HockeyNews
PLUS

LÖNTAS LISTA: De bästa tröjnnumren i svensk NHL-historia – del 2

(13809) Lönta del två
Bildbyrån (montage)
ANNONS

Den omöjliga uppgiften att utse de bästa tröjnumren i svensk NHL-historia rullar vidare.
Nu är vi framme vid gräddan – återstår att se om ni håller med om alla.

ANNONS

LÄS MER: Svensk NHL-historias bästa tröjnummer – del 1

I går avhandlade vi platserna 10–6 på den här listan som innehöll: 96, 22, 30, 11 och 13 (med hedersomnämnanden till 93, 92, 31, 25 och 26). Innan vi tittar på de allra bästa så ska vi återupprepa kriterier och brasklappar.

* Vi tittar på vad spelaren gjorde i numret. Markus Näslund var till exempel 29 i Pittsburgh, 91 i Rangers och 22 i början av sin Canucks-sejour men det var som nummer 19 i Vancouver som han firade sina stora framgångar – och då räknas de framgångarna bara till 19.

Ser du en spelare i sammanställningen över ett nummer som inte omnämns men som du vet med har gjort bra saker, då hade han numret under en inte lika anmärkningsvärd del av sin karriär.

ANNONS

* Jag går en mellanväg mellan kvalitet och kvantitet – antalet spelare som haft numret är tämligen irrelevant om de inte gjort något större avtryck i den, men jag vill helst att mer än en spelare ska ha gjort något minnesvärt i numret. Annars blir det ju bara en rankning av de bästa spelarna.

* Jag har gett extra företräde till nummer som är tämligen ovanliga men där svenskar är några av få som gjort avtryck i dem. På samma sätt har jag skippat några vanliga nummer där vi visserligen sett fina insatser, men inget som verkligen höjer sig över mängden. 

* Allting är gjort manuellt så jag kan mycket väl ha missat någon spelare när jag scrollat igenom listorna. I så fall ber jag om ursäkt – och ni får jag gärna påpeka felet så att andra läsare inte behöver förbli ovetande.

ANNONS

* Data är hämtat från enastående hockey-reference.com. Observera dock att deras bas enbart sträcker sig tillbaka till säsongen 50-51.

Då så, då var det dags.

Vancouver-legendaren Henrik Sedin med nummer 33. Foto: Bildbyrån

ANNONS

Plats 5: #33


Spelare som använt numret: Henrik Sedin, Fredrik Modin, Jakob Silfverberg, Viktor Arvidsson, Dick Tärnström, Stefan Bergkvist, Tobias Björnfot, Fredrik Claesson, Tim Erixon, Jacob Markström, Marcus Ragnarsson, Tommy Sjödin, Alexander Urbom.

Pensionerat: Henrik Sedin.

Henrik Sedin behöver ingen närmare presentation – 33 hänger i taket i Vancouver efter en Hart, en Art Ross, över 1 000 matcher och poäng samt åtta säsonger som kapten.

Fredrik Modin hade 33 på ryggen i Columbus, Los Angeles och framför allt i Tampa där han gjorde sina bästa år i karriären med 145 mål på 445 matcher, trots att merparten av dem kom under dead puck-eran. Viktigast av allt är så klart Stanley Cup-titeln 2004 då Modin gjorde 8+11 på 23 slutspelsmatcher – och så måste vi så klart nämna segern i hårdast skott-tävlingen på All Star 2001, då han bröt en fyra år lång Al McInnis-dominans och faktiskt sköt hårdare än någon av McInnis toppnoteringar under karriären.

Jakob Silfverberg har haft 33:an på ryggen hela sin NHL-karriär och är just nu Ducks kanske bäste forward och en av ligans bättre tvåvägsyttrar, som fyra gånger tagit sig till 20 mål.

Viktor Arvidsson bytte till 33 för tre år sedan och har sedan dess pangat in 78 mål på 193 matcher.

Dick Tärnström hade 33 på ryggen när han var med och spelade Edmonton till final 2006, även om han bitvis var petad det slutspelet.

Det här numret är inte jättevanligt med 285 användare, många av dem burväktare. Det är ett par bra målvakter som haft det, frontat av Patrick Roy som tillsammans med Henrik Sedin är de enda som fått det pensionerat. De två bästa utespelarna är Zdeno Chara, som kommer få den hissad, och Dustin Byfuglien – som nog hade fått det om han lirat klart sitt kontrakt.

Framåt är det dock inte särskilt namnkunnigt, där Kris Draper kanske är den som står ut mest.

I ärlighetens namn var 33 svår att separera från 11 och 22, men att den är mer sparsamt använd kombinerat med den ovanliga trenden med flera skickliga svenska forwards som valt ett nummer som inte är så vanligt för den spelartypen fick mig att peta upp 33:an så här högt.


Markus Näslund öste in mål med nummer 19 på ryggen. Foto: Bildbyrån

Plats 4: #19


Spelare som använt det: Markus Näslund, Nicklas Bäckström, Mikael Renberg, Willy Lindström, Calle Järnkrok, Fredrik Modin, Kenny Jönsson, Peter Andersson, Roland Eriksson, Jesper Fast, David Gustafsson.

Pensionerat: Näslund, Vancouver.

Nummer 19 är en av de riktiga klassiska stjärnumren i historien som burits av legendarer som Steve Yzerman, Joe Sakic, Bryan Trottier, Larry Robinson och Joe Thornton och fler därtill.

Även i svensk hockey är det ett nummer som burits av flera riktigt bra spelare – inte minst av två av våra allra bästa forwards någonsin i form av Markus Näslund och Nicklas Bäckström. Näslund har 19 pensionerat i Vancouver och Bäckström kommer någon dag i framtiden få vara med om samma sak i huvudstaden.

Mikael Renberg hade 19 på ryggen i Philadelphia och Toronto. Flyers-åren var så klart hans bästa tid i karriären, inte minst debutsäsongen då han med 82 poäng satte ett svenskt rookierekord som står sig än i dag.

Willy Lindström vann två Stanley Cup-titlar i Edmonton med 19 på ryggen, även om hans individuellt sett bästa säsonger kanske var med 20 på ryggen och Jets-loggan på bröstet.

Den bäste svensken med 19 på ryggen just nu är Calle Järnkrok.

Fredrik Modin började (Toronto) och avslutade (Calgary och Atlanta) sin karriär som 19 men hans bästa år kom med 33 i Tampa. Kenny Jönsson kom in i ligan i en Toronto-tröja med 19 på ryggen och hade det fram tills hans trejdades till New York Islanders hans andra år i ligan.

19 placerar sig så här högt för att det högst sannolikt kommer att bli det andra numret i historien att pensioneras för två olika svenskar.


Henrik Zetterberg var före sin tid med nummer 40. Foto: Bildbyrån

Plats 3: #40

Spelare som använt det: Henrik Zetterberg, Robin Lehner, Elias Pettersson, Oskar Sundqvist, Johan Holmqvist. 

Pensionerat: –.

Jag hittar bara fem svenskar som haft 40, men har snackar vi kvalitet över kvantitet – och ett nummer som verkligen kan växa. Utöver Pelle Lindbergh och Henrik Lundqvist är Robin Lehner den enda svenske målvakten som blivit nominerad till Vezina, och han har många fina år kvar.

Många fina år kvar går verkligen också att applicera på Elias Pettersson, en av fyra svenskar att vinna Calder och någon som potentiellt kan bli en av våra största någonsin om han fortsätter på inslagen väg.

Henrik Zetterberg behöver ingen närmare presentation, en vinnare och en av världens bästa när han stod på toppen av sin förmåga. Det är trångt i taket i Detroit, men "Zäta" skulle mycket väl kunna bli den första i NHL-historien att få tröja nummer 40 pensionerad.

Oskar Sundqvist hade 40 på ryggen de två åren han tillhörde Pittsburghs mästarlag, och han fick en Stanley Cup-ring i den tröjan.

På ett sparsamt använt nummer (bara 181 spelare har haft det) så är det väldigt bra utdelning – och framför allt så är det ett nummer som jag tror verkligen kan komma att bli svensknumret framför andra, lite som 21 har varit ett par årtionden.

Utöver några riktigt duktiga målvakter (som Tuukka Rask, Devan Dubnyk och Patrick Lalime) så är det inga riktigt profilstarka spelare som haft det. Den bästa icke-svensken jag hittar som gjorde 40 till sitt var Alex Tanguay.

Precis som Elias Pettersson såg upp till Zetterberg så växer nu en rad unga spelare upp och vill bli som trollkarlen från Ånge – och så kanske traditionen med nummer 40 på svenska stjärnor på allvar är i gång.

Kanske tittar jag lite för mycket på potential kontra vad som faktiskt uppnåtts, men jag tycker 40 ska komma högt.


Nicklas Lidström med det klassiska backnumret. Foto: Bildbyrån

Plats 2: #5

Spelare som använt det: Nicklas Lidström, Ulf Samuelsson, Kim Johnsson, Adam Larsson, Mattias Norström, Tommy Albelin, Mattias Öhlund, Christian Bäckman, Oscar Fantenberg, Ricard Persson, David Rundblad.

Pensionerat: Lidström, Detroit

Nicklas Lidström är den mest meriterade NHL-svensken någonsin.

Uffe Samuelsson hade nummer 5 i Hartford och New York och framför allt i Pittsburgh där han vann två Stanley Cup-titlar och etablerade sig som en av ligans bästa på det han gjorde – alltså att göra livet surt för motståndarstjärnor.

Kim Johnsson är i dag lite bortglömd men han var en väldigt bra NHL-back för Philadelphia och Minnesota under 00-talet. Undantaget sina första två år i New York och de sista åtta matcherna i karriären han gjorde med Chicago så hade han 5 på ryggen hela sin karriär.

Vi har även sett flera svenska backar bära det här numret under delar av sin karriär, även om det kanske inte det vi främst minns dem som. Adam Larsson hade femman på ryggen under sina år i New Jersey, Tommy Albelin hade det i Calgary, Mattias Norström hade det när han slog sin in i ligan med Rangers och Mattias Öhlund hade det i Tampa.

Lidström tröjnummer har också inspirerat andra – till exempel Noah Hanifin som spelade med 5 i Carolina för att Lidström var hans favorit (han har nu 55 i Calgary, för att femman var upptagen av kapten Mark Giordano).

Vi har haft flera bra försvarare som haft de andra låga numren som backar ofta får, men Lidström är det som får 5 att resa sig över mängden – tillsammans med en stor historik signifikans. 

Ulf Sterner blev nämligen säsongen 1964-65 den förste europeiskt fostrade spelaren i NHL. Det blev bara fyra matcher för New York Rangers, men debuten 27 januari 1965 är ändock en historisk bedrift – och den kom med femman på ryggen.


Peter Forsberg på väg mot ett ännu ett mål i i 21:an? Foto: Bildbyrån

Plats 1: #21


Spelare som använt det: Peter Forsberg, Börje Salming, Loui Eriksson, Andreas Johansson, Patrik Berglund, Magnus Arvedsson, Patrick Carnbäck, Anders Håkansson, Peter Gustavsson, Roger Johansson, Johan Lindbom, Robert Nilsson, Mattias Ritola, Bert Robertsson, Andreas Salomonsson, Mattias Tedenby.

Pensionerat: Forsberg, Colorado. Salming, Toronto.

Det kanske inte var oväntat, men om två av våra tre-fyra bästa spelare någonsin har burit numret och fått det pensionerat är det inte mycket till diskussion. 

En förvånande detalj är dock att 21 verkar vara det mest använda numret i NHL-historien. Näste spelare att dra på sig den tröjan blir den 500:e i ligans historia.

Det är dock inte ett speciellt anrik nummer – snarare ett sådant spelare i utkanten av truppen fått. Därför är det bara pensionerat för tre spelare: Stan Mikita samt våra två giganter Forsberg och Salming.

Utöver Peter Forsberg och Börje Salming har vi också sett några väldigt duktiga svenskar lira med 21:an. Loui Eriksson är den bästa. Hans tunga tid i Vancouver överskuggar att han var en 30-målsskytt i Boston och hade tre raka säsonger över 70 poäng i Dallas och att han fyra gånger under sin karriär fått Selke-röster. Loui är snubblande nära 1 000 matcher och 600 poäng i sin karriär och kommer att bli ihågkommen som en av sin generations bästa svenska forwards i NHL.

Andreas Johansson bar också numret i fyra av de sju klubbar han representerade – till exempel så kom båda hans 20-målssäsonger (98-99 med Ottawa och 2002-03 med Nashville) med 21 på ryggen. Johansson fick dock betala ett pris för att dra på sig 21:an, enligt en historia han själv har berättat för Sportbibeln.

Ottawa var den första klubben han hade 21 i och där fick han det tilldelat sig av materialaren som trodde att han skulle göra 21 mål den säsongen. I premiären den säsongen mötte de just Colorado borta. Johansson och Forsberg är jämngamla och gamla vänner från juniorlandslag, så de gick ut och käkade och kollade basket dagen innan. Trevligt så, men när Foppa åkte förbi Johansson på uppvärmning och såg numret så hörde Johansson bara ett ”vafan…”. När Johansson sedan tidigt i matchen vann en närkamp mot Forsberg så blev han ikappjagad och fick en armbåge över munnen. Om det sedan berodde på att han stal pucken eller tröjnumret får vara osagt…

Patrik Berglund var en kompetent nr 21 under sina år i St Louis och förtjänar också ett omnämnande. Coolt är också att ett par icke-svenska spelare har lirat med 21 som hyllningar till svenskarna som hade det – James van Riemsdyk hade det till exempel i både Philadelphia och Toronto (tills det pensionerades för Salmings skull) eftersom att Peter Forsberg var hans favoritspelare.

Jamal Mayers lirade med 21 under sin NHL-karriär som en hyllning till Börje, eftersom att Mayers under uppväxten i Toronto var kompis med Salmings son Anders.

Till slut var det ingen diskussion: 21 är svensknumret framför andra i den svenska NHL-historien.

***

Riktigt bra! Värd en hamburgare – för en månads läsning? Swisha till 123 529 7163.

Kommentarer

Skaffa PLUS för att kommentera
Med en aktiv PLUS-prenumeration kan du kommentera, svara på andra och gilla kommentarer.
Skaffa PLUS
ANNONS

Ämnen i artikeln

Läs också