Bjurmans krönika presenteras av Watch It Live
Nu när det har varit All Star-party och mindre allvarsamma aspekter av hockeylivet stått i fokus under några dagar tänkte jag att jag skulle snickra ihop en söndagsspalt i samma anda.
Så – här kommer några ögonblicksbilder och iakttagelser från NHL-korrens vardag.
Under flera decennier livnärde jag mig som rockskribent och trodde att sådana var journalistskråets hårdaste festprissar. Då hade jag inte träffat kanadensiska hockeyjournalister. De får ett genomsnittligt popsnöre att framstå som Gunde Svan – och backstage-området på exempelvis Roskilde-festivalen är en familje-picknick med Kyrkans Vänner i skenet av barerna där rödvit hockeymedia utför sina avslappningsövningar efter hårda arbetspass.
Och till skillnad från de slackers till recensenter som sover bort hela dagar efter sina urladdningar har murvlarna som bevakar NHL-matcher förbluffande karaktär och stamina. Hur sent nätterna än slutar står de dagen därpå på morgonskejt i kalla ishallar och ser ut som om ingenting hänt. Det är lika imponerande att se som Patrick Kanes mest intrikata finter.
St. Louis har under All Star-helgen befäst sin ställning som NHL-kartans solkigaste fläck. Detroit, Buffalo, Newark och Winnipeg brukade konkurrera om det epitet, men sorry; Missouri-metropolen framstår bara som sunkigare och sunkigare för varje besök. Bara här blir vuxna män varnade av hotellreceptionisterna. ”Gå inte ut ensam om kvällen”. Men ja, de har ett jädra bra hockeylag i stan.
Det finns nästan inget de som bevakar NHL diskuterar lika livligt och ingående som vilka klubbars PR-ansvariga som för tillfället är svårast att ha med att göra. Man kunde tro att de som får de jobben, och alltså sköter kontakten mellan media och spelare, får dem för att de excellerar i grenar som ”social förmåga” och ”kommunikation”, men ofta verkar det som att organisationerna i första hand letar efter karaktärer som gillar att jävlas och trycka ner andra.
Det finns dock lysande undantag. Alla är överens om att Tampa Bay Lightning har den överlägset bästa mediapersonalen och personligen tycker jag även de som jobbar åt Predators, Penguins, Flyers, Red Wings, Hurricanes och Stars behandlar människor riktigt hövligt. Det borde, tycker man, inte vara så svårt.
Bästa NHL-städerna, alltså de som jag och de flesta andra oaktat hockey helst besöker. 1. Nashville, 2. Las Vegas, 3. Tampa, 4. Montreal, 5. Vancouver (New York är utom tävlan, eftersom jag råkar bo där).
Nashville är en favoritstad för Per Bjurman. Foto: Bildbyrån
Apropå påminnelser under All Star-helgen: Han har blivit en enastående tv-man och klär sig numer i de saltaste kostymer, men Jonathan Lindqvist, som ju skriver förträffliga lördagskrönikor här på HockeyNews.se, är och förblir verklighetens svar på Kramer i ”Seinfeld”. Utan att han själv har en aning om det delar han både längd, grimaser, rörelseschema, uttryck och originalitet i tankesätt med Jerrys famöse granne.
I enlighet med sanningarna som presenteras i första punkten finns det minst en hockeyjournalist-bar i varje NHL-stad. De är i allmänhet genuint sjaskiga och nästan utan undantag upptäckta och välsignade av den legendariske Scott Burnside på The Athletic. Den verkliga klassikern är Shale’s i Pittsburgh, ett ruffigt kvarter från PPG Paints Arena, men St. Louis står sig väldigt bra i konkurrensen med Hair of The Dog, räddningen för oss som inte lyder de lokala hotellreceptionisternas råd. Under All Star-helgen har det lortiga cementgolvet slitits duktigt och faten med Big Walt – en utsökt ölsort tillägnad Keith Tkachuk – tömts till sista droppen.
Mer påminnelser i St. Louis: Henrik Sjöberg, en av den här sajtens verkliga stjärnor, är branschens mest tankspridde. Ingen i historien har glömt så många sladdar och kontakter i så många hallar och hotellrum. Tänkte ni behövde veta det.
Alla lag har numer jättelika spa-anläggningar till omklädningsrum. Åt sig själva alltså. I åtskilliga hallar är bortarummen dock fortfarande glorifierade städskrubbar, några så små att det efter slutspelsmatcher nästan krävs att man är insmord i smörjmedel för att ta sig fram i de månghövdade mediahoparna. Minst svängrum är det i Capital One Arena i DC, PPG Paints i Pittsburgh, Bell Centre i Montreal och SAP Center i San Jose. Desto mer generösa med gästernas utrymme är de på Madison Square Garden i New York, T-Mobile Arena i Vegas, Little Caesar Arena i Detroit och Bridgestone Arena i Nashville.
Att de vet hur man har kul innebär inte att hockeyskribenterna här borta inte är seriösa och ambitiösa. Tvärtom, det kryllar av briljanta stilister, nyhetsjägare och analytiker i kåren. Inte för att HockeyNews. se:s läsare behöver tips om bra skribenter – häpp! – men det finns inte minst en rad kvinnliga i Nordamerika som är extremt läsvärda, bland dem Emily Kaplan på ESPN, Helene St James på Detroit Free och Helene Elliott på LA Times.
Fullfjädrad NHL-korre kan man inte kalla sig förrän man hittar mediaingångarna i varje hall i ligan – och att lära sig var de är belägna hör till de svåraste utmaningarna en homo sapiens överhuvudtaget kan ställas inför. Om du går match i exempelvis Boston, Sunrise, Tampa, Buffalo, Nashville, St Louis eller San Jose och ser någon uppjagad stackare med dataväska som bara irrar runt utanför entréerna kan jag nästan garantera att det är en grön journalist som inte vet var hen ska ta vägen, för där ska man in i tunnlar, ta sig ner i garage och/eller krångla sig förbi lastkajer på månens baksida.
Bell Centre i Montreal har bästa pressläktaren, bästa presskäket och bästa pressrummet att sitta och jobba i efteråt. Man borde vara i Montreal oftare.
Per Bjurman trivs i Bell Centre i Montreal. Foto: Bildbyrån
Till sist: Nu när All Star-uppehållet är över går grundserien in på upploppet och NHL växlar upp på allvar. Häng med!
•••
Per Bjurmans blogg på Sportbladet
Per Bjurmans och Jonathan Ekeliws podcast på Sportbladet
•••
New York! Se sex lag och tre arenor – NHL-upplevelse!
Allt nytt innehåll på Hockeynews PLUS för bara 69 kr! Skaffa Hockeynews PLUS
JUST NU: VM-feber! Få Hockeynews för bara 9kr/mån!
