10 – Matthews-soppan
Auston Matthews har uppenbarligen betett sig dumt hemma i Arizona i våras, även om vi ska understryka att ingenting är bevisat i rätten.
Tillsammans med två vänner ska han, i fyllan, ha försökt ta sig in i en säkerhetsvakts bil i det lägenhetskomplex där han bor där, och när hon sedan konfronterade honom ska han ha droppat sina byxor och gjort någon form av moonande med kalsongerna på.
Ni kan läsa mer om detaljerna här.
Här finns de tankar jag har om det här:
Det mest problematiska för mig är inte att Matthews har greppat sin röv, även om det är just rövhåligt gjort, utan det är att de ryckt i en bildörr klockan 02.00 på natten.
För mig är det rätt uppenbart att det kan upplevas som väldigt hotfullt om du mitt i natten ser tre män försöka sig ta sig in i din bil. Det hade det varit oavsett kön på personen, men det blir så klart ett extra element av hotfullhet när det dessutom rör sig om en kvinna – vilket den utsatta personen också själv påpekade från Matthews och hans vänner.
Man ska dock inte dra för stora växlar av det här. Matthews var odräglig – vilket jag tror många av oss varit i unga, berusade dagar – men det gör inte honom – eller oss – till en dålig människa.
Han har däremot gjort en dålig sak.
Vad som händer när man gör dåliga saker är att det får (i alla fall bör få) konsekvenser. Den rättsliga processen får utvisa huruvida det får några rent juridiska konsekvenser, men i nuläget kan det absolut ha kostat Matthews kaptenskapet i Maple Leafs. Innan det här hände så gjordes det klart att en ny kapten skulle presenteras innan premiären, och Matthews, John Tavares och Morgan Rielly sågs som de tre kandidaterna. Matthews har gått från favorit till ”kan de verkligen göra det så tätt inpå det här?”.
Jag avstår i nuläget att lägga värdering i vad som är en rimlig konsekvens, men konstaterar att just detta kan bli det. Det får man tugga i sig, och sedan försöka bli bättre.
Vilket leder till min tredje tanke. I sådana här fall så skriks det ofta efter ursäkter och de hasplas ofta ur rutinmässigt. Jag är inget större fan av den mekanismen.
Det väsentliga här är att Matthews faktiskt förstår det olämpliga i vad han har gjort.
Det är klart att han och hans kompisar ser det hela som en dum fyllegrej, för det var vad det var och det visste de hela tiden, men det är omöjligt för personen på andra sidan ”skämtet” att veta det.
Förståelsen för den biten är det viktiga. Och när man gjort det ska man visa uppriktig ånger mot personen det drabbat, inte pliktskyldigt och manusförfattat ursäktande inför ett samlat pressuppbåd.
9 – Granato är redo
Cammi Granato, Hall of Famer, har blivit anställd som scout för Seattle. Hon är tydligen den enda kvinnan i NHL som har den rollen och det förvånar mig.
Jag inser att jag bidrar till det genom att poängtera det, men jag ser fram emot den dag när vi kommit så långt att fortplantningsorgan är irrelevant när vi annonserar sådana här nyheter. Uppenbarligen har vi en lång väg dit, men NHL har tagit små steg ditåt de senaste åren och det gillar jag.
8 – Laine och kontraktslängden
Patrik Laine är påkritad och klar, två år med 6,75 i caphit.
Jag väljer att gratulera Winnipeg och dess GM Kevin Cheveldayoff till den här affären. Vi har sett en avsevärd andel av sommarens många högprofilerade RFA:s skriva treårskontrakt, och det hade inte varit optimalt för Jets.
Det treårskontraktet ger nämligen en RFA väldigt mycket makt – spelaren kan ta klubben till arbitration och få ett ettårskontrakt tilldelats sig (baserat på lönen på det sista året av kontraktet, som alla de här spelarnas agenter slugt har tryckt upp).
Efter det året är spelaren sedan UFA. Det sätter helt enkelt klubben i ett läge där de får betta på att de nästa sommar kan behålla spelaren i konkurrens med alla andra lag (eller bara acceptera att tappa honom), eller trejda honom direkt.
Laine kommer vara två år ifrån sådan frihet och det ger Winnipeg avsevärt mycket mer hävarm i nästa förhandling.
Givet att det cirkulerat en hel del rykten kring eventuellt missnöje från Laines sida så tror jag det var vist av klubben att försöka behålla hävarmen.
7 – Laine och pengarna
Lönetaksträffen då? Laine kommer att tjäna i snitt 6,75 miljoner kronor de här två säsongerna. Det är lika mycket som Brayden Point fick på sitt treårskontrakt från Tampa och 250 lakan mindre per säsong än vad Matt Tkachuks tre år kommer kosta Calgary.
I nuläget håller jag dessa två som bättre spelare än Laine, men låt oss minnas att det här är en spelare som vi inför den här svajiga vintern var beredda att 20 år gammal kalla världens nästa bästa målskytt. Sådana spelare kostar pengar.
Det för oss till den sista punkten om puckpangaren från Tammerfors.
6 – Laine och potentialen
Laine är långt ifrån perfekt som hockeyspelare. Han har ännu inte visat att han kan driva spel i fem mot fem och defensivt har han sina brister, men min själ vad han kan göra mål. Även om fjolårets ses som ett misslyckande så står han fortfarande på 110 mål sina första tre år i ligan.
Bara tre spelare i NHL-historien har kommit in i ligan som 18-åringar och gjort fler mål. Laine skjuter pucken på ett overkligt bra sätt och det borde alltid kunna sätta honom i en 40-målsposition. Minst.
För att ni ska förstå: här är de spelare som under 200-talet gjort minst 150 matcher under åren 18–20 och snittat mest mål per match.
Steven Stamkos – 0,49 mål/match.
Ilya Kovalchuk – 0,48 mål/match.
Patrik Laine – 0,46 mål/match.
Sidney Crosby – 0,46 mål/match.
Evgeni Malkin – 0,42 mål/match.
Jonathan Toews – 0,40 mål/match.
Elit, sa Bull.
(Vet att ni undrar var han är. Ovechkin hann bara med en säsong innan den åldern, och klockade som rookie in på 0,64 mål/match).
Laine är född till att göra mål. Vad han saknar är den atletiska förmågan som andra jämförbara skarpskyttar haft. Alexander Ovechkin är hockeyns Lebron James, som designad i ett laboratorium. Ilya Kovalchuk var en lite snällare version av Ovie och Steven Stamkos har en helt annan arbetskapacitet och skridskoåkning än Laine.
Brett Hull visade att det går att bli en superstjärna genom att bara ha skottet som spetskompetens, men jag skulle gärna se att Laine adderar ett verktyg till.
Vad han har är storleken, 196 centimeter lång. Han är längre än någon av de här spelarna och för att verkligen bli en stjärna tror jag att nyckeln för honom blir att fylla ut sin väl tilltagna ram och lära sig att använda den på isen på bästa sätt.
5 – Tre svenskar på topp 50
TSN släpper varje år en topp 50-lista på de spelare de tror kommer vara de bästa den kommande säsongen. Nicklas Bäckström ramlade ut från listan efter nio raka år med placering. Totalt blev det bara tre blågula bidrag.
Elias Pettersson – 37
Erik Karlsson – 26
Victor Hedman – 9
Stort för Hedman att placera sig topp tio och främst av alla backar i ligan – ibland känns det som att vi faktiskt inte riktigt förstår hur respekterad han är i Nordamerika.
Gällande Pettersson och Karlsson tycker jag att båda kunde ha varit högre. Jag tror till exempel att Pettersson kommer att ha en mer imponerande säsong än Tyler Seguin och Blake Wheeler som placerade sig strax före honom.
Att Erik Karlsson inte är högre än 26 förutsätter jag också bara har att göra med att de röstberättigade ser orosmoln kring hans hälsa. I fullt slag är han topp tio i världen.
4 – Karlssons bästa egenskap
På tal om Erik Karlssons briljans: Andrew Berkshire på Sportsnet publicerade i dagarna en artikel som presenterar ett knippe data som oavsett hur du vrider och vänder på det säger samma sak: Erik Karlsson är bäst i världen på att flytta pucken ur egen zon (länk i botten).
Jag har sagt det förr och säger det igen: Oavsett hur sexig han är på offensiv blå så är det den här egenskapen som är Karlssons allra värdefullaste. Jag vill också skicka en uppmaning till alla ungdomstränare därute: bit er i tungan när era unga backar gör bort sig i uppspelen med för svåra passningar eller försök till soloåkningar.
Man måste misslyckas många gånger innan man bemästrar något svårt, och de här sakerna är betydligt svårare än att tjonga en puck i plexit och ut.
Om man dock till slut bemästrar det så kanske man slutar upp som den bäste backen i en hel generation, och det är ju inte fy skam.
Grafik: Sportlogiq
3 – 40-målskytte på uppgång
Tillbaka till prat om strutar. Inför förrförra säsongen såg antalet 40-målsskyttar de senaste fem säsongerna, exkluderat den förkortade säsongen 2012–13, ut såhär: 4-3-3-4-3.
De två senaste säsongerna? 8-13. En galopperande trend som så klart är riktigt smarrig.
Senast vi hade åtta 40-målsskyttar var 2008 och för att nå upp i 13 så får vi gå ända tillbaka till 2000-01.
2 – Heja världen
En not om 40-målsskyttarna 2001: trots att 54,8 procent av spelarna i NHL vara kanadicker den säsongen så var bara två av de 13 kanadicker (Joe Sakic och Jeff O’Neill.
I övrigt hade vi fyra ryssar (Pavel Bure, Alexei Yashin, Alexei Kovalev, Alexander Mogilny), tre tjecker (Jaromir Jagr, Patrick Elias, Milan Hejduk), två amerikaner (Bill Guerin, Scott Young), en slovak (Peter Bondra) och så vår egen Markus Näslund.
Kanada har återkopplat lite av sitt grepp om målskyttetronen den senaste säsongen. Trots att vi i vintras ”bara” hade 43,5 procent kanadicker så var sex av 13 från lönnsirapens förlovade land: John Tavares, Steven Stamkos, Nathan MacKinnon, Connor McDavid, Brayden Point och Jeff Skinner.
I övrigt hade vi fyra amerikaner (Jake Guentzel, Alex Debrincat, Patrick Kane, Cam Atkinson), två ryssar (Alexander Ovechkin, Nikita Kucherov) och i sann Bellman-anda även en tysk, i Leon Draisaitl.
1 – Svensk som kan göra 40?
Så, om vi förutsätter över dussinet 40-målsskyttar den kommande säsongen borde väl någon av dem kunna vara blågul, givet att vi numer utgör en tiondel av ligan? Kanske. Min topp fem i sannolikhet att nå dit.
Mika Zibanejad – Gjorde 30 ifjol med relativt modesta 12,7 i effektivitet, men då ska man ha i åtanke att Zibanejad är en volymskytt.
Frågan är väl vilken effekt Artemi Panarins intåg får. Panarin är en formidabel spelare som gör sin omgivning bättre och hans ankomst bör öka på Mikas poängtotal – frågan är dock om det främst blir i form av mål eller assist.
Mika ledde till exempel svenskar med elva powerplaymål ifjol, tack vare sin kanon från den vänstra tekningscirkeln. Det är en position som den högerfattade Panarin också kan göra anspråk på, och om Mika får flytta på sig där känns 40 väldigt osannolikt – även med Brödmannen som lekkompis.
Men det är inget fel på assist heller.
Viktor Arvidsson – Den enda svensken som höll 40-målstempo ifjol (48 över 82 för att vara exakt). Arvidsson spelade dock bara 58 matcher och red några lyckosamma procenter (han sköt 17,2 ifjol, att jämföra med 10,6 tidigare under sin karriär).
Arvidsson är dock en formidabel spelare när det gäller att komma till avslut i spel fem mot fem och underliggande statistik antyder att han har satt sig i bättre lägen, vilket borde förklara att åtminstone en del av den förbättrade effektiviteten inte är en slump.
Arvidssons problem är att han inte lyckats få det fungera i powerplay. Till hans försvar har ingen i Nashville gjort det, men det tror jag krävs för 40.
Filip Forsberg – Filip Forsberg har nog med talang för att göra 40 mål i NHL, men då ska allt falla på plats. Forsberg har dragits med skadeproblem de senaste två åren, men faktiskt inte hållit 40-målstempo i något av dem.
Kan Mikael Granlund, en strålande playmaker, studsa tillbaka och utveckla kemi med Forsberg i powerplay och kanske också fem mot fem så kan det leda till att den mångsidige Forsberg kan fokusera mer på målskytte.
Gabriel Landeskog – En av NHL:s bästa framför mål, som spelar i en kedja och ett powerplay som borde kunna vara bland ligans allra bästa. Var snubblande nära 40-målstempo och jag tror absolut att han kan nå dit i vinter.
Elias Pettersson – Förklaring överflödig. Jag tänker inte betta emot något när det gäller utomjordingen.
En sista sak om detta, på tal om att Markus Näslund omnämndes i det här sammanhanget: Näslunds peakår är det bästa svensk hockey fått fram i målskytteväg någonsin. Det här är en kulle jag kommer dö svingande på.
Vi återkommer till detta ämne framgent.
****
Länk till Karlsson-artikeln: https://www.sportsnet.ca/hockey/nhl/analyzing-nhls-skill-players-best-breaking/
****
Här har ni förra veckans lista .
