Tillbaka – för att ta AIK till SHL

Här kan du läsa mer om Hockeyallsvenskan 

Försäsongen är avslutad och siktet är inställt på fredagens premiär. För AIK stängdes butiken i och med 5–1-segern i genrepet borta mot Vita Hästen och man kan tro att det mesta borde vara frid och fröjd efter det.

Men icke.

– Man blir väl lite som man umgås, höll jag på att säga. Det var mycket slarv från vår sida och jag tror väl att det kan vara vår största fiende. Vi har inte riktigt satt spelet över 60 minuter riktigt än, gör vi det så är vi bra. Överlag känns det ändå bra, men ju längre säsongen går ska vi kunna spela stabilare under betydligt längre perioder, säger Johan Larsson när han summerar genrepet i Himmelstalundshallen.

Det är en relativt rutinerad herre som har återvänt till svensk hockey igen. Efter drygt fyra år utomlands – två år i Finland och två år i Tyskland – föll bitarna helt enkelt på plats när Eric Norin flyttade till Brynäs och AIK tvingades ge sig ut på backjakt.

Planen var nämligen inte alls att flytta hem.

– Nej, inte alls egentligen. Jag har tjejen som pluggar i Flemingsberg och hon har ett år kvar där, så det var antingen att stanna utomlands eller om ett Stockholmslag hörde av sig. När AIK tappade Norin och hörde av sig så var det lite för bra för att tacka nej till, säger han.

Vad var planen annars?

– Just då satt jag mest och väntade på Tyskland igen. Det hade kunnat bli en förlängning (Iserlohn), men de ville vänta lite. Där nere är det som på så många andra ställen att de värvar mycket från Nordamerika, men vissa håller inte måttet och det inser de ganska snart så då ringer de.

Så det var ingen tvekan när AIK hörde av sig?

– Det är klart att det fanns en liten tvekan, det är ändå väldigt kul att vara utomlands, det är ett äventyr på ett helt annat sätt. Men man får väga fördelar och nackdelar mot varandra och här ser man ju en potential att gå upp också. Det vore väldigt kul och skönt för mig att få göra något som man är stolt över i framtiden när man blickar tillbaka. Några andraplatser räcker inte så långt.

32-åringen från Lindesberg kan dessutom se fram mot en betydligt mer offensiv roll i Hockeyallsvenskan. I Tyskland användes han annorlunda.

– Det var mycket defensivt och jag fick ta mycket av skitgörat även om jag spelade jättemycket. Jag fick någon fråga om min plus- och minusstatistik där nere, men jag tror att man måste vara där och se hur det fungerar. Jag låg på minus 14, en all-time high tror jag, vilket inte är mycket att skryta om kanske. Men jag fick spela mycket ändå och det beror väl på något, säger han.

I AIK blir det en annan roll?

– Jag hoppas det. De verkar gilla hur jag spelar och jag får mycket förtroende och får spela powerplay, det gjorde jag även senast jag spelade i allsvenskan och förhoppningsvis håller det i sig. Men det är de bästa som ska spela och har man ett så pass djupt lag som AIK med många spelare som kan prestera på den positionen så gäller det att man håller i, är stabil och bidrar hela tiden.

Apropå roller, är du en annan spelartyp nu jämfört med när du flyttade?

– Nej, det tror jag inte. Jag är ganska lojal som hockeyspelare, gör det jag blir tillsagd att göra och försöker hjälpa laget så mycket det går. Jag är väl lite typiskt svensk så där, jag slår mig inte för bröstet och säger att jag ska ha det och det.

AIK nämns på förhand som en av de stora favoriterna i Hockeyallsvenskan. Johan Larsson hymlar inte om att det är topp två som gäller och en stark försäsong har knappast gjort laget till mindre favoriter.

– Vi har fått ihop en bra mix. Det är kanske inte så många spelare som sticker ut som i Leksand exempelvis, men vi har en väldigt bred trupp. Exakt hur bra vi är återstår att se, men vi är stora, snabba och tunga att möta och vi har ett riktigt, riktigt bra styrspel som sätter fast motståndarna hela tiden. Jag tror att vi är väldigt bra och det kan kanske vara vår största fiende just nu, att det går för lätt i någon match och vi börjar göra saker som vi inte ska göra. Men det där växer nog in i truppen efterhand. Man måste gå på några minor ibland för att veta var gränsen går, säger han. 

Kommer ni känna er jagade?

– Nej, jag tror nog att många av oss här har siktet inställt på slutet av säsongen. Vi vet vad som gäller, vad vi vill och vad vi har som mål, och det är att vara topp två. Andra lag får jaga oss bäst de vill.