexander Ytterell var sjuk, Calle Odelius i New York.
Kevin Karlsson fick spela så mycket han orkade och kunde. Efter två perioder hade han nästan spelat 20 minuter…
Och i den tredje perioden tröt orken för hela Djurgården. 3–0 och 4–0 kom i tom kasse i ett halvljummet försök att jaga hål på Moras nolla.
Om man ska titta på offensiven så kan man konstatera att nyförvärven Zach Magwood och Anton Gradin inte har fått någon drömstart i Djurgården. Det händer otroligt lite där. Gradin fick en ny svår match eftersom han varken spelar powerplay och boxplay.
Att han inte får spela powerplay när han öste in 27 mål förra säsongen i Tingsryd är förstås ett tecken på att han har en lite längre startsträcka i Stockholm.
##Här får Garpenlöv ta sig en funderare på hur han ska få igång både Magwood och Gradin.
Djurgården får en omöjlig uppgift att vinna när det inte heller riktigt stämmer framåt för toppkedjan med Marcus Krüger, John Norman och Wiktor Nilsson.
Torsdagen blir en dag att snacka igenom det som har varit och försöka hitta ett sätt att göra en bra match i Östersund på fredag.
Det skulle vara välbehövligt för ett lag som i högsta grad letar efter slutspelsglöden.
