SHL presenteras av ATG Sport
Veckorna före SM-slutspelet var olyckan framme i rivalmötet med Luleå. Skellefteåkaptenen Jimmie Ericssons duell med Luleåbacken Joonas Jalvanti vid sargen slutade med att han fick hälsenan avskuren av en skridsko.
Men även vaden skadades svårt.
Nu tränar 39-årige Jimmie Ericsson för att komma tillbaka till ännu en säsong med Skellefteå AIK.
– Jag tränar på och kör rehabträning. Sedan tycker jag att det går långsamt. Det blir bättre och bättre, men jag tycker att det går långsamt. Läkaren tycker att det går väldigt fort, så det beror på hur man ser på det, säger Ericsson i ett för dagen soligt och försomrigt Skellefteå.
Det är ett tålamodsprövande jobb han har framför sig och till hälften bakom sig.
– Det är först fem-sex månader efter det att det hände tills man vet hur det kommer att bli. Jag lyssnar ganska mycket till restriktionerna också, att man inte får tänja och arbeta med hälsenan och vaden för mycket.
I det stora hela är scenariot tämligen enkelt. Det är svart eller vitt.
– Det är framför allt att vaden gick av också som är problemet. Men blir hälsenan och vaden ungefär som det var innan då har jag tänkt att spela. Om det inte blir det, då blir det pension.
Men känner man Jimmie Ericsson bara det minsta vet man att han kommer att göra allt som står i hans makt för en chans att spela hockey till hösten.
– Jo, jävla tråkigt avslut annars. Jag har ju ändå kravlat mig förbi värre skador när jag har varit uträknad förut. Den här sortens skada har jag aldrig haft, så jag vet ju inte.
Jimmie Ericsson har spelat slutspelshockey med så grava knäproblem att han inte har kunnat sitta ned och vila mellan byten.
Han har stått upp och pustat ut.
Ändå har den flerfaldigt guldvinnande forwarden spelat en hockey som fått åtminstone motståndare att tro att allt har varit frid och fröjd och under kontroll.
– Jao, det har jag väl varit ganska bra på, att ändå kunna prestera med skador, även om hehe, jag inte fick chansen med den här skadan. Jag hade väl kanske velat ha det, men nu gick vi inte så långt att det kunde bli ett alternativ.
För Skellefteå tog SM-slutspelet slut i kvartsfinalen mot Djurgården.
Uppgifter till HockeyNews.se under SM-kvartsfinalen sa att Ericsson skulle testa på is för att kunna spela längre fram i slutspelet. Och nu kryper sanningen fram.
– Jag fick några procents chans ändå av läkarna. Och det kändes bättre och bättre. Hade vi gått långt, då tror jag att jag hade spelat. Sedan hur det hade känts efter en match, det vet jag inte. En match hade jag nog spelat hur som helst.
LÄS MER: Uppgifter: Han testar på is nästa vecka
Vad har du för delmål nu?
– Jag har väl delmål hela tiden. Bara för några dagar sedan började jag småjogga i korta sektioner och så får jag hålla på max i 20 minuter. Jag sätter upp mål hela tiden. Jag försöker vara i vatten rätt mycket. Det gillar ju ungarna också… för de får ofta följa med.
Rehabträning tillsammans med barnen låter nästan trivsamt.
Men bara nästan.
– Det går lite för långsamt, tycker jag, för min egen del. Men det är klart, det hände den 21 februari och det har bara gått drygt tre månader. Tre månader är ganska lång tid, tycker jag. Men jag är fullt medveten om att fem-sex månader är vad de har sagt. Man hoppas alltid att man ska vara ett mirakel själv och att det ska gå mycket fortare än vad som är vanligt.
Räknat från den 21 februari fram till den 21 augusti är det sex månader. Då återstår tre veckor till SHL-premiären hemma mot Oskarshamn den 14 september.
Det kan gå.
Det är bara det att Jimmie Ericsson inte har något kontrakt med Skellefteå.
– Jag tog beslutet att jag inte ville skriva på ett kontrakt nu och sedan kunna säga i augusti: ”Nej det funkar inte”. Istället har jag tagit risken att platserna kan vara fulla då. Jag är fullt medveten om att det kanske inte finns en plats för mig då, men jag tycker ändå att det är rätt väg att gå för mig.
Har Skellefteå velat skriva kontrakt med dig och du har skjutit det åt sidan?
– Ja, de har gärna velat att jag skulle fortsätta, absolut.
Men innan nye general managern Erik Forssell och nye sportchefen Niclas Lundkvist hann lägga ett kontrakt på bordet bad Jimmie Ericsson om att få ta rehabilitering i sin takt.
Så Skellefteå behöver inte ta någon smäll om han skulle behöva lägga ner sin spelarkarriär.
– Dels det. Sedan skulle det kännas jävligt konstigt att säga till fans och lagkamrater att man inte kan. Risken att man pressar det kanske lite för hårt om man är i ett lag. Jag är ju inte i närheten av att kunna träna på den nivå som laget gör heller.
Du hade inte vunnit den interna lagtävlingen Thomson Trophy för att se vem som är bäst tränad på försäsongen?
– Nej, jag brukar inte få den där pokalen ändå, fast jag har vunnit något år.
Jaså?
– De brukar säga att jag fuskar på något sätt.
Det skulle väl du aldrig göra. Fuska?
– Nej, det är jag inte känd för…
Hur som helst. Jimmie Ericsson har följt med i Erik Forssells och Niclas Lundkvists lagbygge.
Skellefteå har egentligen letat efter en förstecenter mellan Joakim Lindström och Oscar Möller sedan Pär Lindholm stack till NHL för ett år sedan.
– En bra center letar de efter. De letar alltid efter bra spelare, men det är klart, en center skulle de väl ha. Jag vet att de själva inte vill prata om första-, andra- eller tredjecenter, utan en bra center, som konkurrerar om platsen. Det är klart att de vill ha en hyfsat etablerad spelare, så är det, korrigerar Jimmie Ericsson.
– Men jag tycker att laget ser helt klart intressant ut. Det är roligt och bra att man har fått hem ”Nisse” (Niclas Burström) och Arvid (Lundberg) så klart.
Skellefteå har lyckats få hem backduon från Växjö, vilket gör att backbesättningen ser stabil ut.
– Jag tror att han (Burström), för att kunna ge de där extra procenten, är beroende av att han känner sig trygg och att han brinner enormt mycket för den klubb han spelar i. Jag tror man får ut några extra procent av honom i år, absolut. Både han och Arvid är spelare som jag litar på till vilket pris som helst.
Det kommer att behövas för Frölunda har ryckt åt sig tätpositionen i svensk hockey. Ett maktskifte som i våras gav både CHL-titeln och SM-guldet.
– Helt klart, en mycket bra säsong av dem. Och ett mycket bra lag hade de också. Det lär de väl ha nästa år också. Maktskifte… Men de är på tronen just nu, säger Jimmie Ericsson motvilligt.
Och Frölundas kapten Joel Lundqvist, som Jimmie Ericsson hyser någon form av hatkärlek till, fortsätter att kämpa till sig stora segrar.
– Jag är glad för hans skull, men det är klart att hela sportvärlden går ut på att vinna. Som jag alltid har sagt. Vi fick inte vara med och vinna i år och det är klart att det svider.
Märks det att Jimmie Ericsson är sugen på en ny SHL-säsong?
Veckorna före SM-slutspelet var olyckan framme i rivalmötet med Luleå. Skellefteåkaptenen Jimmie Ericssons duell med Luleåbacken Joonas Jalvanti vid sargen slutade med att han fick hälsenan avskuren av en skridsko.
Men även vaden skadades svårt.
Nu tränar 39-årige Jimmie Ericsson för att komma tillbaka till ännu en säsong med Skellefteå AIK.
– Jag tränar på och kör rehabträning. Sedan tycker jag att det går långsamt. Det blir bättre och bättre, men jag tycker att det går långsamt. Läkaren tycker att det går väldigt fort, så det beror på hur man ser på det, säger Ericsson i ett för dagen soligt och försomrigt Skellefteå.
Det är ett tålamodsprövande jobb han har framför sig och till hälften bakom sig.
– Det är först fem-sex månader efter det att det hände tills man vet hur det kommer att bli. Jag lyssnar ganska mycket till restriktionerna också, att man inte får tänja och arbeta med hälsenan och vaden för mycket.
I det stora hela är scenariot tämligen enkelt. Det är svart eller vitt.
– Det är framför allt att vaden gick av också som är problemet. Men blir hälsenan och vaden ungefär som det var innan då har jag tänkt att spela. Om det inte blir det, då blir det pension.
Men känner man Jimmie Ericsson bara det minsta vet man att han kommer att göra allt som står i hans makt för en chans att spela hockey till hösten.
– Jo, jävla tråkigt avslut annars. Jag har ju ändå kravlat mig förbi värre skador när jag har varit uträknad förut. Den här sortens skada har jag aldrig haft, så jag vet ju inte.
Jimmie Ericsson har spelat slutspelshockey med så grava knäproblem att han inte har kunnat sitta ned och vila mellan byten.
Han har stått upp och pustat ut.
Ändå har den flerfaldigt guldvinnande forwarden spelat en hockey som fått åtminstone motståndare att tro att allt har varit frid och fröjd och under kontroll.
– Jao, det har jag väl varit ganska bra på, att ändå kunna prestera med skador, även om hehe, jag inte fick chansen med den här skadan. Jag hade väl kanske velat ha det, men nu gick vi inte så långt att det kunde bli ett alternativ.
För Skellefteå tog SM-slutspelet slut i kvartsfinalen mot Djurgården.
Uppgifter till HockeyNews.se under SM-kvartsfinalen sa att Ericsson skulle testa på is för att kunna spela längre fram i slutspelet. Och nu kryper sanningen fram.
– Jag fick några procents chans ändå av läkarna. Och det kändes bättre och bättre. Hade vi gått långt, då tror jag att jag hade spelat. Sedan hur det hade känts efter en match, det vet jag inte. En match hade jag nog spelat hur som helst.
LÄS MER: Uppgifter: Han testar på is nästa vecka
Vad har du för delmål nu?
– Jag har väl delmål hela tiden. Bara för några dagar sedan började jag småjogga i korta sektioner och så får jag hålla på max i 20 minuter. Jag sätter upp mål hela tiden. Jag försöker vara i vatten rätt mycket. Det gillar ju ungarna också… för de får ofta följa med.
Rehabträning tillsammans med barnen låter nästan trivsamt.
Men bara nästan.
– Det går lite för långsamt, tycker jag, för min egen del. Men det är klart, det hände den 21 februari och det har bara gått drygt tre månader. Tre månader är ganska lång tid, tycker jag. Men jag är fullt medveten om att fem-sex månader är vad de har sagt. Man hoppas alltid att man ska vara ett mirakel själv och att det ska gå mycket fortare än vad som är vanligt.
Räknat från den 21 februari fram till den 21 augusti är det sex månader. Då återstår tre veckor till SHL-premiären hemma mot Oskarshamn den 14 september.
Det kan gå.
Det är bara det att Jimmie Ericsson inte har något kontrakt med Skellefteå.
– Jag tog beslutet att jag inte ville skriva på ett kontrakt nu och sedan kunna säga i augusti: ”Nej det funkar inte”. Istället har jag tagit risken att platserna kan vara fulla då. Jag är fullt medveten om att det kanske inte finns en plats för mig då, men jag tycker ändå att det är rätt väg att gå för mig.
Har Skellefteå velat skriva kontrakt med dig och du har skjutit det åt sidan?
– Ja, de har gärna velat att jag skulle fortsätta, absolut.
Men innan nye general managern Erik Forssell och nye sportchefen Niclas Lundkvist hann lägga ett kontrakt på bordet bad Jimmie Ericsson om att få ta rehabilitering i sin takt.
Så Skellefteå behöver inte ta någon smäll om han skulle behöva lägga ner sin spelarkarriär.
– Dels det. Sedan skulle det kännas jävligt konstigt att säga till fans och lagkamrater att man inte kan. Risken att man pressar det kanske lite för hårt om man är i ett lag. Jag är ju inte i närheten av att kunna träna på den nivå som laget gör heller.
Du hade inte vunnit den interna lagtävlingen Thomson Trophy för att se vem som är bäst tränad på försäsongen?
– Nej, jag brukar inte få den där pokalen ändå, fast jag har vunnit något år.
Jaså?
– De brukar säga att jag fuskar på något sätt.
Det skulle väl du aldrig göra. Fuska?
– Nej, det är jag inte känd för…
Hur som helst. Jimmie Ericsson har följt med i Erik Forssells och Niclas Lundkvists lagbygge.
Skellefteå har egentligen letat efter en förstecenter mellan Joakim Lindström och Oscar Möller sedan Pär Lindholm stack till NHL för ett år sedan.
– En bra center letar de efter. De letar alltid efter bra spelare, men det är klart, en center skulle de väl ha. Jag vet att de själva inte vill prata om första-, andra- eller tredjecenter, utan en bra center, som konkurrerar om platsen. Det är klart att de vill ha en hyfsat etablerad spelare, så är det, korrigerar Jimmie Ericsson.
– Men jag tycker att laget ser helt klart intressant ut. Det är roligt och bra att man har fått hem ”Nisse” (Niclas Burström) och Arvid (Lundberg) så klart.
Skellefteå har lyckats få hem backduon från Växjö, vilket gör att backbesättningen ser stabil ut.
– Jag tror att han (Burström), för att kunna ge de där extra procenten, är beroende av att han känner sig trygg och att han brinner enormt mycket för den klubb han spelar i. Jag tror man får ut några extra procent av honom i år, absolut. Både han och Arvid är spelare som jag litar på till vilket pris som helst.
Det kommer att behövas för Frölunda har ryckt åt sig tätpositionen i svensk hockey. Ett maktskifte som i våras gav både CHL-titeln och SM-guldet.
– Helt klart, en mycket bra säsong av dem. Och ett mycket bra lag hade de också. Det lär de väl ha nästa år också. Maktskifte… Men de är på tronen just nu, säger Jimmie Ericsson motvilligt.
Och Frölundas kapten Joel Lundqvist, som Jimmie Ericsson hyser någon form av hatkärlek till, fortsätter att kämpa till sig stora segrar.
– Jag är glad för hans skull, men det är klart att hela sportvärlden går ut på att vinna. Som jag alltid har sagt. Vi fick inte vara med och vinna i år och det är klart att det svider.
Märks det att Jimmie Ericsson är sugen på en ny SHL-säsong?
Allt nytt innehåll på Hockeynews PLUS för bara 69 kr! Skaffa Hockeynews PLUS
JUST NU: TV4 Play+ på köpet! (värde 118 kr)
