"Hela svaret på frågan om Hockeyettan stavas inte att kranarna ska öppnas mer – men det kan vara en del”.
Citatet kommer från Svenska ishockeyförbundets ordförande Anders Larsson, i en lång intervju med Gefle Dagblad publicerad i helgen.
För att komma från en ordförande som sällan tar ställning, och som i samma intervju säger att ”man måste vara försiktig med orden”, så skulle det gå att kalla citatet för banbrytande.
Det handlar om klubbarna i Hockeyettan, där tio procent lämnat ligan sedan i våras, antingen på grund av konkurs eller för att de blev underkända av licensnämnden.
Det gick sedan inte heller att hitta några klubbar som ville ta över de vakanta platserna, på grund av den ekonomiska risken.
Av de klubbar som klarar att ha ett positivt eget kapital är det ytterst få som lyckas skapa några större vinster och bygga upp en ekonomisk trygghet.
Inte sällan gör man vinster på ett helt verksamhetsår som knappt skulle skapa en månadsbuffert hos en vanlig svensk barnfamilj.
Pengar på hög på toppen
Förbundets lösning hittills har varit att införa extra dispens från licensreglerna och stänga Hockeyettan från nedflyttning.
Hur det hjälper klubbarna att få råd med bussresor och domaravgifter är oklart.
Hockeyettan är en fattig serie, men oerhört betydelsefull för svensk hockey. Det behöver svensk hockey ta på allvar.
Därför inger Anders Larssons citat en strimma hopp över att SHL ska dela med sig mer. Att pengarna som samlas uppe på toppen i seriepyramiden, som läggs på hög på SHL-kontona, ska börja fördelas nedåt i seriesystemet. Att SHL ska bli så ansvarstagande över hockeyns utveckling som de säger sig vilja vara. Att de faktiskt ger tillbaka mer till den breddhockey som är helt nödvändig för att de själva ska kunna existera.
Där har Larsson rätt
Men Larssons citat kan lika gärna vara ett av de svävande svar som han så ofta annars ger. Det är gott om dem i övrigt i den långa GD-intervjun, men det finns också tydliga ståndpunkter.
Jag håller med honom om att ytterst är hockeyklubbarna själva ansvariga för sin egen ekonomi (exempelvis Skövdes konkurs är svår att skylla på nån annan).
Det är också ytterst upp till ligorna att ansvara för sin egen hållbarhet, att skapa en liga som föreningar har råd att spela i och som är attraktiv nog för exempelvis tv-bolag att köpa rättigheterna till.
Samtidigt är det förbundets ansvar att se till att svensk hockeys resurser kommer alla till gagn, inte bara 14 föreningar på toppen. Förbundet har tecknat kommersiella avtal med ligorna och även om de löper vidare i sex år till – de går alla ut 2030 – så måste förbundet göra mer för att trygga framtiden för serierna.
Men debatten är igång, frågan lyfts mer och mer och jag väljer att tolka Larssons ord som att det finns hopp om att även förbundet börjar få upp ögonen för den.
