Växjö Lakers kom till Hovet i Stockholm utan att ha förlorat i SHL i höst. Och det såg ut som att Växjö hade gett sig den på att inte förlora mot Djurgården heller.
Däremot hade inte Växjö bestämt sig för att ta tre poäng. Det såg ut som Lakers lirade för att inte förlora. Det är sällan receptet till framgång. Men det tar inte i från Djurgården ett smack i sitt slit.
Djurgården överraskar mig storligen. Inte i enskilda matcher, för där vet jag sedan länge att Djurgården kan göra supermatcher emellanåt. Men kollar man nu tabellen efter sju omgångar har Djurgården 15 poäng, och bara Färjestad och Växjö ligger före.
En jämförelse med förra hösten, då Robert Ohlsson var ny som huvudtränare i klubben, är rätt festlig för Djurgårdsfansen. Vid den här tiden var det bottenkänning och väldigt dystert. Efter 13 matcher hade DIF två segrar. Efter 2-1-vinsten mot Växjö har Djurgården fyra raka trepoängare och 15 poäng. Förra hösten hade Djurgården 16 poäng – efter 19 omgångar, den 19 november.
Det finns naturligtvis många förklaringar till att det går bättre i år.
*Backspelet och även målvaktsspelet är jämnare. Djurgården ger inte bort särskilt många chanser och mål i onödan.
*Förstafemman med Jesper Pettersson, Marcus Högström, René Bourque, Andreas Engqvist och Patrik Lundh har vunnit många matcher och tillsammans gjort elva mål och 13 assist.
En ledande enhet är få förunnat och Djurgården saknade det mycket för ett år sedan.
Det är roligt att se hur väl Jesper Pettersson och Marcus Högström kompletterar varandra. Pettersson är liten, orubblig och underskattad. Högström har bra räckvidd, fint driv i offensiven och precis som Pettersson undervärderad.
Högström spelade över 30 minuter i 6-2-segern mot Rögle. Och mot Växjö spelade han smått otroliga 32.59! Förstakedjan har vi redan skrivit mycket om.
Men mot Växjö var det bredden som levererade 1-1 och 2-1. Mikael Ahlén tryckte in kvitteringen 1.14 in i tredje perioden bakom Viktor Fasth efter att ha störtat fram på en retur efter backen William Lagessons snabba skott. Segermålet styrde Lukas Vejdemo in på Jesper Petterssons skott. Två vunna dueller framför Växjös mål blev avgörande.
Då kapitulerade till och med Växjös guldvinnande coach Sam Hallam.
– Jag går emot djupt ankrade grundprinciper i mig och erkänner att Djurgården kommer ut som ett riktigt bra hockeylag i dag, säger Hallam och får förklara sig vad han menar med det där med principerna...
– Det är väl ingen hemlighet, är man fostrad som svart-gul (AIK) vill man inte erkänna att DIF-arna är bra, men det är de. De har en stark topplina även om de inte får betalt i poäng i dag. Jag tycker de är ett jämnt kollektiv och många killar, som (Lukas) Vejdemo och ett par killar till som har fått lite SHL-rutin genom åren, men ändå står för sitt genombrott just nu och spelar kraftfullt och med en bra pondus, säger Hallam.
Att få sådant beröm från Hallam måste värma Djurgårdshjärtan. Djurgården sådde ett frö förra säsongen och är nu bättre än vad jag såg i början av hösten och nu känns det där målet om att vara ett topp sex-lag som fullkomligt realistisk. Och då har Djurgården sparkapital i spelare som Tom Nilsson, Daniel Brodin och Markus Ljungh. Dessutom är det offensivt brister i powerplay och hos enskilda forwards. Det finns alltså, som hos många lag vid den här tiden på året, mycket som kan bli ännu bättre.
Djurgården tog sig ur svackan från förra hösten och avslutningen blev så pass bra att det blev åttondelsfinal. Det spelet och det självförtroendet har Robert Ohlsson konserverat och tagit med sig in i den här säsongen. Och det är bra jobbat.
– Vi fick med oss någonting från förra året, säger 1-1-skytten Mikael Ahlén.
Och det har nu gett trepoängare. Fyra matcher i rad.
– Det tycker jag är något vi har fått för det hårda slitet vi har lagt ned. Det är något vi ska fortsätta med, inte nöja oss med bara för att vi har vunnit några matcher, säger Mikael Ahlén.
Han säger det med en blick som inte går att misstolka. Djurgården menar allvar den här säsongen.
