Det har varit bitande kallt i Stockholm de senaste dagarna. Himlen har varit blå och de få centimeter med snö som täcker träd och mark har räckt för att ge en känsla av att vi alla är på rätt väg. Fågelkvittret har hjälpt till.
Och inne på Hovet kämpar storklubben Djurgården vidare i ”fel” serie med ett stjärnfyllt lag som är ”alldeles för bra” för att vara sexa i tabellen i den näst bästa ligan.
Men verkligheten är som den är och Djurgården börjar allt bättre handskas med den. Ett heltänt Södertälje kom till Hovet för att försöka lugga Djurgården på poäng och hålla Stockholmslaget på betryggande avstånd efter sig i tabellen.
Det var nära på ett utsålt och pulserande Hovet. Linus Videll bär sitt SSK:s offensiv och kedjan med honom, Filiph Engsund och Nikola Pasic tillhör en av Hockeyallsvenskans bästa enheter. Vidells skicklighet med pucken, hans tajming i passningar, hans blick för hockey är briljant. Hans nu 48 poäng (21 + 27) på 37 matcher är i toppklass i den här ligan och han kommer att bli värdefull på SSK:s spännande slutspelsresa.
Pasic fortsätter att göra en kanonsäsong och virvlade runt på Hovet, gjorde mål (2–2 och 4–3) och var oerhört svårfångad. Han var nära en kvittering, precis som SSK.
Men den här matchen var totalt sett Djurgårdens. SSK fick jaga ur underläge flera gånger och när Djurgården målmässigt ryckte från 2–2 till 4–2 i andra perioden var det tufft att hänga med. Även om Olle Liss skjuter hårt som en häst sparkar var Södertäljes målvakt Nikita Tolopilo oskymd på 3–2-målet och det tog lite knäcken på SSK även om sista tio av matchen var en stark push i kvitteringsjakten.
Noah Östlund var glödhet mot moderklubben Södertälje och gjorde både mål och assist.
##Faktum är att ingen junior i Hockeyallsvenskan har gjort fler poäng än Östlund efter hans hemkomst från JVM. Den 18-årige centern satte snyggt 2–1 och spelade fram till Daniel Brodins matchvinnande 4–2 i powerplay och har sedan han återvände efter JVM i Halifax gjort fem mål och fyra assist på åtta matcher sedan den 13 januari.
Och det är hög tid att hitta den där toppformen som man helst ska ha med sig från slutspurten av serien in i slutspelet. Det där med att plötsligt trycka på en knapp och tro att allt ska lösa sig funkar sällan.
Så i vilken form är Djurgårdens ledande spelare? Hit får man förstås räkna JVM-målvakten Carl Lindbom och efter en lite omtumlande avslutning på junior-VM då Juniorkronorna offrade försvarsspelet i kampen för att förgäves få med sig en medalj kan de många baklängesmålen ha blivit till en liten mental uppförsbacke för ännu bara är 19 år.
##Men Lindbom tycks ha skakat av sig det där om det nu var något och gör på nytt matchvinnande insatser.
Den senaste tiden har Djurgården vunnit över serieledande Modo, formtoppad Mora och knäppt SSK på näsan. Några bakslag har det också varit. Och när det kommer till de övriga ledande spelarna kan man konstatera att lagkaptenen Marcus Krüger är en av ligans mest värdefulla spelare. Han är ligans bäste tekare (han sopar rent i varje tekningscirkel), spelar en nyckelroll i boxplay, spelar över 19 minuter per match och står för fler förstaassist än någon annan spelare i Hockeyallsvenskan.
Att han förutom allt annat jobb på och vid sidan av isen är Djurgårdens bästa poänggörare säger massor om hans kapacitet.
Försvarssmässigt har Stefan Elliott varvat upp, Linus Arnesson är en klippa och Hockeyettan-fyndet Edvin Hammarlund (1–0-skytt mot SSK) börjar mer och mer komma in i spelet en nivå upp. Och även om Nicklas Danielsson gör ett helt okej jobb på backposition blir det nog bra när Johan Alm återvänder efter skada och så är tanken att ytterligare en back ska in.
Offensivt ser det ut som att Djurgården har fått upp energinivån. Det är ett måste. När John Norman är kvitt problemet med ögonen kan han mycket väl bli som ett nyförvärv.
Så bra är han utan att riktigt ha fått visa det ännu. Ändå är känslan att Djurgården både behöver och kan ta fram ännu en nivå.
##Det är säkerligen ett måste det också. Björklöven brukar vara ett slutspelsmonster för de flesta. Tre finaler i rad gör att det för mig är laget att slå när det väl bränner till.
