Ek: Sam Hallam vann i sin VM-debut – det kan ingen vara förvånad över

Kanske var det premiärnerver. För det såg spänt ut i den första perioden i Tre Kronors VM-premiär mot Tyskland. Som Anton Lindholms första byte som mest av allt påminde om leken irländsk julafton. Av någon anledning dansade han nästan ut i publiken innan han fick stopp på konstigheterna.

Men inte att undra på om det var lite stelt och osynkat här och var med tanke på att förbundskapten Sam Hallam plockat ut tio VM-debutanter. Och han själv gjorde sin första kväll på VM-jobbet. Då får man ha överseende med att allt inte sitter perfekt direkt från start.

För det gjorde det inte. Långt därifrån. Passningsspelet var långa stunder spelförstörande i sig självt. Och utan bra passningar upp i banan från egen zon är det svårt att få någon fart med sig in i anfallszon. Än mindre dra igång anfall och skapa något att plantera i VM-rabatten för att det sedan ska slå ut i full blom här i Tammerfors lagom till kvartsfinalen.

För att nå dit är ett minimikrav för Tre Kronor. Under VM i Lettland 2021 hade dåvarande förbundskaptenen Johan Garpenlöv ett rätt blekt spelarmaterial att förfoga över eftersom inte särskilt många NHL-svenskar var så intresserade att flyga över till Riga för att sätta sig i en ny coronabubbla efter att ha haft en hel säsong i NHL med den sortens liv.

Sam Hallam har fått med sig en rad NHL-spelare på det här VM-tåget, men ingen av de större namnen i Nordamerika. Det stupade redan på den där märkliga försäkringshistorien runt Elias Petterssons kommande – eventuella – jättekontrakt med Vancouver Canucks. Och när inte Elias Pettersson kom till Tammerfors kom inte heller Erik Karlsson. Eller Adrian Kempe. Och så vidare.

Tre Kronor har ett helt okej VM-lag här med vassa Detroit-forwarden Lucas Raymond, potentiellt blivande storbacken Rasmus Sandin från Washington.

Och så Leo Carlsson, 18 år och 136 dagar gammal. Tre Kronors nu yngste VM-spelare i Tre Kronor genom tiderna. Och han är givetvis oerhört spännande att följa. Byte för byte. Match för match. Steg för steg mot nya höjder i sin karriär.

– Jag gillar verkligen hans attityd och hela hans spel egentligen. Just det här att han vill utvecklas och vill lära sig hela tiden. Jag sticker inte ut hakan med att säga att jag tror att han kommer att bli en riktigt bra NHL-spelare. Det har alla sett och det är därför han kommer att gå så högt i draften också. Han ser riktigt bra ut, berömmer Jacob de la Rose, 27, sin yngre värmländske lagkamrat i Tre Kronor.

VM-premiären är avklarad. Leo Carlsson blixtrade till och var väl den som faktiskt bröt ett träigt och rätt tråkigt Tre Kronor-mönster inledningsvis. Han svepte med sin klubba och lurade bort en tysk back och var så när att få pucken på mål, men den svepte utanför. Samtliga NHL-scouter i Nokia Arena antecknade och följde minsta skär han tog under matchen.

Men den här kvällen var det mest det svenska boxplay-gänget som fick hårdjobba efter en del slarviga utvisningar. Det gjorde också att Frölunda-målvakten Lasse Johansson, som är förstemålvakt i VM tills annat är ett faktum, fick en svår match. Johansson var bäste svensk genom matchen och även om det nog bara var några riktigt tuffa utmaningar så klarade han av dem på ett klanderfritt sätt.

Tre Kronor fick hål på Tyskland och det tack vare ett powerplay-mål som var väldigt snyggt. Förspelet av André Petersson och Jonatan Berggren, där Petersson spelade pucken bakåt i anfallszonen till Berggren som sköt ett skott som hade gått utanför om inte Oscar Lindberg framför mål styrt in pucken på volley.

Skön start för Tre Kronor att vinna en lätt krampaktig första match. Det gick som bekant värre för Finland som föll inför hemmapubliken mot USA och det var inte alltför oförtjänt. Snarare var det välförtjänt.

Om det var tyst på läktarna i slutet av Finland-USA (1–4) så var det också lågmält under Tre Kronor-Tyskland, trots att det var över 9 000 på plats.

Det var faktiskt så tyst på läktarna att man i andra perioden kunde höra Jonatan Berggren ropa till kedjekamraten André Petersson ute på isen.

Men så var det också de två spelarna som låg bakom det svenska segermålet. Inget ont som inte har nåt gott med sig. Och Sam Hallam fick som vanligt hitta ett sätt att vinna. På så sätt kunde han nog inte ha önskat sig en bättre start. I mästerskap gäller det om möjligt mer än någon annan gång – att vinna.