Inför min kommenteringsdebut tittade jag på LHC:s alla matcher. Såg detaljer som saknats och jag tror att Marion Allemoz ledarskap kommer att rikta kompassen i rätt riktning. Dessutom har systrarna Toko varit en sylvass injektion i Linköping. Linköpings prestation under de två senaste matcherna ger mersmak och visar tydligt vart laget är på väg.
Två övertidssegrar kan man kanske tycka inte är så mycket att hurra för men sättet de gnetar till sig en extra pinne är grymt. LHC kommer inte att vinna matcher lika enkelt som tidigare säsonger. Det har nog varit ett brutalt uppvaknande för flera av spelarna.
Från fyra raka förluster och nu två raka vinster ger en liten fingervisning om att det skett en förändring. Till LHC:s försvar har det varit lite stökigt bakom kulisserna och det tar lite tid att hitta rätt när ett lag blir lite skadeskjutet.
LÄS MER: Ligorna tillägnar omgång 21 till Börje Salming och ALS
Bärande landslagsspelarna Linne Johansson och Jessica Adolfsson är skadade. Tränare Simon Hedefalk valde att lämna av familjeskäl och oprövade ass-coachen Marion Allemoz fick ta över. Det dröjde innan de hittade en ny assisterande tränare. Det blev Vita Hästens tidigare J18-tränare, Magnus Blårand.
Där emellan letade man också en back. Det blev Malmöbacken Josephine Asperup som stannar resten av säsongen och hon ersätter Adolfsson. Förstärkning på backsidan var ett måste då det redan innan såg lite klenare ut jämfört med förra säsongen i avsaknad av Olivia Zafoto som lämnade i våras.
LHC spelar en "speedig" hockey. Det kan i teorin låta bra men det är lätt att tappa att det hårda jobbet också måste göras. Nu är känslan att det fått ett litet fäste. Alltså det "hårda jobbet". Tänker mest på hur de vinner matchen mot AIK och dels hur de stänger matchen mot Leksand på overtime.
Mot AIK svängde matchen ordentligt. LHC hade ledningen med 2–0 och blev bekväma. Istället bjöd de in stockholmarna i matchen. Det slutade med OT-seger och en hattrick skytt i Haruka Toko. Här kommer skillnaden när det handlar om att göra det hårda jobbet.
När en eller två spelare drar med sig resten av gruppen.
Toko är en sådan spelare. Hon är inte bara en playmaker utan gör också det lilla extra. 25-åringen har varit i LHC tidigare och är en av de ledande spelarna i japanska landslaget. Hon var med och slog ut Sverige ur A-VM 2019.
Hon har speeden, frenesin och peggar upp för sina lagkamrater som att hon inte gjort något annat hela sitt liv. Hennes hockeysense får kedjekamraterna Madelene Haug Hansen och Nara Elia att flyga.
Hon utmanar, river och sliter i varje byte. Hon vänder, vrider, byter position och gör det vansinnigt svårt för motståndarna. Det är häftigt att se hur en spelare kan bidra med så mycket. Hon har nu 5+5 på 11 matcher.
Kedjan med Nara Elia, Haruka Toko och veteranen Madelen Haug Hansen såg vassa ut mot Leksand. Toko serverade både Haug Hansen och Elia. Passningen till LHC:s 2–1-mål var snyggt och tekningsvinsten vid 4–4-målet var klockren. Sen stängde hon matchen själv. Lite som "snip-snap-slut" även om sagan inte är slut.
Syster Ayaka Toko på backposition är inte stor men vilka kvalitéer hon besitter. Ayaka tar plats i det japanska landslaget precis som sin syster. 28-åringen hanterar samtliga delar i spelet väldigt väl, både defensivt och offensivt, med extremt låg felprocent.
Helt orädd i sin spelstil utan att sätta sig i dåliga situationer. Addera också att hon alltid levererar en bra första pass och har ett riktigt bra skott. Hon kanske inte syns i statistiken på samma sätt som sin syster men jag är helt övertygad om att hon kommer att göra ett ännu starkare avtryck framöver.
Man kan tycka att Marion Allemoz kommit från ingenstans rakt in i LHC till att bli befordrad som huvudcoach. Men det är faktiskt inte riktigt sant. Det ligger ett hårt slit bakom. Fransyskan spelade totalt 133 SDHL-matcher och avslutade sin spelarkarriär i Modo så sent som förra säsongen.
Dessutom har hon varit lagkapten i det franska landslaget länge och som spelare gjorde hon sig känd för att alltid göra jobbet. Under sin tid i Modo har hon utbildat sig som tränare i Frankrike och det har alltid funnits ett starkt intresse att bli tränare berättade hon för mig.
Marion Allemoz under tiden som spelare i det franska landslaget. Foto: Bildbyrån.
Många är nyfikna på hur ska hon lyckas, om hon ska lyckas i Linköping. Jag tror det kommer att gå utmärkt. Inte minst tack vare en tydlighet från henne själv uppbackad av en trygg lagledning i klubbens GM Madeleine Östling som tidigare varit coach i klubben.
Allemoz har nu gjort fyra matcher som huvudcoach. Facit två segrar och två förluster det anser jag är en hyfsad start på tränarposten. Allemoz taktiska tydlighet i mötet med Leksand lyste. Vid underläge 3–4 tog hon en timeout och gav tydliga direktiv. Resultatet blev mer än godkänt.
Nara Elia kvitterade efter klockren tekningsvinst från Haruka Toko. Sen avslutade sistnämnde med skicka pucken i mål på OT. Även om Allemoz är ett oprövat tränarkort kan det också vara en fördel att vara ny på en post. Du får sätta din prägel på spelet och på så sätt skicka in ny energi laget.
Nu väntar SDE i afton. I fjol vann Linköping alla matcher. Men senast lagen möttes i september rivstartade SDE med 0–2 borta i första seriematchen.
LHC kom tillbaka och kunde pusta ut efter att Linnea Johansson fastställt slutresultatet 3–2 med 45 sekunder kvar. Det brukar pratas om en smekmånad när man kommer ny på en post men Allemoz tid som huvudcoach har varit allt annat än en smekmånad.
Laget saknar ännu en trepoängare under Allemoz styre och spelet har svajat stundtals i matcherna.
Men är fransyskan är lika smart som hon var på isen så tvivlar jag inte på att en trepoängare kommer snart, varför inte redan ikväll.
Allt på Hockeynews PLUS för bara 69kr. Skaffa PLUS. Säg upp när du vill.