Jösses, så saknad Calle varit

Lätt hänt att man satsar stort, brett, fett – bara för att man kan.

Vi har sett hockeylag som gjort det genom åren (hej, Malmö; hej, Frölunda … till exempel), och inte så sällan har det visat sig att det sett bra mycket bättre ut på papper än på is.

Det där fenomenet gäller resursstarka TV-bolag också, skulle jag vilja hävda.

Borta i Sydkorea har Discovery bullat upp med (nästan) sju sorters kakor, och problemet är – i alla fall för mig – att kakorna är så pass goda att man velat fokusera på att njuta av en eller två, inte fler.

Karin Frick leder sändningarna på utmärkt vis (även om jag gärna sluppit sådant där patriotiskt ”puh, vad nervöst det var”; jag tycker tittare ska vara nervösa, journalister ska arbeta), men sedan blir stjärnparaden alldeles för månghövdad för min smak.

## Calle Johansson är den bäste expert som svensk hockey-TV någonsin haft, det var förstås ett jättekap när Discovery lyckades värva den gamle NHL-backen och få honom att i alla fall temporärt ge sig på att analysera hockey igen.

## Jösses, så saknad Calle varit.

51-åringen från Kungsbacka är hockeyns svar på fotbollens Glenn Strömberg (minus gallskrikandet):

* Lyfter fram saker som tittare inte själva ser, kan förklara så de förstår; tydligt, på bra svenska, skapar han ett mervärde för TV-publiken. 

* Pratar när han ska, när situationen kallar på det, har inget behov av att synas och höras för sakens skull.

… men i OS-sändningarna hörs han ju knappt alls!

Det kommer en bra analys då och då, jag sitter där och längtar efter nästa, men oftast förgäves.

För att det (fullt förståeligt) ska in reklam.

För att Calle konkurrerar med en massa andra stjärnnamn.

I studion ska Peter Forsberg också få tid och utrymme att prata.

Under matcherna (det är bara Sveriges jag sett) är det Håkan Loob som agerar expert.

Som om inte det var nog sticker Daniel Rudslätt in med lite rinksidesnack då och då.

## Behöver jag vara rädd för att det blir ännu fler profiler som ska ta plats nu när matcherna som gäller något börjar? 

## Kanske ta in Nicklas Lidström på länk? Tommy Salo?

Skämt åsido, detta så att inga av er missförstår:

Det är inget fel på Discoverys hockeylag.

Det är bara för stort.

Peter Forsberg – oväntat hög kvalité givet rätt liten TV-erfarenhet, har åsikter, vågar stå för dem, gott snack, hade klarat expertrollen i studion förträffligt på egen hand.

Håkan Loob – klart godkänd matchexpert, har väl inte heller tonvis med erfarenhet, sticker in med synpunkter och balanserar rutinerade kommentatorn Tommy Åström.

Daniel Rudslätt – ett modellsnyggt ansikte för kvinnor (och säkert en del män) att se på, men att snabbt hitta på bra saker att säga som inte redan är sagda av matchexperten, det är ingen enkel uppgift. Rudslätt är okej men inte mer, det blir mest att han ska få komma in ibland så att folk inte glömmer bort honom. 

Precis som Calle Johansson lyfte när han fick spela 24 istället för 14 minuter så hade han fått OS-sändningarna att flyga högre given mer TV-tid av redaktören.

Jag hade velat se Calle som Åströms sidekick, Loob/Forsberg kunde varit Fricks.

Eller för den delen tvärtom.

Poängen är inte så mycket vem som sitter var, den är helt enkelt att det blir alldeles för mycket av det goda, lite som om Erik Karlsson, Victor Hedman och Oliver Ekman Larsson ska slåss om istid i power play.

## På papperet ser det fantastiskt ut med så många stjärnor i uppställningen.

## På isen … kanske inte.

Vad sa? Discoverys hockeytrupp är ännu större? Jo, jag vet, C Mores fotbollsprofil Jonas Dahlquist agerar (inhyrd?) ”efter matchen”-intervjuare, jag har sett för lite av OS-hockeyn i övrigt men jag tror att en stor, trevlig, skäggig man också intervjuar, och så kommenterar väl Petter Barrling en del matcher.

Men skit i det, det är ju Sveriges matcher som folk ser, det är dem jag snackar om här, och jag står fast vid:

För mycket av det goda.

För många stjärnor.

För lite av den störste.

Calle Johansson och en av Peter Forsberg och Håkan Loob hade räckt gott. I alla fall inte fler åt gången.