Vilka NHL-spelare är mest underhållande?

Här läser du fler artiklar om NHL 

Det enklaste svaret på vilka spelare man helst tittar på är de bästa: Connor McDavids fart, Sidney Crosbys lösningar på små ytor och Alexander Ovechkins vildsinta direktskott är sådant som man stundtals bara sitter och gapar åt.

Kring detta kan vi alla enas. Däremot så finns det till lager av diskussionen som gör det så mycket svårare att enas. Att vara den mest underhållande är ju på intet sätt synonymt med att vara den bästa.

Ta målvakter: jag är ganska säker på att många av er kan räkna upp åtminstone en handfull målvakter ni håller högre än Jonathan Quick, men med sin extremt aggressiva och akrobatiska spelstil skapar han förmodligen fler highlights än någon annan slips i ligan.

Jag tänker inte ge mig på att ranka spelare baserat på underhållningsvärde idag, men jag tänker däremot lyfta fram två av mina absoluta favoriter – som ni får se på bästa sändningstid på torsdag och fredag.

Aleksander Barkov – det närmsta vi kommer Pavel Datsyuk

Jag har länge febrat om Aleksander Barkov och jag (liksom många andra) brukar vara snabb att jämföra honom med Anze Kopitar, för sättet som de båda med räckvidd, kraft, puckbehandling och blick kan diktera tempot när de är i anfallszon– samtidigt som de är strålande i försvarsarbetet.

Förra veckan sa jag att Couturier passar stereotypen för en Stanley Cup-vinnande center, med ungefär en pinne per match samtidigt som man är en Selke-kandidat. Det där Kopitar/Patrice Bergeron/Jonathan Toews/Nicklas Bäckström-stuket.

Samma sak kan sägas om Aleksander Barkov, och jag tycker att han är där redan nu. Det kanske känns förhastat året efter att både Bergeron och Kopitar såg ut som Hart-kandidater, men det här kan mycket väl vara säsongen som ”Sasha” tar över tvåvägskungakronan.

Med det sagt så finns det en spelare som jag tycker att Barkov förtjänas att jämföras med, en spelare som det nästan känns hädiskt att jämföra någon med: Pavel Datsyuk.

De delar tvåvägsdominansen och produktionen med andra spelare, med det är just elegansen som får dem att sticka ut. Liksom Datsyuk så är Barkov en mästare på att stjäla puckar, en spelare som gör klubblyft till en konstform – och sedan har den dimension av kreativitet och skicklighet som andra helt enkelt saknar.

Helt ärligt, om man ska sätta ihop en highlightfilm av frilägen och straffar så är de här två tillsammans med Patrick Kane i en helt egen liga.

Så även om jag inte har några problem med att dubba Barkov till den näste Kopitar så vill jag samtidigt slå fast att det här är det närmsta vi kommer Pavel Datsyuk i dagens NHL.

Och om inte det är underhållande, då vet jag inte vad som är det.

Dustin Byfuglien – NHL:s mest unika spelare?

Winnipeg då? Det här är sannerligen ett lag sprängfyllt med underhållande spelare. Från Patrick Laines overkliga skott, via Blake Wheelers och Mark Scheifeles överjordiska kemi, till Nikolaj Ehlers flygande fart genom mittzon med pucken på sitt blad så bjuds det på världsklasskonster varenda match det här laget spelar.

Ändå är det ändå en annan spelare jag vill lyfta fram, en av NHL:s sanna enhörningar – Dustin Byfuglien.

Det finns verkligen ingen annan som Dustin Byfuglien. Det finns i ärlighetens namn inte ens någon som är nära att påminna om honom, och undantaget möjligen McDavid så är det här den spelare jag skulle vara mest benägen att sätta det stundtals överanvända epitetet ”unik” på.

Byfuglien är byggd som någon sorts mellanting mellan styrkelyftare, en lineback i amerikansk fotboll och en lastbilschaffis från Sorsele.

Exakt vad han väger vet ingen, men han är ett massivt berg av muskler kryddat med antal extrakilon som gör honom till en björn bland de illrar som befolkar vårt moderna NHL. Det finns absolut ingen som kan hota honom på tacklingstronen i NHL och ibland är det nästan skrattretande hur han kan slänga runt motståndare som om de vore ett par sladdriga långjalingar som han försöker lufttorka.

Kraften är en sak och bara det gör honom spektakulär – men det som verkligen skapar wow-faktorn är sättet han rör sig på. Att en man av den storleken kan åka skridskor på det sättet är rent ut sagt häpnadsväckande, och det är det som gör att han kan vara en så förödande kraft i det fysiska spelet.

Ovanpå det så är han en spektakulär offensiv spelare. Byfgulien har ett (föga förvånande) blytungt slagskott men också en lekfull kreativitet med pucken. Han älskar att utmana djupt nere i zon och dyker ständigt upp på oväntade ytor.

Ibland leder det till onödiga ytor för motståndare, ibland leder till utdelning i offensiv zon – men det leder nästan alltid till underhållning.

***

Missa inte chansen att se dessa två när de tar sina respektive lag till Finland.

NHL-studion drar igång 18.30 på torsdag och vi visar även fredagens match med start 19.00.

19.00 är också starttid för Buffalo–Ottawa på lördag.

Ett utmärkt tillfälle att se Rasmus Dahlin som inlett säsongen väldigt stabilt med Sabres. I paus utlovas också intervju med Patrik Berglund, som i skymundan han bli St Louis sjätte meste spelare genom tiderna innan skeppades till Sabres i somras.

Berglund berättar om en flytt som inte bara var en dans på rosor.

***

För skojs skull: lite specifika förmågor jag gillar att titta på.

Ryan Getzlaf när han skyddar puck

Getzlaf är en av NHL:s mest gubbstarka spelare. Han ser inte överdrivet maffig ut utan utrustning, men han är urstark på isen. Lien på hans klubba är ganska speciell och gör att ha kan kontrollera den på bladet i upprätt ställning – och det är komiskt hur han till synes bekymmerslöst kan åka helt rakt i ryggen med typ 90 pannor NHL-back hängande på motsatt axel.

Victor Hedman i mittzon

Victor Hedman är en av världens bästa backar, och en av de sakerna han gör allra bäst är hur han försvarar i mittzon. Titta gärna extra på när ni ser på Tampa, hur han med bara några mjuka skär kan svälja avståndet till en inte ont oanande motståndarforward och sedan med ett resolut blad mot blad förstöra en till synes lovande omställning.

Mike Smiths spel med klubban

Det är något barnsligt underhållande med målvakter som är bra med klubban och ingen gör det bättre än Smith. Överlag gillar jag verkligen att se Smith spela. Han är en lite gammeldags aura, spelar med passion och verkar alltid nära kokpunkten – förutom när han spelar pucken, då är han kall som Erik Karlsson.

Visst leder det ibland till misstag och ren effektivitetssynpunkt går det att diskutera hur mycket man vill ha en målvakt ska komma ut – men rent underhållningsmässigt är det mumma när Smith kliver ut och slår en macka som är bättre än vad 50 procent av alla 90-talsbackar hade kunnat åstadkomma.

John Klingbergs långa förstapass

Det finns en väldigt specifik detalj av spelet som jag är övertygad om att John Klingberg är bäst i världen på – det här han åker för att hämta puck i sarghörnet, slänger en titt över axeln och lokaliserar en forward som sticker, tittar ner igen och plockar pucken – och sedan vänder sig om och slungar iväg en perfekt macka dit han beräknat att forwarden ska ha hunnit.

Klingberg är exceptionell på den avvägningen och det är spektakulärt när han lyckas.

Shea Webers slagskott

I allt tugg om PK-trejden och huruvida Weber är överskattad eller inte och hans kontrakt och allt förbannat så glömmer man bort en sak: den här mannen har världens hårdaste slagskott. Jag har sett Weber få allt bakom puckar live ett par gånger och det är rent ut sagt en skrämmande upplevelse. Att folk inte skadar sig oftare är ett under.

Weber är en av de sista spelarna som kan göra mål ovanför tekningscirkeln utan att ha trafik framför sig (vilken frisk människa vill vara den trafiken?). Vi får se hur skottet är när han kommer tillbaka från skada, men på samma sätt som att jag aldrig kommer glömma upplevelsen av att se McDavids fart live så kommer jag aldrig heller glömma hur overkligt hårda Webers slagskott är.

Våldsamt hårt är nog det bästa sättet att beskriva det på.

Jakub Voracek genom mittzon

Det känns som att om Voracek får komma med pucken på bladet och fart under rören över rödlinjen så finns det ingen som kan hindra honom från att ta sig över offensiv blå med puck under kontroll. Han har ett sällsynt paket av skridskoåkning, räckvidd och teknik som gör honom extremt svårstoppad – och ovanpå det så är han en av ligans bättra passningsspelare, så om motståndare väljer att ge understöd för att försöka bromsa honom så kan han verkligen straffa dig på de ytor som då öppnas upp för lagkompisar.

***

På tal om slagskott: fick mycket mothugg när jag under VM föreslog ett Tre Kronor-PP med Filip Forsberg till höger och Mika Zibanejad till vänster. Vidhåller att detta vore ett optimalt sätt att nyttja deras kompetenser när de fanns i samma lag.

Mika är inte Shea Weber, men han har ett riktigt tungt direktskott.

***

Travis Sanheim är från Elkhorn, Manitoba. Svårt att tänka mig ett mer kanadensiskt namn på ett ställe.

***

Skriver detta från pressläktaren i Honda Center. Nedanför mig håller Flyers och Ducks på att göra upp, med totalt tio svenskar på isen. Pluspoäng till dig om du kan droppa alla tio inom loppet av 30 sekunder.

***

Cody McLeod är sjukt lik Alexander Steen.

***

Eller är det bara snoken som får mig att tro det?

***

O andra sidan: räcker det inte med snoken som anledning för att säga att de är lika?

***

Mats Zuccarello till Winnipeg på deadline skulle jag kunna se hända.

***

På tal om Dustin Byfuglien: ni har väl koll på hans svenska rötter? Skrev om det i min sommarserie på den här sajten. Länk hittar ni här.

***

Till sist, och viktigast av allt: nu är min nya arbetsroll hos Viasat äntligen offentlig. Vi har startat ett nytt hockeymagasin som heter Hockeyklubben, som kommer gotta ner sig i svensk hockey på alla plan – inte bra NHL.

NHL är dock vad jag kommer syssla med, min uppgift blir att försöka visa er en annan sida av lirarna och livet här borta, utöver fokus på de stora sportsliga händelserna.

I premiären får ni se en lättklädd Oliver Ekman-Larsson prata kaptenskap och en normalklädd Linus Ullmark visa upp sitt hotellrum.

Missa absolut inte!

Se programmet här.