Viktig not: Den här texten skrivs innan nattens omgång, så om Elias pangade in tre oassisterade mål, täckte en Parayko-slagga med tänderna och slog Ryan O’Reilly i en fajt så ber om jag om ursäkt för att han inte är högre.
Foto: Bildbyrån
5 – Elias Pettersson
Elias Pettersson är den med marginal poängbäste svensken i slutspelet med elva pinnar på nio matcher. Detta mycket tack vare Canucks dödliga powerplay: Petterssons sju poäng i numerärt överläge är bäst i hela slutspelet, tillsammans med Colorados Nazem Kadri.
Fyra pinnar i lika styrka är inte heller fy skam, och han och parhästen JT Miller driver spelet i rätt riktning – Quinn Hughes är den ende Canucks-spelaren med en bättre förväntad målprocent än Petterssons 54,12 och Elias är också +4 i 5v5-spel.
Ovanpå det så finns det mer abstrakta värden att ta hänsyn till. Under rundan mot Minnesota fick jag till exempel sms från en amerikansk kompis som löd ungefär: ”Jag kan helt ärligt inte komma ihåg att någon fått utstå lika mycket skit som Pettersson har i den här serien sedan Crosby var ung”.
Han är fortfarande en måltavla och det måste han kriga sig igenom. Han är också mer än någon annan svensk forward i slutspelet en spelare pressad att göra poäng om hans lag ska vinna – och så här långt har han gjort det.
Det vi saknar för att sätta honom ännu högre är de där utomjordiska aktionerna som verkligen bryter mönstret, det som gör honom så speciell.
Foto: Bildbyrån
4 – John Klingberg
Jag säger det förr och det tål att upprepas: Jag är väldigt imponerad av hur John Klingberg har hanterat Miro Heiskanens intåg i Dallas. Efter att ha varit den givne generalen på blålinjen så är Klingberg nu nedputtad i hierarkin av en 21-åring.
Ändå har Klingberg aldrig gnällt – bara hyllat Heiskanens som den framtida Norris-vinnare han sannolikt är och försökt göra det bästa av sina minuter.
Det har han sannerligen gjort i det här slutspelet.
Trots att han missat en match så är Klingberg delad trea i Dallas interna poängliga med sju pinnar på åtta matcher. Ännu mer imponerande: 1+5 har kommit i lika styrka. Ingen annan svensk har producerat mer i den spelformen.
Det är inte heller bara poängen som ser bra ut – Klingberg har den bästa underliggande statistiken i Dallas (xGF på 59,75%) trots att han faktiskt fått fler starter i defensiv zon kontra anfallszon. Han är också +3 i 5v5 i faktiska gjorda mål. 24.15 i istid vittnar om vilket stort lass han drar.
I ett Dallas som har målskyttet som sin största akilleshäl så är Klingbergs kreativitet nödvändig för att de ska nå framgång. Jag är imponerad av hur de städade av Flames och Klingberg hade en stor del i den framgången.
Foto: BIldbyrån
3 – Victor Hedman
Hedman var en av förgrundsfigurerna när Tampa fick dräpa fjolårsspöket Columbus. Mest imponerande var kanske hur han matchen efter att ha klivit av med vad som såg ut som en otäck fotskada kom tillbaka och spelade 57.38 i maratonförlängningen i match ett mot Columbus.
Hedman har petats från första PP till förmån för Mikhail Sergachev och det har så klart märkts i poängproduktionen (han har 1+2 på åtta matcher, varav 1+1 i lika styrka).
Han har dock en löjligt stark underliggande profil: Av de 50 spelarna som spelat mest i 5v5 i slutspelet har bara Vegas Shea Theodore en bättre xGF-procent (förväntad fördelning av gjorda mål, Hedman är på 64,83).
Han har också bäst fördelning av faktiskt gjorda mål i den gruppen, med fem mål för och bara ett insläppt.
Hedman har en växel till att lägga i, han kan fortfarande aktivera mer i anfallen med sin skridskoåkning, men han är uppenbarligen katalysatorn för Lightning.
Foto: Bildbyrån
2 – Robin Lehner
Det går inte att prata om ikoner i en klubb som har existerat sedan 2017, men Marc-Andre Fleury är utan tvekan den största spelaren i Golden Knights unga – men framgångsrika – historia.
Trots en svajig grundserie från honom, vilket var skälet till att Vegas överhuvudtaget hämtade in Lehner, så är det inte bara att peta en sådan spelare.
Jag citerar Pete Deboer, via The Athletics Pierre LeBrun:
”Robin har gjort det man vill att spelare ska göra när de kommer till ett nytt lag. Han har spelat på en nivå, inte bara i matcherna utan genom campen, som har tvingat oss att ge honom målet. Det handlar inte om att ”Flower” har brustit, han har varit jättebra. Robin har bara varit på en annan nivå”.
Med Lehner i kassen ser Golden Knights ruggigt svåra ut, och vi har här en väldigt bra möjlighet att för första gången få se en svensk målvakt leda sitt lag hela vägen till en Stanley Cup-seger.
Foto: Bildbyrån
1 – Jacob Markström
Visst, vi har fått se några billiga mål, men Jacob Markström fortsätter att vara den som bär det här Canucks-laget. Han är lite som en fadersfigur: Lugn och trygg när stormen piskar knutarna på stugan, men håller du på att lägga handen på spisplattan så kastar han sig raklång över hela rummet och rycker undan den i sista stund.
Den ni, ungdomar.
Statistiskt sett är Markström en av de bästa målvakterna som är kvar i slutspelet och det känns som han trendar uppåt.
Se upp.
***
Bubblare närmast att ta sig in: Gabriel Landeskog. Har stått för flera fina framspelningar i Avalanches ostoppbara powerplay, och spelar i vanlig ordning smart och fysiskt. Väntar fortfarande på sitt första mål och det vore fint att se honom ta lite fler avslut.
***
Eftersom det inte blir någon NHL-studio i dag är det här allt jag kan erbjuda er i form av tittning: ett flowchart som svarar på om du, liksom jag, måste släppa Foppa?
***
