5 – Darcy Kuemper
Den målvakt jag helst tittar på är Carey Price. När han är i zonen är det en ren njutning att se honom flyta mellan stolparna. Det finns ingen målvakt som ser ut att ha så mycket tid som honom och som så ofta är i rätt position – och de få gånger han inte är det så kan han göra sjuka desperationsräddningar.
Det där är helt ärligt en av de bästa räddningarna jag någonsin sett.
Så, jag vill uppmuntra er att njuta mer av Price men jag kan knappast kalla ligans förmodligen mest omtalade målvakt för underuppskattad – så därför väljer jag att i stället lyfta fram en annan av ligans bästa burväktare: Darcy Kuemper.
Under de matcher jag sett så här långt så slås man av hur extremt vital han är för Arizonas framgångar. Visst, de spelar bra försvarsmässigt men för att hålla sig flytande med den spelmodellen behöver man bra målvaktsspel och han har varit grym när jag har sett dem.
LÄS MER: Räddade 49 skott när Arizona tog första segern mot Colorado
Efter formidabelt spel av ynglingarna Joonas Korpisalo och Carter Hart så blir det inte många målvaktsrubriker kvar, och Kuemper glöms bort. Så borde det inte vara, för han är enastående.
Jag gillar Vegas kraftpaket Reaves. Han är en härlig kombination av bulldoozer och retsticka, och det händer ofta något runt honom.
Winnipeg-sonen har kanske inte begåvats med de silkeslenaste av händer eller de illerkvickaste av fötter, men han har en underskattad spelförståelse. Han gör ofta helt rätt saker sett till sin roll och sina förmågor: Han separerar puckar från försvarare i forechecken med sina tunga tacklingar och letar sig sedan så nära mål han kan – och gör så klart allt han kan för att komma under skinnet på motståndarna med fysiska och verbala smällar.
Jag tycker också att han ofta visar bra disciplin. Han har vunnit tacklingsligan två år i rad och har 99 tacklingar mer än någon annan spelare de här vintrarna (621 mot tvåan Brandon Tanevs 522).
Han är samtidigt delad 94:a (med 16 andra spelare) i antal tagna utvisningar under det tidsspannet med 36 stycken – och då är sex av dem slagsmålsutvisningar.
En kanske ännu viktigare siffra: Han har fått med sig 29 utvisningar under samma tidsspann. 251 spelare har en sämre skillnad än –5 när det kommer till utvisningar med/mot under de här två säsongerna.
Mycket siffror nu, men ni fattar poängen jag vill göra: Reaves lyckas imponerande ofta hålla sig på rätt sida regelboken trots att han smäller på ofta och gärna, och ska vara en spelare som ligger på gränsen. Det är en konst i sig.
Sebastian Aho är stjärnan och målskytten, Andre Svechnikov är stortalangen med lacrossemålen men låt oss för allt i världen inte glömma den tredje länken i Hurricanes förstakedja: Teuvo Teräväinen.
Det blir annars lätt så, att den lågmälde yttern överskuggas av sina mer stjärnglänsande kamrater – och spelar man i Carolina finns det inte så mycket rampljus att dela på.
Det jag verkligen gillar med Teräväinen är att han är en gammal hederlig pass först-spelare, som helt enkelt föredrar att spela fram framför att göra mål.
Hans kemi med Aho är kuslig.
I klippet ovan ser vi dock att flera av målen kommer på grund av briljanta individuella aktioner av Teräväinen, i form av passningar som få spelare i den här ligan slår. Jag har sagt det förr och säger det igen: Den kreativa passningsförmågan är en utrotningshotad art inom den fartcentrerade moderna hockeyn och därför så är spelare som Teräväinen någonting vi verkligen ska uppskatta.
Miro Heiskanen är 21 år gammal men redan nu med i diskussionen om att vara en av ligans fem bästa backar. Han är också en sådan spelare man måste se mycket av för att verkligen uppskatta.
De som gör det varje dag är onekligen imponerade.
Klippet är från i höstas och sedan dess har Heiskanen bara fortsatt befästa sin position som ankaret i Stars lagbygge. Det jag menar med att man måste se Heiskanen mycket är att hans storhet ligger i det subtila. Liksom Nicklas Lidström (en av hans förebilder) så tar han ständigt rätt beslut över hela banan, han förstår var han ska vara både offensivt och defensivt.
Det faktum att han spelar i ett av ligans sämre offensiva lag och dessutom får slåss med en av världens absoluta bästa pointspelare (John Klingberg) om speltiden i powerplay gör också att hans poängtotaler inte blir lika mastiga som för andra unga backar.
Låt inte det lura dig: Heiskanen är fantastisk, och ju mer du ser av honom det här slutspelet, desto mer kommer du uppskatta honom.
Jim Benning betalade ett mastigt pris för att få Miller från lönetaksträngda Tampa förra sommaren, och även om man kan tycka att ett första- och tredjerundeval var för mycket givet förutsättningarna så kan ingen ifrågasätta att Benning hade bestämt sig för rätt spelare..
Miller har varit fantastisk bredvid Elias Pettersson, så till den milda grad att han faktiskt vann lagets interna poängliga, och han har dessutom klivit fram som en viktig ledargestalt i det här unga laget.
Det jag gillar med Miller är att han har en rätt udda och för den delen lite gammalmodig spelstil – även om det gjort honom till en nymodig stjärna, i form av att vara något av en analyticsälskling.
Miller är först och främst en mästare djupt nere i zon, både på att vinna tillbaka puckar i sarghörnen och att skydda den när han väl har den. Han är inte överdrivet lång (1,85) men väldigt stark i kroppen och mycket bra med klubban.
Vidare så känns det som att Miller aldrig slänger bort puckar. Det är ofta du kan se honom börja om anfall istället för att dumpa och köra. Han är också överlag en strålande passningsspelare som är väldigt bra på att hitta små instick med försvarare hängde över sig. För Miller handlar det om puckinnehav och tålamod framför fart och tempo.
Alla de här sakerna gör att han skapar en massa zontid för sitt lag och han har skickligheten som krävs för att också omsätta puckinnehavet i mål för Canucks. Det är en fröjd att se.
***
Ingen NHL-studio idag, men vi är fortsatt bortskämda med tidiga matcher. 18.00 är det Capitals mot Islanders, och i brist på studie får jag erbjuda lite flipp-snack och cirkuskonster av Nicklas Bäckström.
***
Den formidable Heiskanen och hans Dallas ser ni ta sig an Calgary vid 20.00.
***
Faktum är att det är en fullmatad natt med ytterligare tre matcher, så bestämmer ni er för en maratonsittning blir jag inte förvånad. Kom dock bara ihåg att ha det viktigaste sällskapet av dem alla då:
***
Gillade du artikeln? Värd en kaffe - för en månads läsning? Swisha till 123 529 7163.
Så, jag vill uppmuntra er att njuta mer av Price men jag kan knappast kalla ligans förmodligen mest omtalade målvakt för underuppskattad – så därför väljer jag att i stället lyfta fram en annan av ligans bästa burväktare: Darcy Kuemper.
Under de matcher jag sett så här långt så slås man av hur extremt vital han är för Arizonas framgångar. Visst, de spelar bra försvarsmässigt men för att hålla sig flytande med den spelmodellen behöver man bra målvaktsspel och han har varit grym när jag har sett dem.
LÄS MER: Räddade 49 skott när Arizona tog första segern mot Colorado
Efter formidabelt spel av ynglingarna Joonas Korpisalo och Carter Hart så blir det inte många målvaktsrubriker kvar, och Kuemper glöms bort. Så borde det inte vara, för han är enastående.
4 – Ryan Reaves
Jag gillar Vegas kraftpaket Reaves. Han är en härlig kombination av bulldoozer och retsticka, och det händer ofta något runt honom.
Winnipeg-sonen har kanske inte begåvats med de silkeslenaste av händer eller de illerkvickaste av fötter, men han har en underskattad spelförståelse. Han gör ofta helt rätt saker sett till sin roll och sina förmågor: Han separerar puckar från försvarare i forechecken med sina tunga tacklingar och letar sig sedan så nära mål han kan – och gör så klart allt han kan för att komma under skinnet på motståndarna med fysiska och verbala smällar.
Jag tycker också att han ofta visar bra disciplin. Han har vunnit tacklingsligan två år i rad och har 99 tacklingar mer än någon annan spelare de här vintrarna (621 mot tvåan Brandon Tanevs 522).
Han är samtidigt delad 94:a (med 16 andra spelare) i antal tagna utvisningar under det tidsspannet med 36 stycken – och då är sex av dem slagsmålsutvisningar.
En kanske ännu viktigare siffra: Han har fått med sig 29 utvisningar under samma tidsspann. 251 spelare har en sämre skillnad än –5 när det kommer till utvisningar med/mot under de här två säsongerna.
Mycket siffror nu, men ni fattar poängen jag vill göra: Reaves lyckas imponerande ofta hålla sig på rätt sida regelboken trots att han smäller på ofta och gärna, och ska vara en spelare som ligger på gränsen. Det är en konst i sig.
3 – Teuvo Teräväinen
Sebastian Aho är stjärnan och målskytten, Andre Svechnikov är stortalangen med lacrossemålen men låt oss för allt i världen inte glömma den tredje länken i Hurricanes förstakedja: Teuvo Teräväinen.
Det blir annars lätt så, att den lågmälde yttern överskuggas av sina mer stjärnglänsande kamrater – och spelar man i Carolina finns det inte så mycket rampljus att dela på.
Det jag verkligen gillar med Teräväinen är att han är en gammal hederlig pass först-spelare, som helt enkelt föredrar att spela fram framför att göra mål.
Hans kemi med Aho är kuslig.
I klippet ovan ser vi dock att flera av målen kommer på grund av briljanta individuella aktioner av Teräväinen, i form av passningar som få spelare i den här ligan slår. Jag har sagt det förr och säger det igen: Den kreativa passningsförmågan är en utrotningshotad art inom den fartcentrerade moderna hockeyn och därför så är spelare som Teräväinen någonting vi verkligen ska uppskatta.
2 – Miro Heiskanen
Miro Heiskanen är 21 år gammal men redan nu med i diskussionen om att vara en av ligans fem bästa backar. Han är också en sådan spelare man måste se mycket av för att verkligen uppskatta.
De som gör det varje dag är onekligen imponerade.
Klippet är från i höstas och sedan dess har Heiskanen bara fortsatt befästa sin position som ankaret i Stars lagbygge. Det jag menar med att man måste se Heiskanen mycket är att hans storhet ligger i det subtila. Liksom Nicklas Lidström (en av hans förebilder) så tar han ständigt rätt beslut över hela banan, han förstår var han ska vara både offensivt och defensivt.
Det faktum att han spelar i ett av ligans sämre offensiva lag och dessutom får slåss med en av världens absoluta bästa pointspelare (John Klingberg) om speltiden i powerplay gör också att hans poängtotaler inte blir lika mastiga som för andra unga backar.
Låt inte det lura dig: Heiskanen är fantastisk, och ju mer du ser av honom det här slutspelet, desto mer kommer du uppskatta honom.
1 – JT Miller
Jim Benning betalade ett mastigt pris för att få Miller från lönetaksträngda Tampa förra sommaren, och även om man kan tycka att ett första- och tredjerundeval var för mycket givet förutsättningarna så kan ingen ifrågasätta att Benning hade bestämt sig för rätt spelare..
Miller har varit fantastisk bredvid Elias Pettersson, så till den milda grad att han faktiskt vann lagets interna poängliga, och han har dessutom klivit fram som en viktig ledargestalt i det här unga laget.
Det jag gillar med Miller är att han har en rätt udda och för den delen lite gammalmodig spelstil – även om det gjort honom till en nymodig stjärna, i form av att vara något av en analyticsälskling.
Miller är först och främst en mästare djupt nere i zon, både på att vinna tillbaka puckar i sarghörnen och att skydda den när han väl har den. Han är inte överdrivet lång (1,85) men väldigt stark i kroppen och mycket bra med klubban.
Vidare så känns det som att Miller aldrig slänger bort puckar. Det är ofta du kan se honom börja om anfall istället för att dumpa och köra. Han är också överlag en strålande passningsspelare som är väldigt bra på att hitta små instick med försvarare hängde över sig. För Miller handlar det om puckinnehav och tålamod framför fart och tempo.
Alla de här sakerna gör att han skapar en massa zontid för sitt lag och han har skickligheten som krävs för att också omsätta puckinnehavet i mål för Canucks. Det är en fröjd att se.
***
Ingen NHL-studio idag, men vi är fortsatt bortskämda med tidiga matcher. 18.00 är det Capitals mot Islanders, och i brist på studie får jag erbjuda lite flipp-snack och cirkuskonster av Nicklas Bäckström.
***
Den formidable Heiskanen och hans Dallas ser ni ta sig an Calgary vid 20.00.
***
Faktum är att det är en fullmatad natt med ytterligare tre matcher, så bestämmer ni er för en maratonsittning blir jag inte förvånad. Kom dock bara ihåg att ha det viktigaste sällskapet av dem alla då:
***
Gillade du artikeln? Värd en kaffe - för en månads läsning? Swisha till 123 529 7163.
