"Den fega inställningen stör mig"

För Tomas Monténs Sverige gäller det, läser och hör jag, att vinna sin JVM-grupp, komma före både Ryssland och Tjeckien.
Det tycks avgörande.
Varför?

Jo, för att grupptvåan lär få möta USA, Kanada eller Finland i kvartsfinal – och då är det risk för att Sverige inte går till sin femtielfte semifinal på raken.
Vinner man gruppen, då väntar nog Slovakien eller Danmark i kvarten, då är det närmast raka spåret till spelet om medaljerna, garanterat en match om tredje pris.

Jaha? Och? Tänker jag.

Vilken sensationellt feg inställning, och jag är lite rädd för att den inte finns bara hos oss i media (och kanske bland fans) utan att den även spridit sig till spelare, ledare, förbund.
Det är i så fall en delförklaring till att Sverige ofta är bäst på att ta sig till matcherna som gäller mest – men inte att prestera bäst väl där.

Det handlar inte om att vara bäst i gruppspelet.
Det handlar inte om att få en så lätt väg fram som möjligt.
Det handlar om att använda gruppspelet till att testa, växa, utvecklas – och vara som bäst när slutspelet börjar.

## So what om det blir Kanada redan i kvartsfinal?
## Åker inte Sverige till JVM för att ta guld?

Då måste man ju kunna slå ett lag som Kanada, eller för den delen USA eller Finland.
Om man misslyckas med det, om man inte är bra nog, då spelar det väl ingen roll om den torsken kommer i kvartsfinal eller semifinal?
Gå inte på sådant där trams om att det är fiasko om inte Sverige går till semi (fiasko är det bara om spelarna inte ger sitt yttersta, inte kommer upp i närmast maxnivå).

En stark insats mot en stark motståndare i en kvartsfinal, kanske förlust mot USA efter stolpe ut – hur kan det vara sämre än enkel seger mot Danmark i kvarten och sedan en slät figur mot  … tja, säg Kanada i semifinal?

## Gå inte på den typen av snack när ni läser det (risken finns). Tänk efter själva.
## Sverige reser till JVM för att ta guld, inte för att ”i alla fall” komma hem med en snygg placering.

Det här med bronsmatcher är för övrigt bland det dummaste jag vet; dela ut brons till båda semifinalförlorarna och låt lagen  åka hem.
Jag hoppas Tomas Montén och hans spelare struntar fullständigt i vilket lag som väntar i kvartsfinal.

Jag hoppas de glatt tar en förlust i en gruppspelsmatch bara de känner att spelet utvecklas, att laget är på rätt väg.
Jag hoppas de känner att oavsett motstånd så tänker de vinna, först kvartsfinalen, sedan semifinalen, sedan finalen.

Det handlar om inställning.
Det handlar om att tro på sig själv.
Vara kaxig – samtidigt som man jobbar hårt och ödmjukt för att nå målet.