Annons



Carnbro: Topplinornas betydelse i årets SHL


10 januari
För ungefär ett år sedan skrev jag om hur de 14 lagen i SHL presterade med och utan sina topplinor på isen. Nu ska vi göra om samma exercis men så klart med den pågående säsongen som underlag. 

Annons

Presenteras i samarbete med ATG  

När lag underpresterar tenderar toppspelarna pekas ut som syndabockar, ibland är det rätt och ibland är det fel. Toppspelarna lyfter oftast de största lönerna av den simpla anledningen att de är bäst på att kunna driva målskillnad i egna lagets favör, vilket är synnerligen relevant om man vill vinna hockeymatcher och titlar.  Samtidigt måste de spelarna ha uppbackning från övriga linor, för en ensamt presterande förstalina räcker inte för att få fira med Le Mat på våren.

Min filosofi och min åsikt är att lagets mål ska vara att alla linor och backpar ska vid säsongs slut ligga på plus i målskillnad vid lika styrka. Vän av ordning kanske höjer på ögonbrynen och säger ”jaha Petter det här låter som plus/minus”, vilket är rimligt att tro. Utan att göra detta till en artikel om hur bedrövlig traditionell plus/minus är: jag pratar om målskillnad vid lika styrka, vilket skiljer sig från vanlig +/- på det sätt att mål i tom bur och mål i numerärt underläge inte räknas med. Samtidigt använder vi sällan oss av målskillnad för att utvärdera spelare eller formationer, utan det vi tittar på är snarare vilka resultat en del lag fått av sina spelare och om vi kan förvänta oss att dessa resultat förbättras, försämras eller bibehålls.

Vi börjar med att titta på andel av mål 5v5 med och utan topplinan på isen. Det blå strecket är med topplinan på isen och det orangea strecket är utan topplinan på isen. Ligger man på 50% i andel av mål har man gjort lika många som man släppt in. 



Datan ovan är sorterad på topplinans andel av målen, så längst upp är Luleås lina ledd av Connolly, som har varit inne på 17 mål framåt och endast 4 bakåt. Utan topplinan på isen har Luleå 41% av målen. Man är +13 med topplinan på isen och -12 resten av tiden. Luleå lyckas ha en skillnad på 40% mellan topplina på/av, vilket inget annat lag är i närheten av. Mycket av min skepsis kring Luleå är grundad just i att man så beroende av topplinan 5v5, men man är också som lag bättre än Corsisiffrorna indikerar (mer om det längre ner). Samtidigt bör man nog inte hoppas och tro att de ska behålla en 80%-ig andel av målen resten av säsongen, så den stora nyckeln för Luleå är att resten av laget bidrar mer 5v5 än vad man gjort. 

Om vi tittar på lagen som har både topplina och resten av laget över 50%, hittar vi Växjö, Linköping, Djurgården, Färjestad, HV71 och Skellefteå. Det sistnämnda var lite förvånande när man har Skellefteås tabellposition i åtanke, man presterar ungefär som förväntat 5v5 och lider inte av undermåligt djup i line-up. Någonstans tror jag man lider av relativt svaga special teams, och man kan också göra ett litet case för att Skellefteå haft lite oflyt med hur målen distribuerats under säsongen. 

Det sista laget som sticker ut för mig är Frölunda. Man har en bättre andel mål med Lasch & Co på bänken än på isen, vilket är synnerligen förvånande och man är det enda laget som har fått mer av djupet än toppen. Om man ser till djupet är det till stor del drivet av bröderna Westerholm, och Pathrik i synnerhet som i mitt tycke är väldigt underskattad. Förutom fjolårets stökiga säsong ser det ut ungefär så här för Pathrik de senaste säsongerna: producerar uppåt 2 poäng per 60 minuter vid lika styrka vilket är snudd på topplineklass, har fördel i både andel av avslut och andel av mål. Det är nog rimligt att anta att topplinans målskillnad kommer jämna ut sig åt det positiva för Frölunda allteftersom säsongen går, utan att gräva allt för djupt indikerar det mesta att man gör generellt sätt väldigt bra och väldigt kvalitativa saker med topplinan på isen, resultaten är bara inte riktigt där, ännu. 

Vi kikar lite på hur det ser ut på andelen avslut 5v5, som tenderar leda till lite mindre extrema siffror än andel av mål. 



Skellefteå, Örebro, Växjö, HV71, Färjestad och Djurgården ligger alla över 50% både med eller utan topplinan på isen, medan Timrå, Malmö, Mora, Linköping och Brynäs ligger under 50% både med och utan topplinan. I en del fall finns kvalitativa aspekter man kan åberopa, ser man till kvalitet på lägen är till exempel Brynäs topplina med Danielsson-Kellman-Boqvist en bra bit över 50%. Även Malmö kan bibehålla en lite högre andel av målen än andelen avslut indikerar om, delvis på grund av bra målvaktsspel men också ett tight spelsystem. 

Till viss del är detta ett sätt att börja sålla lite i vilka lag som är starka nog 5v5 att kunna utmana på riktigt och vilka som behöver göra något för att ta sig dit, samtidigt som vi så klart får ha i åtanke att en del lag besitter väldigt bra special teams (Frölunda, Luleå), och en del lag inte gör det (Skellefteå). Luleås topplina är otroligt bra och spelet sett till volym och lägen för övriga kedjor har börjat trenda åt rätt håll sista dussintalet matcher. Om Lundeström kommer in och man får den utväxlingen man hoppas på ökar det Luleås chanser markant. 

Här kan du läsa mer om SHL 

Annons


Annons

Annons

Annons

Annons