Rätt spelare börjar göra rätt saker i Djurgården

SHL presenteras av:

BAUHAUS bygger svensk ishockey 

Djurgården siktar på topp sex och det vill de att man ska tro. Jag ska inte påstå att hela Sverige skrattar åt det, men det är knappt så att de mest entusiastiska Djurgårdssupportrarna ens vågar drömma om det.

Då förstår ni vilken utmaning som huvudtränaren Robert Ohlsson har framför sig den här säsongen.

Djurgården var jumbo inför mötet med HV71 så det var ju en bit upp till topp sex, men man ska i ärlighetens namn försöka undvika att titta alltför mycket på en tabell där lagen har spelat så olika antal matcher.

Det gäller att hitta grunder som man litar på. Självklarheter som att se till så att powerplay och boxplay fungerar. Och där finns positiva tecken i Djurgården. Vi återkommer strax till det.

Jag gillar kedjan med tonåringarna Alexander Holtz och William Eklund ihop med lagkaptenen Jacob Josefson. Det går fort, det är påhittigt och det är också väl balanserat genom Josefsons ögon i nacken, ständiga rörelse över isen och dessutom med ett allt bättre poänggörande. Mot HV71 axlade Josefson ett enormt ansvar och satte två puckar inklusive ett matchvändande straffslag till 3–3 i början av den tredje perioden.

Men, och det är ett stort men.

Det här är ingen förstakedja i SHL. Inte per definition. Och inte jämförelse med vad topp sex-lagen kan skryta med vad gäller målgörande, effektivitet och – erfarenhet.

För går det att kräva att 18-åringarna Eklund och Holtz tillsammans med Jacob Josefson ska leverera på samma nivå som Leksands superkedja? Eller Brynäs? Eller Örebro, Frölunda, Växjö, Luleå, HV71…

Nästa vecka har Djurgården tre matcher tisdag, torsdag och lördag. Och så där kommer det att hålla på hela vägen genom november, december och till den 52:a omgången i vår. Då kommer Djurgården att behöva bekänna färg.

Men jag är inte ute efter att sänka Djurgårdens fyndiga och kreativa förstakedja. Det går säkert att få trion att blixtra till som mot HV71.

Däremot vill jag ha mer svar, mer ledarskap och givetvis en klart större mål- och poängproduktion från kedjan med Niclas Bergfors, Sebastian Strandberg och Dick Axelsson.

Det ska ju i själva verket vara den trion som drar Djurgården offensivt genom den här tuffa säsongen där Stockholmsklubben i praktiken står utan den spets som lagen på topp sex har.

Och det är här Djurgården fick en rad oerhört viktiga signaler på Hovet:

Bergfors gjorde ett snyggt mål mot HV71 till 1–0 i powerplay i den första perioden.

Sebastian Strandberg gjorde ett moraliskt mästerverk vid 4–3. Först täckte han skott i HV71:s powerplay. Och medan lagkamraterna klapprade med klubborna uppskattande i sargen satte han högsta fart ut ur egen zon, fick pucken av Dick Axelsson, vickade lite för enkelt bort HV-backen Emil Andrae och satte ledningspucken.

##Ja ni läste rätt.

##Dick Axelsson spelar i boxplay för Djurgården.

Det gjorde han mot Linköping och det gjorde han mot HV71. Och som han gjorde det. Nästan som när han var med och vann VM-guld med Tre Kronor.

2013.

Dick Axelsson stack emellan med ett klassmål i powerplay till 5–3 innan han satte 6–3 i tom kasse på pass från Sebastian Strandberg i spel fyra mot sex.

Tre tunga poäng till Djurgården som klev bort från jumboplatsen och faktiskt också förbi ett darrigt och svajigt HV71, som har två matcher mer spelade.

Jönköpingslaget har så många skickliga spelare, bollartister som Johannes Kinnvall och Linus Fröberg som är i fin form, mene helheten är långt ifrån där HV71 vill vara.

HV hade grepp om det här med 3–2-ledning i början av den tredje perioden, men slarv i powerplay och slarv i boxplay tog knäcken på Nicklas Rahms lag den här gången.

Rahm måste vara sjukt besviken. Det finns nog inte mer att säga efter detta.

Eller så är det precis vad det gör.

***

Riktigt bra? Värd en hamburgare – för en månads läsning? Swisha till 123 529 7163.