FÖLJ OSS
.

Annons

KRÖNIKA
En skam – men ingen överraskning

Pelle Johansson:

En skam – men ingen överraskning


16 februari
Skellefteås organisation har tagit ett par bra beslut den senaste tiden men laget är fortfarande lika darrigt. 1-7 mot Frölunda är en skam, ett fiasko, en skandal – men någon överraskning är det inte.

Elfte plats i tabellen, kaos på isen, underpresterande stjärnor och en splitter ny sportchef helt utan erfarenhet. Det var inte allt för länge sedan det såg oerhört mörkt ut i Västerbotten. Nu? Skellefteå är seriens bästa lag efter årsskiftet, tillsammans med Luleå och Färjestad. Skellefteå är seriens näst bästa försvarslag efter nyår, bara Luleå har släppt in färre mål. Skellefteå har hittat sina linjer, sina former, sin framtida organisation och sin stolthet igen.

Trodde jag.

Sen åkte Skellefteå till Frölunda och stank värre än en räkfrossa i sommarsol. Organisationen må ha visat styrka den senaste tiden – men laget är fortfarande mjukt som en majonnäs.

För bara några dagar sedan blev det klart att Erik Forsell, 37 år, tar över som general manager. Han har tagit sig till sex finaler och vunnit två SM-guld med Skellefteå. Han spelade nio säsonger i klubben och var en viktig del av dess storhetstid. Som general manager är han orutinerad – men signalvärdet är blytungt.

Här är en ledare som vet hur man vinner. Nu ska han ta Skellefteå in i framtiden.

På pappret framstår det här som ett bra val, men det är inte det enda smarta draget från klubben. Man har plockat hem Tim Söderlund från Frölunda och fått fart och frenesi. Man har gjort sig av med underpresterande Juhamatti Aaltonen och slipper ha en melankolisk magiker i omklädningsrummet. Man har fått igång Bud Holloway – som knappt hade styrfart under säsongens första halva.

Allt det där pekar på något. Kalla det trygghet, skicklighet eller bara tur – oavsett så har Skellefteå det.

Från att ha varit hela hockey-Sveriges sorgebarn var man plötsligt bäst i landet.

Sen kom Frölunda, ett par tveksamma domslut – och så rasade man ihop som ett fuskbyggt utedass i orkan.

Det här handlar inte om en svag målvaktsinsats, om fantastiska motståndare eller om dåliga domslut. Det här är bara ännu ett tecken på att Skellefteå – trots den senaste tidens fina facit – faktiskt är ett så pass darrigt lagbygge att det räcker med ett par små motgångar för att man ska vika ner sig.

Å ena sidan är det naturligtvis en skam. Å andra sidan är det ju ingen överraskning. Vi har sett djupa prestationsdalar hela säsongen – första perioden mot Frölunda visade bara exakt hur djupa de kan bli.

Den här säsongen är redan förslösad.

Det som betyder något är framtiden.

Där framstår Skellefteå faktiskt bra rustat – kanske bättre än någonsin, sedan Lasse Johansson lämnade klubben. Visst, Erik Forsell kan vara en katastrof som general manager, men jag tror att hans grundintelligens och arbetsmoral kommer att tjäna Skellefteå väl. Här och nu vet vi åtminstone att han är en potentiell bro till flyktade spelare som Martin Lundberg och Niklas Burström, spelare som i ett svep både skulle göra Skellefteå betydligt bättre och mycket mera hemvävt. Det är såna spelare som gett klubben dess guld – inte finska förhoppningsvärvningar.

Skellefteå har gått en smula vilse, det är lätt hänt, men det hedrar klubben att man försöker hitta tillbaka till den ursprungliga vägen. Det blir inget guld i år – men den senaste tidens beslut får i alla fall fansen att drömma om nästa säsong.

Det är bättre än att minnas förnedringen mot Frölunda.




.


Dela artikel




.
.
.
.




Ansvarig utgivare: John Falck
© HockeyNews.se


Till toppen av sidan
expand_less
.
.
.
.